,

Berättande som behandling

,

”Det finns så lite evidens för språklig behandling, särskilt för skolbarn” är en fras som vi hört och kanske också sagt många gånger. Och det är svårt att göra högkvalitativa behandlingsstudier för elever med språkstörning av flera anledningar. En är det att språkstörning i skolåldern ser så olika ut för olika elever. Det gör att en behandling eller behandlingsstrategi som hjälper för en elev, inte nödvändigtvis hjälper för en annan. En annan anledning är att det är nästintill omöjligt att göra ”dubbelblinda randomiserade" behandlingsstudier – dvs. där elever är randomiserade till olika grupper och där varken eleverna eller den som behandlar vet vilken grupp de tillhör, och det är denna typ av studie som räknas som den högsta vetenskapliga evidensen. MEN. Det kommer fler och fler väldesignade behandlingsstudier som inkluderar skolbarn, och det gäller för oss som arbetar med elever med språkstörning att hänga med.

Sandi och Ron Gillam vid Utah State University har i många år forskat på behandling som utgår från berättande för skolbarn med språkliga svårigheter. I en av deras senaste artiklar (2014) går de översiktligt igenom resultaten av sina sex senaste studier som fokuserar på att utveckla barns berättande, grammatik och ordförråd, och de har visat att det går att få ganska stora behandlingseffekter över en begränsad tid.

Det som jag tycker är så fantastiskt med att arbeta med berättande är att det går att få in väldigt många olika förmågor på samma gång. Här är det inget ”tragglande” med traditionell grammatikträning eller ordförrådsdrillning, utan syftet är att förmedla en berättelse till någon annan – och om vi samtidigt kan utveckla grammatik och ordförråd så är ju det fantastiskt!

 

 

BERÄTTELSEGRAMMATIK / STORY GRAMMAR

Jag har tidigare skrivit om vilken viktig förmåga berättande är. Mycket av behandling som utvecklar berättande, även de mer kommersiella behandlingsprogrammen som finns tillgängliga i den engelskspråkiga världen, utgår från att lära ut ”story grammar” eller berättelsegrammatik (Stein & Glenn, 1979) och detta är också en del av Gillam och Gillams berättandebehandling som de har utvärderat i flera steg.

Berättelsegrammatik är en uppsättning kulturellt bestämda regler för hur en ”bra” historia är uppbyggd. Stein & Glenn specificerade åtta delar:

  1. Inramning: Karaktär(er) (vem), Miljö (var), Tid (när)
  2. Starthändelse
  3. Reaktion (1) (handling, beteende, tanke eller känsla som följd av starthändelsen)
  4. Plan/Strategi (för hur situationen ska lösas eller målet ska nås)
  5. Handlande/Utförande
  6. Konsekvens/Komplikation (lyckas eller misslyckas?)
  7. Reaktion (2)/Upplösning (handling, beteende, tanke eller känsla som följd av plan/handling/konsekevens/komplikation)
  8. Slutsats/Sensmoral

Man kan säga att dessa regler bildar ett ramverk eller en struktur (på makro-nivå) för att berätta en ”standardhistoria”. Elever med språkstörning har ofta svårt att berätta en historia med röd tråd och tillräckligt med detaljer, och berättelsegrammatik kan hjälpa eleverna att få en struktur så att energi kan läggas på innehållet, eller på andra mikroaspekter (som till exempel grammatik) istället.
 

EXEMPEL PÅ HUR MAN KAN LÄRA UT BERÄTTANDE

Gillam, Gillam och Laing (2012) har publicerat ”Skill” – Supporting Knowledge in Language and Literacy, vilket är ett behandlings- och arbetsmaterial baserat kring berättande tänkt för logopeder och lärare, och det är detta material som de har utvecklat och utvärderat genom sina studier. Jag har inte själv sett detta material men det innehåller tre faser att inspireras av – och om man vill beställa materialet själv så är det också förhållandevis billigt ($150).

Fas I ”Teaching Story Grammar Elements”
Berättelsegrammatikens delar lärs ut med hjälp av korta exempelberättelser, ikoner för varje del, och med hjälp av olika inlärningsstrategier (berätta tillsammans, bingo, hitta på historier eller återberätta historier med hjälp av ikoner etc.)

Fas 2 ”Making Stories Sparkle”
Eleverna får stöd att gå från enkla berättelser till mer utvecklade/komplicerade historier genom att lägga till dialog och komplikationer. Här arbetar man också med mer komplicerade grammatiska strukturer, t.ex. att använda adverb för att bygga ut handlande/utförandedelen, använda konjunktioner och subjunktioner för att knyta samman sin berättelse (t.ex. för, och, antingen/eller, men, därför) och använda olika metakogntiva verb för att beskriva vad karaktärer känner och tänker.

Fas 3 ”Independent Storytelling”
Bli självständig i berättandet genom att utvärdera sina egna muntliga eller skriftliga berättelser med hjälp av berättelsegrammatikdelarna och att kunna få med alla berättelselement när man berättar till enstaka händelsebilder.


RESULTAT FRÅN STUDIERNA

I Gillam och Gillams studier (sammanfattade i artikeln från 2014) så testade de olika varianter vad gäller individuell/grupp/helklassträning, längd på behandlingsperiod och intensitet. Alla studier innehöll träning av berättelsegrammatik, ofta i kombination med aktiviteter för att stärka ordförråd och grammatisk förmåga.

Det var några resultat som jag tyckte var särskilt intressanta:

  • I en av studierna (Gillam, Olszewski, Fargo, Gillam, 2014) arbetade en logoped tillsammans med klassläraren i en lågstadieklass 3*30 minuter i sex veckor och fick signifikanta behandlingsresultat jämfört med en kontrollklass, också för de elever som presterade sämst (”svagspråkliga elever”/”high-risk students”). Det som de tittade på var mängden av "akademiskt språk" i slutet - dvs ordförråd och språkliga strukturer som behövs för att klara kursmålen. Här arbetade de både med berättesegrammatik, ordförråd och grammatik – allt med hjälp av berättelser.
     
  • I en annan studie (Gillam, Gillam & Reece, 2012) så var 8 barn med språkstörning randomiserade till behandling i liten grupp om tre elever tre gånger i veckan runt 40 minuter per tillfälle i sex veckor. Jämfört med en kontrollgrupp om som fick sin vanliga logopedbehandling så hade behandlingen utifrån berättelser en större effekt. Båda behandlingsgrupperna visade dock större förbättring än en kontrollgrupp.
     
  • Slutligen i den senaste studien (Gillam & Gillam, 2014) så gjorde de fyra ”case”-studies av barn med språkstörning där de visade att olika barn behöver olika mycket behandling med samma berättandeprogram för att visa behandlingseffekt (det varierade mellan 13 och 24 behandlingstillfällen per elev). Jag är väldigt glad att de la till den studien för det visar hur individuellt det kan vara även när det är en evidensbaserad metod – en storlek passar inte alla. 
     

VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Berättande är intressant och superviktigt för vår kommunikation! Som jag skrev om förra veckan så har t.ex. ”traditionell behandling” av grammatik visat sig vara mindre effektiv och detta är ett exempel på hur man kan arbeta utifrån funktionella mål (berätta en bra historia) men också arbeta med grammatik i sin behandling av språkliga svårigheter.

För mig som är såld på klassrumsbaserad språkbehandling var jag också väldigt glad över att en klassrumsvariant (där alla barnen deltog) också visade sig vara effektiv. Att arbeta med berättande (skriftligt och muntligt) anknyts lätt till skolans kursplan!
 

Över 100 personer prenumererar redan på forskningsbloggen - skriv upp dig du med och missa inga framtida inlägg! :)

 

Referenser

Gillam, S., & Gillam, R. (2014). Improving clinical services: be aware of fuzzy connections between principles and strategies. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 45(2), 137-144.

Gillam, S., Gillam, R., & Laing, C. (2012). Supporting Knowledge in Language and Literacy (SKILL) [Curriculum guide to teaching narratives; includes DVD, manual, and progress monitoring tools]. Logan, UT: Watkins Printing & Utah State University.
Länk: https://usuworks.usu.edu/Details.cfm?ProdID=32&category=2 

Gillam, S., Gillam, R., & Reece, K. (2012). Language outcomes of contextualized and decontextualized language intervention: Results of an early efficacy study. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 43, 276–291.

Gillam, S., Olszewski, A., Fargo, J., & Gillam, R. (2014). Classroom-based narrative and vocabulary instruction: Results of an early-stage, nonrandomized comparison study. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 45, 204-219.

Stein, N. & Glenn, C. (1979). An analysis of story comprehension in elementary school children. In R. D. Freedle (Ed.), Advances in discourse processes: Vol. 2. New directions in discourse processing (pp. 53-119). Norwood, NJ: Albex.