Hej alla!
Det är flera saker den senaste tiden som fått mig att fundera kring just vuxna med språkstörning/DLD. Förra veckan hade jag bland annat förmånen att bli intervjuvad till en dokumentärfilm som är ett specialarbete på gymnasiet om just DLD hos vuxna, där en av frågorna jag fick var “Varför pratas det så lite om språkstörning hos vuxna personer?”. Sedan tittade jag äntligen på alla Lärlabbets kortfilmer om språkstörning som kom tidigare i höstas (UR, 2020). Jag tycker att de fungerar bra som korta introduktioner till språkstörning i olika åldrar, och kan även fungera bra som inspiration och stöd till lärare - men det som jag tyckte var allra bäst med dem var intervjun med Albert Telon som studerar till ingenjör (avsnitt 10). Albert har DLD, och att höra honom själv beskriva hur det är och har varit att ha språkstörning tyckte jag var det som var allra mest givande med dessa filmer.
För språkstörning/DLD hos vuxna behöver synliggöras - inte minst för att jag tror det är en viktig del för att språkstörning/DLD ska bli en mer accepterad och välkänd funktionsnedsättning.
“Språkstörning/DLD hos vuxna behöver synliggöras!”
Men - det som också behövs är fler studier som inkluderar vuxna med språkstörning/DLD, och här har det hänt ganska mycket de senaste 10-15 åren. Och eftersom jag är jag så sökte jag runt lite och hittade (hurra!) en nypublicerad systematisk litteraturöversikt som sammanställer den forskning som hittills finns kring vuxna med DLD och utbildning, arbete och självständighet (Dubious, St-Pierre, Desmarais & Guay, 2020).
Dubious och kollegor (2020) hade två syften med sin studie:
Göra en systematisk litteraturöversikt över hur det går för unga vuxna (18-30 år) med DLD avseende utbildning, arbete och självständighet.
Utforska om grad av språksvårigheter hänger samman med hur det går för personer med DLD avseende utbildning, arbete och självständighet.
Metod
Forskarna sökte i en mängd databaser efter publicerade studier från 2005 till 2019 och fann 15 artiklar som uppfyllde deras kriterier:
Deltagarna var vuxna, 18-34 år med diagnos DLD och dokumenterade språkliga svårigheter i tidig skolålder.
Studierna var longitudinella, dvs de följde deltagarna över tid, och hade en jämförsgrupp med personer utan DLD.
Mått på åtminstone en av de tre målområdena fanns med: utbildning, arbete, eller självständighet.
Resultat
Totalt ingick 1051 vuxna med DLD i de 15 studierna som ingick i sammanställningen av Dubious et al. (2020). Jag kommer kort sammanfatta resultaten inom varje område, men jag kunde inte låta bli att översätta forskarnas figur 2 (s.10) som jag tycker sammanfattar alla resultat på ett översiktligt sätt.
I de ljusaste rutorna inom varje område så var det ingen skillnad mellan vuxna med DLD och jämnåriga utan DLD och i den mellanfärgade rutan visade olika studier olika resultat. De mörkaste rutorna visar områden som utgör utmaningar för gruppen vuxna med DLD jämfört med en kontrollgrupp utan DLD.
Inom de ljusaste områdena skiljde sig inte de vuxna med DLD från jämnåriga. Inom mellanfärgade områdena visade olika studier olika resultat, och de mörkaste områdena visar på utmaningar för vuxna med DLD jämfört med jämnåriga. Figur översatt/omarbetad från Dubious et al. (2020), s. 10.
Utbildning
Sammanställningen visade att unga vuxna med DLD sökte sig till högre (eftergymnasial) utbildning i samma utsträckning som sina jämnåriga (Conti-Ramsden & Durkin, 2012; Conti-Ramsden et al., 2018; Johnson et al., 2010). Det var dock fler deltagare med DLD som rapporterade att de behövde och fick extra stöd under studierna (t.ex. extra tid eller hjälp) jämfört med kontrollgruppen utan DLD (Conti-Ramsden et al., 2018). Det var inga skillnader mellan grupperna i stöd från familj och vänner, eller hur nöjda de var med stödet de fick. Dock tyder studierna på att personer med DLD avslutade sina studier tidigare än jämnåriga (Conti-Ramsden et al., 2018), de nådde inte lika långt vad gäller utbildningsnivå, och fick också lägre betyg (Conti-Ramsden & Durkin, 2012; Conti- Ramsden et al., 2018; Johnson et al., 2010). De satsade också på yrkesutbildningar i större utsträckning än jämnåriga (Conti-Ramsden et al., 2018; Johnson et al., 2010).
Arbete
Conti-Ramsden et al., (2018) visade att processen att söka arbete var mer utmanande för vuxna med DLD än jämnåriga, men denna studie och andra visade ändå att sysselsättningsgraden var lika stor i båda grupperna (Conti-Ramsden & Durkin, 2012; Conti-Ramsden et al., 2018; Johnson et al., 2010; Lewis et al., 2016), även om de med DLD ofta arbetade deltid (Conti-Ramsden et al., 2018). Samtidigt visade två studier att arbetslösheten var större i DLD-gruppen (Botting et al., 2016, Conti Ramsden et al., 2016), men Dubios et al. (2020) förklarar detta med olika sätt att räkna på. Dock tycks vuxna med DLD ha längre perioder av arbetslöshet än jämnåriga (Conti-Ramsden et al., 2018; Schoon et al., 2010a). Positivt var att när väl de vuxna med DLD fann ett arbete så var de lika nöjda med sitt arbete som sina jämnåriga (Conti-Ramsden et al., 2018; Johnson et al., 2010), lika nöjda med stödet de fick och med relationerna till sina kollegor. Utmaningar inkluderade lön, där fler unga vuxna med språkstörning hade låg inkomst jämfört med jämförsgruppen (Beitchman et al., 2014), och att arbetena oftare var mindre kvalificerade eller okvalificerade (Conti-Ramsden et al., 2018; Johnson et al., 2010).
Självständighet
Som ni ser i figuren undersökte studierna många olika aspekter av självständighet hos vuxna med DLD - från boendesituation, relationer och hur mycket stöd man anser sig behöva, till hur det fungerar med ekonomi. De områden där gruppen med DLD inte skilde sig alls från sina jämnåriga var hur mycket stöd från omgivningen (t.ex. familj och vänner) som de upplevde sig ha tillgång till, hur mycket kontakt med de haft med rättssystemet, och i hur stor grad personerna var gifta (Beitchman et al., 2014; Conti-Ramsden et al., 2016; Johnson et al., 2010; Lewis et al., 2016). Resultaten kring boendesituationen var varierande - vissa studier visade ingen skillnad med jämförsgruppen (Beitchman et al., 2014; Johnson et al., 2010; Lewis et al., 2016), och andra att det var en större andel som fortfarande bodde med sina föräldrar (Schoon et al., 2010). Beroende på hur studierna mätte, så varierade också resultaten angående hur integrerade de vuxna med DLD var i samhället (Botting, Durkin, et al., 2016; Lewis et al., 2016, Toseeb et al., 2017).
Några av utmaningarna inom detta område för vuxna med DLD var ekonomi - många yngre vuxna med DLD har svårt att klara sin ekonomi själva och rapporterar att de behöver fortsatt stöd från sina föräldrar (Winstanley, Durkin, et al., 2018). Det var också färre unga vuxna som har DLD som hade körkort, vilket troligtvis beror på svårigheter att klara teoriprovet (Durkin et al., 2016). Tonårsgraviditeter var vanligare i DLD-gruppen (Schoon et al., 2010), och fler personer med DLD var föräldrar vid 24 års ålder (Johnson et al., 2010). Denna skillnad jämnade dock ut sig i 30-årsåldern (Beitchman et al., 2014; Schoon et al., 2010). Mer personer i DLD-gruppen rapporterade också större utmaningar vad gäller vänskap (t.ex. Toseeb et al., 2017), och att de är i behov av mer stöd från t ex vänner och familj (Botting, Durkin, et al., 2016). Som grupp har också unga vuxna med DLD lägre socialt självförtroende (Durkin et al., 2017),
Samband med språkförmåga
När Dubious et al. (2020) sammanställde resultat från de studier som undersökt samband mellan olika områden i vuxenlivet och språkförmåga så fanns några signifikanta samband, men det var tydligt att språkförmågan inte förklarade allt, och det var heller inte så många studier som gjort denna typ av analys. Vad gäller eftergymnasial utbildning så var läs- och skrivförmåga (inte muntlig förmåga) signifikant relaterade till hur väl personerna med DLD lyckades (Conti-Ramsden & Durkin, 2012; Johnson et al., 2010). Vad gäller självständighet så hittades inga samband mellan språkförmåga och föräldraskap (Johson et al., 2010) eller ekonomisk självständighet (Winstanley, Webb, & Conti-Ramsden, 2018). Däremot verkar språkförmåga vid 17 års ålder ha ett samband med grad av blyghet och självförtroende vid 24 års ålder (Durkin et al., 2017), och om man hade körkort eller inte (Durkin et al., 2016).
Varför är detta intressant?
Att veta hur det går för personer med DLD i vuxen ålder är viktigt inte bara för synliggörande, men också för att kunna ge (eller lobba för!) rätt stöd och hjälp och guida insatser, framför allt i den (för alla) utmanande perioden mellan skola och vidare utbildning och arbetsliv.
Den här litteratursammanställningen av Dubious och kollegor (2020) är den första jag känner till som sammanställer den forskning som finns kring unga vuxna med DLD. 1051 deltagare kan låta mycket, men när vi tolkar resultaten är det viktigt att komma ihåg några saker. Dels så baserar sig många av studierna på samma deltagare - så de 1051 deltagarna är egentligen uppdelade i fyra olika grupper som det sedan gjorts många analyser på som presenterats i 15 olika artiklar. Forskarna lyfter också att i studierna finns det ett relativt stort bortfall över tid - det gör att analyser bara görs på de som stannar kvar i studierna, och inte på de som inte längre är med, vilket riskerar att göra resultaten missvisande. Hur personerna med DLD inkluderades varierade också (t.ex. om man rekryterade på en språkskola eller från befolkningen i stort och vilka tester man använt) - detta riskerar att göra resultaten mindre representativa. När personerna är födda spelar också roll - de “äldsta” deltagarna var födda på 1970-talet, och det är självklart skillnad att bli ung vuxen i slutet av 90-talet och att bli det i slutet av 2010-talet. Sedan så är ingen av studierna som inkluderades här svenska studier, utan brittiska, amerikanska och kanadensiska. Detta måste vi också komma ihåg när vi tolkar resultaten. Även om våra samhällen inte är helt olika varandra, finns det självklart också skillnader.
DLD fortsätter påverka människors liv!
Forskarna lyfter att de utmaningar som kom fram för vuxna personer till stor del överensstämmer med de utmaningar de upplevde under tonåren (för referenser se Dubois et al., 2020). Men det som denna sammanställning tydliggör är att DLD fortsätter att påverka människors liv - på flera olika sätt och i flera olika områden, eftersom språket är något vi människor använder hela tiden. Sedan är det också viktigt att se att även om flera områden är utmaningar, finns också flera positiva resultat. Något som jag vill betona också är att (som med alla studier som undersöker olika saker på gruppnivå och presenterar medelvärden) är att variationen INOM gruppen är stor.
“DLD fortsätter att påverka människors liv - på flera olika sätt och i flera olika områden, eftersom språket är något vi människor använder hela tiden”
Vad behövs i forskning och klinik?
Dubois och kollegor (2020) avslutar med att ge några förslag till hur forskning och klinik bör utvecklas baserat på resultaten, och jag ville lyfta några jag tyckte var särskilt viktiga.
Det första är att de trycker på att logopeder och forskare måste börja använda språkliga uppgifter som ligger närmre språkanvändningen i vardagen, särskilt i utredning/kartläggning av vuxna personers språkförmåga. I forskning på andra typer av funktionsnedsättningar har man också i större grad tagit olika faktorer hos personerna själva med i analyserna (t.ex. målmedvetet, beslutsamhet, familjens involvering och förväntningar) (Mazzotti et al., 2016; Valera-Pozo et al., 2020) - och detta bör man också göra i forskning kring DLD.
Vad gäller kliniken så lyfter Dubois och kollegor (2020) ytterligare en oerhört viktig sak - insatser gör gör skillnad! De studier som hade mest positiva resultat i sammanställningen, var de studier där DLD hade identifierats tidigt och där personerna hade haft tillgång till logopedhjälp och stöd (Conti-Ramsden et al., 2018; Winstanley, Webb, & Conti- Ramsden, 2018). Eftersom flera studier visade att utmaningarna under tonårstiden var relaterade till utmaningarna under ung-vuxentiden så kanske det är ÄNNU viktigare med riktade insatser i skolåldern och under tonårstiden. Det gäller både logopedinsatser, stödinsatser i skolan och andra typer av stöd. Som med mycket annat så behövs då samarbete mellan professioner - logopeder, lärare, och psykologer.
Här har vi i Sverige mycket att göra - i nuläget kan det vara svårt att få hjälp även till barn med DLD, och i ännu större utsträckning skolbarn. Hjälpen till vuxna med DLD, utöver utredning och efterföljande rekommendationer, är närmast obefintlig.
Därför blir det så extra viktigt att att det kommer mer forskning där vuxna med DLD syns - och också att vuxna med DLD får göra sina röster hörda - precis som Esra och Albert fick i Lärlabbet!
Språkstörning/DLD växer inte bort.
Språkstörning/DLD får konsekvenser i hela livet.
Stöd vid språkstörning/DLD gör skillnad!
Känner ni ungdomar och unga vuxna med språkstörning - tipsa dem om förbundet Unga med Språkstörning som vänder sig till personer med DLD i åldrarna 13-30 år!
Ha en fin vecka alla!
/Anna Eva
Referenser
Beitchman, J. H., Brownlie, E. B., & Bao, L. (2014). Age 31 mental health outcomes of childhood language and speech disorders. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 53(10), 1102–1110.
Botting, N., Durkin, K., Toseeb, U., Pickles, A., & Conti-Ramsden, G. (2016). Emotional health, support, and self-efficacy in young adults with a history of language impairment. British Journal of Developmental Psychology, 34(4), 538–554.
Conti-Ramsden, G., & Durkin, K. (2012). Postschool educational and employment experiences of young people with specific language impairment. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 43(4), 507–520.
Conti-Ramsden, G., Durkin, K., Mok, P. L. H., Toseeb, U., & Botting, N. (2016). Health, employment and relationships: Correlates of personal wellbeing in young adults with and without a history of childhood language impairment. Social Science & Medicine, 160, 20–28.
Conti-Ramsden, G., Durkin, K., Simkin, Z., & Knox, E. (2009). Specific language impairment and school outcomes. I: Identifying and explaining variability at the end of compulsory education. International Journal of Language & Communication Disorders, 44(1), 15–35.
Conti-Ramsden, G., Durkin, K., Toseeb, U., Botting, N., & Pickles, A. (2018). Education and employment outcomes of young adults with a history of developmental language disorder. International Journal of Language & Communication Disorders, 53(2), 237–255.
Conti-Ramsden, G., & Durkin, K. (2012). Postschool educational and employment experiences of young people with specific language impairment. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 43(4), 507–520.
Dubois, P., St-Pierre, M. C., Desmarais, C., & Guay, F. (2020). Young adults with developmental language disorder: A systematic review of education, employment, and independent living outcomes. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 1-15.
Durkin, K., Toseeb, U., Pickles, A., Botting, N., & Conti-Ramsden, G. (2016). Learning to drive in young adults with language impairment. Transportation Research Part F: Traffic Psychology and Behaviour, 42(Part 1), 195–204.
Durkin, K., Toseeb, U., Botting, N., Pickles, A., & Conti-Ramsden, G. (2017). Social confidence in early adulthood among young people with and without a history of language impairment. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 60(6), 1635–1647.
Johnson, C. J., Beitchman, J. H., & Brownlie, E. B. (2010). Twenty- year follow-up of children with and without speech-language impairments: Family, educational, occupational, and quality of life outcomes. American Journal of Speech-Language Pathology, 19(1), 51–65.
Lewis, B. A., Patton, E., Freebairn, L., Tag, J., Iyengar, S. K., Stein, C. M., & Taylor, H. G. (2016). Psychosocial co-morbidities in adolescents and adults with histories of communication disorders. Journal of Communication Disorders, 61, 60–70.
Mazzotti, V. L., Rowe, D. A., Sinclair, J., Poppen, M., Woods, W. E., & Shearer, M. L. (2016). Predictors of post-school success: A systematic review of NLTS2 secondary analyses. Career Devel- opment and Transition for Exceptional Individual, 39(4), 196–215.
Schoon, I., Parsons, S., Rush, R., & Law, J. (2010). Children’s language ability and psychosocial development: A 29-year follow- up study. Pediatrics, 126(1), e73–e80.
Toseeb, U., Pickles, A., Durkin, K., Botting, N., & Conti-Ramsden, G. (2017). Prosociality from early adolescence to young adult- hood: A longitudinal study of individuals with a history of language impairment. Research in Developmental Disabilities, 62, 148–159.
Valera-Pozo, M., Adrover-Roig, D., Pérez-Castelló, J. A., Sanchez- Azanza, V. A., & Aguilar-Mediavilla, E. (2020). Behavioral, emotional and school adjustment in adolescents with and without developmental language disorder (DLD) is related to family involvement. International Journal of Environmental Research and Public Health, 17(6), 1949.
Winstanley, M., Durkin, K., Webb, R. T., & Conti-Ramsden, G. (2018). Financial capability and functional financial literacy in young adults with developmental language disorder. Autism & Developmental Language Impairments, 3, 2396941518794500.
Winstanley, M., Webb, R. T., & Conti-Ramsden, G. (2018). More or less likely to offend? Young adults with a history of identified developmental language disorders. International Journal of Language & Communication Disorders, 53(2), 256–270. FÖR EN SVENSK SAMMANFATTNING KLICKA HÄR!