Eftersom många behandlingsstudier som inkluderar skolbarn med språkstörning är förhållandevis små, blir jag alltid glad när jag hittar väldesignade studier med större grupper av elever. Motsch och Marks (2014) utvärderade ett strukturerat behandlingsprogram för elever med språkstörning och ordförrådsbrister/ordåtkomstsvårigheter i årskurs 3 (9-10 år gamla), och en sammanfattning av deras studie avslutar min lilla serie om ord, ordförråd och ordmobilisering (om två veckor börjar jag med ett nytt tema!).
Behandlingsprogrammet som Motsch och Marks (2014) utvärderar heter “Der Wortschatzsammler” på tyska och “Lexicon Pirate” på engelska — jag översätter det här med “Ordskattsamlaren”.
Ordskattsamlarprogrammet har som uttalade mål att
- Ändra hur eleverna reagerar när de stöter på ett ord som de inte kan eller när ett ord fastnar på tungan och
- Lära eleverna strategier hur de själva kan utöka sitt ordförråd och mobilisera ord mer effektivt.
ORDSKATTSAMLARBEHANDLINGEN
Behandlingen utgår från en skattjakt och består av 20 behandlingstillfällen, antingen individuellt eller i liten grupp, och den är utgiven på ett tyskt förlag (Motsch, Marks och Ulrich, 2015). Motsch och Marks (2014) beskriver dock översiktligt stegen i sin artikel, vilket jag tycker ger en god idé hur man kan lägga upp en liknande behandling.
Behandlingen kan både ges i liten grupp och individuellt - och Motsch och Marks visade att gruppbehandling var lika bra (på vissa mått t.o.m. lite bättre) än individuell behandling.
Material
Logopeden har fyllt en skattkista med ord (bilder på ord och nedskrivna ord). Orden väljs ut utifrån olika teman t.ex. grönsaker, valutor, maträtter; motsatser som t.ex. skarp och slö, doft och stank; homonymer som t.ex. bete och bete. Här skulle jag vilja lägga till att man bör välja ord som eleven kommer att stöta på i sin skolvardag - klassrums- och ämnesbaserade ord som är användbara i flera sammanhang (Tier II ord som jag beskrev i förra inlägget).
Motsch och Marks beskriver också att man bör inkludera ord som kan uppmuntra till morfologiska diskussioner/medvetenhet - sammansatta ord (ex ringklocka, virvelvind, ryggrad) och ord med prefix/suffix som man kan diskutera betydelsen av (ex otrygg, osynlig, onaturlig; biologi, biolog, biobränsle).
“Skattkistan bör vara fylld av en blandning av ord som eleven redan kan, som eleven kan ha hört förut men inte ha en “djup” förståelse av, och ord som eleven inte ännu kan!”
Steg 1: Ordsortering
Efter att eleven har hittat skattkistan så är elevens mål att sortera orden - de ord som hen inte vet vad de betyder eller ord som hen inte kan benämna hamnar i elevens skattsamlarpåse. Detta steg finns med för att behandlingen ska bli individualiserad, och också för att öka elevens egen medvetenhet om vilka ord hen kan och inte kan.
Steg 2: Utforska skatterna
Orden tas fram ett efter ett och logopeden hjälper eleven att utforska orden genom att ställa olika frågor - både för att bygga semantiskt djup (diskutera/beskriva ordets betydelse, relatera ordet till andra ord man redan kan, och tillsammans skapa (elevvänliga) definitioner). Om det är ett ljudmässigt/stavningsmässigt komplicerat ord så uppmanar logopeden eleven att uttala ordet högt och långsamt några gånger (för att skapa en fonologisk representation av ordet).
Orden utforskas vidare genom olika små spel och lekar för att variera t.ex. pantomimer, frågesport/jeopardy, brädspel, och logopeden påminner eleven om strategier för att hitta ord under tiden (beskriva närliggande ord, ta hjälp av första ljudet etc.) - och eleven kan också ha en “fusklapp” där hen blir påmind om olika strategier. Se också mitt tidigare inlägg om hur man kan arbeta med att bygga ett djupt ordförråd!
Steg 3-4: Spara skatterna och lägg i skattkistan / skattboken
Eleven samlar och sparar sina egna skatter - alla ord som hen lyckas benämna och förklara får eleven behålla. Orden som eleven har samlat samlas på ett ställe och en elevvänlig definition skrivs ned samt relationer till andra ord (t.ex. hypernymer, synonymer eller motsatsord).
Steg 5: Hemmaskattjakt/skolskattjakt (“The weekend Pirate”/“The school Pirate")
Alla elever uppmanas att samla egna ord de inte vet vad de betyder och ta med dem till behandlingen - både hemma och i skolan.
Belöningssystem
I ordskattsamlarprogrammet ingår också ett belöningssystem där man får en stämpel för varje ordskatt man samlat - och när man fyllt ett blad så får man ett diplom :-)
The word Pirate
STUDIEN
Deltagare och tester
157 elever med språkstörning och lexikala svårigheter deltog i studien. Alla elever gick i språkklasser och fick alltså annan språkbehandling samtidigt som detta behandlingsprogram. Hälften av eleverna randomiserades till ordskattjaktsprogrammet och hälften av eleverna var kontrollgrupp. Av de som fick behandlingen fick hälften individuell behandling och hälften behandling i liten grupp. Grupperna var välbalanserade (vad gäller testresultat, ålder, kön etc.)
I början av studien så testades alla elever med test av expressivt och receptivt ordförråd, meningsförståelse, verbala analogier (från ITPA). Eleverna testades också tre månader efter avslutad behandling.
Behandlingen
Ordskattsamlarbehandlingen (som jag beskrev ovan) gavs en gång i veckan - 30 minuter för individuell behandling och 45 minuter för gruppbehandling, över 5 månader (20 behandlingstillfällen). Behandlingen gavs av elevernas logopeder som fick träning av artikelförfattarna.
RESULTAT
Både behandlingsgrupperna och kontrollgruppen förbättrade sina resultat på de standardiserade testerna om man jämför resultat från innan behandling, till tre månader efter avslutad behandling. Men behandlingsgrupperna visade en större förbättring än kontrollgruppen på flera tester:
- Förbättringen i expressivt ordförråd var signifikant större för de som fått behandling i liten grupp än för kontrollgruppen.
- Förbättringen i verbala analogier (ITPA) var också större i båda behandlingsgrupperna än kontrollgrupperna.
- De elever som fått individuell ordskattsamlarbehandling hade också en större ökning i sina meningsförståelsepoäng än kontrollgruppen.
Effektstorlekarna på förändringen var medelstora, och tycks vara “kliniskt relevanta” - det är alltså inte bara en pytteliten men signifikant skillnad, utan en skillnad som gör skillnad i vardagen. Författarna visade också att de barn som var lite äldre gjorde större framsteg - möjligtvis för att de äldre barnen kan använda skrivet språk mer effektivt (både att läsa ord/strategier, men också när förklaringar skrivs ned i skattboken).
VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?
Som jag nämnde i början är det förhållandevis få större randomiserade studier som tittar på språklig behandling så Motsch och Marks (2014) är en värdefull studie. De visade också att elever som fått behandling hade bättre resultat än en kontrollgrupp (som fått sin “vanliga” logopedbehandling, men samma mängd total behandling som behandlingsgrupperna). Jag gillar också att de testade eleverna tre månader efter avslutad behandling - eftersom ordskattsamlaren har som mål att lära elever att “samla” på ord som de inte kan och sedan ta hjälp att hitta förklaringar, så är det bra att följa upp en tid efter den avslutade behandlingen eftersom förhoppningen är att eleverna har fortsatt att samla på sig ord även efter avslutad behandling.
Jag skulle gärna sett att eleverna hade testats med något som var lite mer “naturalistiskt” språk, t.ex. lärobokstexter, eller att man hade frågat eleverna om de upplevde att de är mer medvetna om hur de kan göra när de inte hittar eller inte förstår ett ord. Standardiserade tester mäter bara en väldigt utvald del av ordförrådet (och ger endast en uppskattning) - och vi vet inte om ord som var i de standardiserade testerna tränades direkt (jag förutsätter att programmet INTE specifikt tränade ord som ingick i de standardiserade testerna men det går inte att se utifrån den publicerade artikeln).
Jag tycker hur som helst att “tänket” som författarna har är väldigt bra - för när vi arbetar med ordförråd (eller något annat del av språket) så vill vi ju inte bara att eleverna ska lära sig precis det som vi arbetar med, men vi vill att de ska bli mer självständiga språkinlärare… eller ordskattsamlare!
Författarna har också en version av ordskattjakten för förskolebarn (beskriven i Motsch och Ulrich, 2012), vilket kanske kan vara intressant för några av er!
Referenser
Motsch, H. J., & Marks, D. K. (2014). Efficacy of the Lexicon Pirate strategy therapy for improving lexical learning in school-age children: A randomized controlled trial. Child Language Teaching and Therapy, 31(2), 237-255.
Motsch HJ, Marks DK, and Ulrich T (2015) Der Wortschatzsammler: Evidenzbasierte Strategietherapie lexikalischer Störungen im Kindesalter [Lexicon Pirate: An evidence-based strategy therapy for treating lexical disorders in childhood]. München: Reinhardt.
Motsch HJ and Ulrich T (2012) Effects of the strategy therapy ‘lexicon pirate’ on lexical deficits in preschool age: A randomized controlled trial. Child Language Teaching and Therapy, 28: 159–75.