Så kan vi göra ordinlärning vid språkstörning mer effektiv

Ibland får man vänta länge på att en studie äntligen ska bli publicerad. För nästan tre år sedan hörde jag om en pilotstudie på en konferens, och nu har resultat från själva studien äntligen publicerats (Aguilar, Plante & Sandoval 2018). Den handlar om ordinlärning hos förskolebarn med språkstörning och en av författarna är en av mina största forskningsidoler - Dr. Elena Plante - samma forskare som designade studien som visade att barn med språkstörning lär sig verbmorfologi bättre om man varierar antalet olika verb i de meningar som barnen hör (Plante et al. 2014).

Förra veckan skrev jag om hur teorin kring brister i statistisk implicit (omedveten) inlärning hos personer med språkstörning får starkare och starkare forskningsevidens. Statistisk inlärning är förmågan våra hjärnor har att hitta regelbundenheter i vår omgivning för att på så sätt lära oss om världen. Denna inlärning är som sagt omedveten - ingen särskild instruktion behövs!

Vi lär oss många olika förmågor på detta sätt, inte bara språk, men förmågan anses vara särskilt viktig när det gäller språk. Vi använder statistisk inlärning när vi lär oss vårt/våra modersmåls ljudsystem, grammatik och när vi lär oss ord.

“Statistisk inlärning är förmågan våra hjärnor har att hitta regelbundenheter i vår omgivning för att på så sätt lära oss om världen.”

Det forskning har visat är att personer med språkstörning också lär sig språk genom statistisk inlärning, men att denna inlärningsförmåga inte är lika effektiv som hos de som inte har språkstörning.

Flera forskare försöker nu undersöka olika sätt man kan göra så att hjärnan får det lättare att upptäcka de viktigare mönstren i omgivningen - hur man kan hjälpa hjärnans omedvetna inlärning på traven! Ett sätt är som sagt att variera antalet verb för att hjärnan lättare ska upptäcka regelbundna grammatiska ändelser. Men hur skulle man kunna hjälpa hjärnan till bättre ordinlärning?
 

Hur lär man sig ord?

Först lite kort om hur vi lär oss ett ord med hjälp av två olika typer av implicit statistisk inlärning (detta är en teori av forskarna Erickson och Thiessen, 2015):

1. Hjärnan använder statistisk information i ljuden vi hör (vilka ljud som oftare förekommer tillsammans än andra) för att urskilja vad som är en ordform. Denna ordform aktiveras i minnet och kommer genast börja blekna, men hör man ordformen igen så återaktiveras det.
    
2. För att ordet ska lagras i hjärnans lexikon måste en mening kopplas till ordformen. Detta gör vi genom att hålla ordformen i minnet, samtidigt som den knyts till t.ex. egenskaper, betydelse eller kännetecken (semantiskt innehåll). Vilket semantiskt innehåll som kopplas beror på vilken information som finns i omgivningen - t.ex. att ordet och innehållet ska förekomma samtidigt. Detta kräver uppmärksamhet, arbetsminne och statistisk inlärning för att hjärnan ska kunna uppfatta och koppla rätt och relevant innehåll till ordformen.

#2 är väldigt viktig för att kunna forma kategorier, och inte bara koppla en ordform till en väldigt specifik företeelse. Om vi ska lära oss ordet med ordformen “hund”, så vill vi att innehållet både ska innefatta mormors tax, kompisens setter och grannens dobberman - det är inte bara mormors tax som ska innefattas av begreppet "hund". 
 

Det är möjligt att hjälpa hjärnan på traven!

Forskare har nu i många studier visat att man kan hjälpa hjärnan på traven med att bli bättre på statistisk inlärning enligt #1 ovan, t.ex. genom att variera de ord som finns runtomkring ett målord.

Det Aguilar, Plante och Sandoval (2018) ville undersöka var om man också kan hjälpa hjärnan med statistisk inlärning #2 genom att omedvetet hjälpa hjärnan att uppfatta vad som är relevant innehåll - genom att variera bilderna som representerar ordet (dvs. ge flera exempel på vad som är rätt och relevant innehåll (dvs. egenskaper och kännetecken). De var framförallt intresserade att se om detta gäller barn med språkstörning, eftersom de har extra svårt med statistisk inlärning från början.

Lär man sig vad ordet  "hund" betyder bättre om man får se många olika sorters hundar? (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Hypoteser

Forskarnas hypoteser var att förskolebarn med språkstörning skulle forma kategorier och generalisera nyinlärda ord bättre om de fick se flera olika bilder på ord som de tränade, jämfört med om de fick se bara en bild per ord.
 

Metod

Deltagare och material

18 barn med språkstörning mellan 4;4 och 5;9 år deltog i studien. För varje barn så valdes 8 okända målord ut från en lista av 20 ord. Alla ord var en eller tvåstaviga substantiv och sakerna varierade i storlek, färg, material och form (men hade alla att göra med snickrande och pyssel - t.ex. gångjärn, pressening och tofs).

Hälften av barnen fick “låg variabilitet” i bildmaterialet - de fick bara se en bild per ord (t.ex. bara ett sorts gångjärn). Den andra hälften fick “hög variabilitet” i bildmaterialet och fick se tre olika bilder per ord (tre olika gångjärn i olika storlek och olika färger).

Varje barn fick träffa en forskare individuellt vid tre lärtillfällen över tre veckor för att få exponering för orden i två olika lekar: robotbygge eller skattjakt. Forskaren sa varje ord sex gånger vid varje tillfälle - ett påstående, ett imperativ, en fråga, en uppmaning att säga ordet med feedback, och en avslutande gång  (t.ex. “Här är en ______”, ”Hämta ______”, “Vilken _______ska vi använda?”, “Vad heter den här? Ja det är en____/Nej det är en _____”). Vid varje presentation av ordet så fick också barnen antingen se den enda bilden eller de tre olika bilderna.
 

Testning av orden

Barnens inlärning av orden testades vid fyra tillfällen: i början av det andra lärtillfället, i början av det tredje lärtillfället, dagen efter det tredje lärtifället, och 6 veckor efter det första lärtillfället.

I testet så fick barnen fick se fyra bilder varav en var rätt. Det som forskarna var intresserade av var om barnet kunde generalisera ordformen till ett nytt bildexemplar - alltså om barnet hade generaliserat ordet och format en kategori “gångjärn". I exemplet med gångjärnet så fick alltså alla barn se en helt ny bild av ett gångjärn i testet. Testet gick till så att forskaren sa ett ord och barnet skulle peka på bilden som passade till ordet.
 

Resultat

Barnens inlärning vid de olika testtillfällena jämfördes. De två grupperna skiljde sig inte åt vid de första tre testtillfällena - men vid det fjärde tillfället (alltså när det gått ytterligare några veckor) så var gruppen som hade fått se fler bilder (“hög variabilitet”) signifikant bättre! I genomsnitt så kunde högvariabilitetsgruppen identifiera drygt 5/8 ord, medan gruppen som bara fått se en bild bara kunde identifiera i genomsnitt drygt 3/8 ord.

Hypotesen stämde alltså - hjärnans statistiska inlärning och kopplingen mellan ordform och relevant semantiskt innehåll hjälptes på traven av att få se flera olika bilder - och det som framförallt hjälptes var långtidsinlärning och generalisering (och det är ju det som vi vill åt i våra behandlingar!).

Kan vi lita på dessa resultat? Detta är en liten studie, men väldesignad, och allt forskarna har gjort är väldigt väl beskrivet. Forskarna tittade också på om det fanns andra faktorer som skulle kunna förklara skillnaden mellan grupperna som t.ex. socioekonomisk status, hur stora ordförråd barnen hade innan de var med i studien, och egenskaper hos orden som barnen i de olika grupperna lärde sig. De hittade inga sådana samband.
 

VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?

Jag är väldigt intresserad av hur man kan göra språkbehandling mer effektiv, och att använda hjärnans naturliga förmåga till statistisk omedveten inlärning är ett lovande sätt. När vi försöker lära ut språk så använder vi ofta metalingvistiska strategier och förklarar - vi använder explicit, eller medveten, inlärning. För framför allt yngre barn kan sådana metalingvistiska förklaringar vara språkligt utmanande (t.ex. “Detta är en hund därför att…..” - och därför är resultaten av Aguilar, Plante och Sandoval (2018) så intressanta!

Det är dock två saker jag vill poängtera. Det första är att detta med att variera bilder vid ordinlärning är något helt annat än bildstöd. Bildstöd, när man använder det hemma, i förskola och i skola syftar till att stötta arbetsminne, och frigöra resurser till annat bearbetning - t.ex. att förstå och följa en instruktion, hålla flera saker i huvudet samtidigt, stötta vid samtal etc. Då är det väldigt viktigt att vara konsekvent, och använda en och samma bild för varje begrepp, och alltså INTE variera bilderna. Som alltid så måste vi veta varför vi gör en viss insats och vad den syftar till. Denna studie handlade inte om bildstöd, utan om ordinlärning!

Det andra är att det finns andra studier som visar att för mycket variation ibland också kan hindra inlärning. Detta gäller särskilt för yngre barn (under 3 år: t.ex. Perry et al. 2010; Twomey et al. 2014) och Aguilar, Plante och Sandoval (2018) diskuterar också att detta även skulle kunna gälla för äldre barn med nedsatt kognitiv förmåga. Det kan vara bra att komma ihåg eftersom både lärare och logopeder även träffar dessa barn, och de också kan ha nedsatt ordförråd.

I denna studie så var det bara substantiv som undersöktes, och det är såklart en begränsning - samtidigt så är substantiv också lättast att avbilda. Det vore spännande att se om det gick att upprepa dessa resultat även med verb.

Utifrån dessa resultat och även andra studier på barn med typisk språkutveckling finns det all anledning att visa flera olika bilder när man hjälper barn med språkstörning att lära sig ett nytt ord! Och som tur är så är det ju också ganska lätt att få fram bilder i dagens informationssamhälle - ha det så kul med bildgooglandet!

Jag vill önska er alla en fin vecka! Själv föreläser jag på konferensen "Språkstörning och språklig sårbarhet” i Stockholm nu på onsdag 31/1 - hoppas att träffa några av er läsare där! Ni får gärna komma fram och säga hej 😃.

/Anna Eva
 

Referenser

Aguilar, J. M., Plante, E., & Sandoval, M. (2018). Exemplar variability facilitates retention of word learning by children with specific language impairment. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 49(1), 72-84.

Erickson, L. C., & Thiessen, E. D. (2015). Statistical learning of language: Theory, validity, and predictions of a statistical learning account of language acquisition. Developmental Review, 37, 66–108.

Perry, L. K., Samuelson, L. K., Malloy, L. M., & Schiffer, R. N. (2010). Learn locally, think globally: Exemplar variability supports higher-order generalization and word learning. Psychological Science, 21, 1894–1902.

Plante, E., Ogilvie, T., Vance, R., Aguilar, J. M., Dailey, N. S., Meyers, C., . . . Burton, R. (2014). Variability in the language input to children enhances learning in a treatment context. American Journal of Speech Language Pathology, 23(4), 530-545.

Twomey, K. E., Ranson, S. L., & Horst, J. S. (2014). That’s more like it: Multiple exemplars facilitate word learning. Infant and Child Development, 23, 105–122.