Hej alla läsare!
En rubrik fångade mitt intresse för ett par veckor sedan: "Appar ökar läsförmågan hos unga med läs- och skrivsvårigheter". Eftersom ett av önskemålen jag oftast får är att ge tips om de bästa apparna och evidens kring appar så ville jag självklart veta vad som dolde sig bakom rubriken; Finns forskningsevidens för att användandet av vissa appar faktiskt förbättrar läsförmågan hos elever med lässvårigheter?
Efter att ha läst den vetenskapliga artikeln som rubriken baseras på (Lindeblad et al. 2017), så blir min slutsats tyvärr NJA.
Skilj på kompensation och träning!
Allra först vill jag betona att appar och program som t.ex. läser upp texter utan tvekan kan hjälpa många elever med avkodningssvårigheter/dyslexi att ta in kunskap på ett mer effektivt sätt. Att t.ex. få möjlighet att "läsa med öronen" kan göra mycket stor skillnad för dessa elever.
Detta visade t.ex. logopeden Sofia Grunér i sin masteruppsats (2016) - användning av talsyntes vid textläsning ökade både läshastighet och läsförståelse hos elever med dyslexi i årskurs 3-5, och ökade läshastigheten hos de i årskurs 6 och äldre, jämfört med att själv läsa texten högt. Data från detta masterarbete har just publicerats (Grunér, Östberg och Hedenius, 2017) och jag kommer skriva mer om forskningen kring kompensation av avkodningssvårigheter utifrån den studien i nästa inlägg. Att användning av assisterande teknik (AT) kan kompensera för lässvårigheter är alltså tydligt.
Men idag är min fråga:
Gör användandet av appar att själva läsförmågan förbättras?
Vad är "läsförmåga"?
Först (som vanligt :) ) måste vi definiera vad vi egentligen menar med "läsförmåga". Lindeblad, Nilsson, Gustafsson och Svensson (2017) valde att titta på om avkodningsförmågan förbättrades efter användning av AT. Ni är säkert alla bekanta med formeln Läsning = avkodning * (språklig) förståelse. För att läsa och förstå så behöver man både en god avkodning och språklig förståelse (som jag har skrivit om här, här, och här).
I detta fall var det alltså bara avkodningsutvecklingen efter användning av AT som forrskarna valde att titta på.
Studiens upplägg
Deltagare
35 elever i årskurs 4-6 deltog i studien. Alla elever hade en nedsatt avkodningsförmåga (definierat som 0.5 standardavvikelser under medel, eller percentil 32 och nedåt). Detta är en relativt hög gräns. Gränsen för när avkodningssvårigheter kan vara så omfattande att de kan kallas för dyslexi brukar vara från percentil 15 och nedåt (och även vid percentil 15 så är det inte alla elever som får diagnosen dyslexi, eftersom det är en sammanvägning av testresultat, bakgrundsinformation och kvalitativ bedömning (Slof, 2017)).
Eleverna i studien av Lindeblad och kollegor hade alltså från en genomsnittlig avkodningsförmåga, till resultat klart-betydligt under genomsnittet för sin åldersgrupp.
Assisterande Teknik/Appar
Eleverna fick stöd i att använda åtta appar/program till antingen en smart telefon eller en lärplatta, under fyra tillfällen per vecka under fem veckor enskilt tillsammans med en speciallärare (i snitt 18 gånger). Varje tillfälle var mellan 40-60 minuter långt. Apparna som ingick var:
Prizmo: ta foto av en text (från t.ex. en bok eller tidning) och få texten uppläst
Easy Writer: Ett grundläggande ordbehandlingsprogram (vissa elever använde Pages istället)
Ispeak: Talsyntes (läser upp text som man kopierar in i programmet)
SayHi: Tal-till-text, kan också översätta talade texter till ett annat språk och läsa upp texten
iTranslate: Översätter skrivna texter till ett annat språk
Dragon Search: Sök på internet genom att prata (istället för att skriva)
Voice Reader Web: Talsyntes för webben
Daisy Reader/Vod: För att lyssna på skönlitteratur
Eleverna fick också använda två spelappar (hänga gubbe och ett ordpusselspel) för att öka motivationen.
Övningar
Vid varje tillfälle så skulle eleverna använda Prizmo för att läsa upp en text som de valt själva. Sedan skulle de skriva en sammanfattning av texten i Easy Writer eller Pages. I slutet av varje vecka skulle en sammanfattning av alla texter eleven lyssnat till också skrivas. Sammanfattningarna kopierades sedan in i iTranslate och översattes till engelska och lyssnades på. Eleven skulle sedan berätta om en vardaglig händelse på engelska i SayHi och kopiera in texten i ordbehandlaren. Eleven och läraren hjälptes åt att rätta om det hade blivit några fel. Eleverna skulle också använda Dragon Search för att hitta något på internet och sedan läsa upp det med talsyntesen, samt sammanfatta den i Easy Writer.
Utöver detta skulle leverna lyssna på skönlitteratur minst 10 minuter om dagen fyra dagar i veckan och sammanfatta det de läst med hjälp av SayHi. Dagen efter så visade eleverna sammanfattningen och diskuterade med sin lärare, som också hjälpte till att göra rättningar i sammanfattningen om nödvändigt.
Innan träningsprogrammet börjades så fick lärarna utbilding i alla appar/program.
Avkodningstester och frågeformulär
För att följa avkodningsutvecklingen så testades eleverna fem gånger med "Läskedjor" avkodningstest (ord och mening), "LäST" avkodning av ord och nonord (högläsning), samt "Vilken bild är rätt?" (läsförståelse på meningsnivå, tyst läsning), före och efter programmet. 18 av eleverna testades också ett år senare för uppföljning.
I frågeformulären fick eleverna och lärarna bland annat svara på hur de upplevde användning av apparna och hur mycket de använde dem utanför träningstillfällena.
Resultat: en "signifikant" förbättring i avkodningsförmåga sågs - men hur relevant är den?
Lindeblad och kollegor (2017) redovisar resultat från statistiska tester som visar att resultaten är "statistiskt signifikanta". Eftersom bara medelvärden har angetts så går det inte att veta hur stor effekten är - detta gör det svårt att värdera resultaten eftersom även små skillnader i "siffror" kan ge signifikanta resultat.
Enligt min kliniska erfarenhet så påverkas resultaten av "Läskedjor" av generellt arbetstempo i ganska stor grad, och forskning har visat att uppgifter som "Vilken bild är rätt?" också främst speglar avkodningsförmåga, så här fokuserar jag på testresultaten från högläsning av ord och nonord ur testet "LäST" (men resultaten från alla testerna var likartade).
Från testning 2 (strax innan programmet började) till testning 4 (5 veckor efter programmets slut) så ökade elevernas medelstaninevärden i avkodning ord från 2.16 till 2.71 och avkodning nonord från 2.62 till 3.25.
Tittar man på figurer i artikeln så ser man att vad gäller nonordsavkodning så presterade 60% av eleverna bland de lägsta i sin åldersgrupp vid testning 2 (stainine 1-2), och vid testning 4 hade antalet elever med så låga resultat endast minskat till 40%. Vad gäller avkodning av riktiga ord så var det ungefär 70% av eleverna som fick stanine 1-2 vid testning 2, och 50% vid testning 4.
Det var många siffor - jag vet :). MEN min poäng här är att även efter detta intensiva träningsprogram (18 individuella tillfällen á 40-60 minuter) så presterade fortfarande runt hälften av eleverna klart till betydligt under genomsnittet på tester som prövar ordavkodning - och det är inte ett särskilt upplyftande resultat, tyvärr.
Studien har också tyvärr en hel del brister som gör att det inte riktigt går att säga om det faktiskt är användningen av apparna som bidrog till de (små) förbättringar som sågs i elevernas avkodningsförmåga. Avsaknaden av kontrollgrupp är en sådan faktor - eleverna kanske hade förbättrats i den utsträckning de gjorde även utan användning av dessa appar på grund av annan undervisning eller mognad. Vi vet heller inte något om eleverna i övrigt, t.ex. kan koncentrationsförmåga och språkförmåga påverka resultaten.
Jag funderar också på om själva övningarna i sig, som mest bestod av att lyssna till och sedan sammanfatta texter, främjade just avkodning - det står t.ex. inget i artikeln om att eleverna fick instruktionen att följa med i texterna samtidigt som de lyssnade. Dessutom var flera av övningarna som ingick på engelska, vilket troligtvis inte förbättrar svensk avkodning särskilt mycket.
Elevers och lärares upplevelser av användningen av AT
Prizmo var den app som flest elever tyckte var mest användbar och enklast att använda, och både lärare och elever tyckte att de olika talsyntesapparna ökade förståelsen för både engelska och svenska texter. De 18 elever som var med i uppföljningen sa att de använde apparna även ett år efter programmets avslutande. Lärarna rapporterade också att eleverna var mer motiverade till lärande och mer självständiga, och att de nu läste hela böcker, men genom att lyssna (vilket de inte gjort innan!).
Varför är detta intressant?
AT och ungas läs- och skrivinlärning är ett viktigt område, och ett av områdena där jag gång på gång får säga "mer forskning behövs" när jag får frågor om vilken evidens som finns. Appar och datorprogram är dessutom en stor industri och att använda assisterande teknik är väldigt populärt och "inne" - men forskningsevidensen har inte riktigt hängt med. Därför är det positivt att Lindeblad och kollegor (2017) har genomfört och publicerat sin studie.
Tyvärr så stödjer inte resultaten det som rubriken på forskning.se hävdade - att appar ökar läsförmågan - i alla fall inte hos de elever med störst brister i avkodningsförmåga. Däremot så tyder resultaten på att användning av AT för att stötta läsning och skrivning kan hjälpa elever att bli mer självständiga, öka motivationen till lärande och öka exponering för skriftspråket. Detta är dock svårare att mäta, och Lindeblad och kollegor inkluderade bara kvalitativa beskrivningar här.
Istället för att titta på avkodning så hade det varit spännande att följa elevernas utveckling i t.ex. textproduktion eller i förmågan att sammanfatta det som de "läst med öronen". Det vore mycket bra att kunna visa att användningen av AT utvecklar det så viktiga "skolspråket" - även om avkodningen inte förbättrades.
Sedan vill jag åter igen betona - användningen av denna typ appar är oerhört viktigt för att kompensera för avkodningssvårigheter - det finns det evidens för! Vi ska alltså använda apparna för att underlätta kunskapsinhämtning och kunskapsredovisning, men denna studie stödjer användning av dessa appar med syftet att förbättra avkodningsförmågan!
Finns det annan forskning?
Ja det finns det - men en stor utmaning inom detta fält är att teknologin utvecklas snabbare än forskare hinner designa en forskningsstudie, ansöka medel, rekrytera deltagare, analysera data och skriva och publicera en artikel. Det gör att många av de artiklar som finns tittar på redan något föråldrade program. Att det finns så många sätt och uppgifter man kan använda AT till gör att det också är svårt att jämföra studier med varandra.
Tidigare så kallade metastudier har visat små, men positiva effekter, vilket också Lindeblad och kollegor rapporterar. T.ex. så visade Cheung and Slavin (2013) att användning av AT gav en liten effekt på läsförmåga, och att träning att använda apparna i mindre grupp gav bättre resultat än i stor grupp. Archer och kollegor (2014) sammanställde resultat från tre tidigare metastudier, och även de fann små signifikanta effekter, men att hur mycket elevernas läsförmåga förbättrades berodde på hur mycket träning som den som stöttar eleverna i användandet fick - effekten gick från liten till måttlig om man tog med detta i beräkningen.
“Vi ska alltså använda apparna för att underlätta kunskapsinhämtning och kunskapsredovisning, men forskning stödjer inte i nuläget användning av dessa appar med syftet att förbättra avkodningsförmågan!”
Slutsats
Användning av AT har många positiva effekter, men att använda denna typ av AT för att förbättra avkodningsförmågan har inte någon tydlig evidens, varken från studien av Lindeblad och kollegor (2017) eller från tidigare studier. En viss förbättring kan i och för sig ses, men vad det gäller träning av avkodningsförmåga hos elever med avkodningssvårigheter så är det mycket bättre att använda någon av de metoder som har mycket god evidens bakom sig och har visat större effekter med intensiva insatser: träningsprogram baserade på "phonics" (systematisk träning av kopplingen bokstav och bokstavsljud). Detta har jag skrivit om tidigare här.
Forskningen tyder också på att eventuella effekter av AT beror mycket på HUR man använder de verktyg som man har. Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så har forskning visat att elever som har funktionsnedsättningar inom läs- skriv- och språk ofta behöver mer stöd för att effektivt kunna använda AT jämfört med de med typisk utveckling. En iPad eller Chromebook i sig kommer aldrig räcka för att läsförmågan ska kompenseras eller förbättras!
I nästa inlägg kommer jag ge en liten översikt av evidensen som talar för att vi ska låta våra elever använda denna typ av AT för att kompensera för lässvårigheter!
Ha en härlig december! /Anna Eva
Referenser
Archer A, Savage R, Sanghera-Sidhu S, et al. (2014) Examining the effectiveness of technology use in classrooms: a tertiary meta-analysis. Comput Educ., 78, 140–149.
Cheung CKA, Slavin R. (2013) Effects of educational technology applications on reading outcomes for struggling readers: a best-evidence synthesis. Reading Research Quarterly. 48, 277–299.
Forskning.se (2017). Appar ökar läsförmågan hos unga med läs- och skrivsvårigheter. Nedladdad 3/12 från https://www.forskning.se/2017/11/14/appar-okar-lasformagan-hos-unga-med-las-och-skrivsvarigheter/
Grunér, S. (2016) Effekten av talsyntesstöd på textförståelse och läshastighet hos personer med lässvårigheter. Masteruppsats. Uppsala Universitet.
Grunér, S., Östberg, P., & Hedenius, M. (2017). The compensatory effect of text-to-speech technology on reading comprehension and reading rate in Swedish schoolchildren with reading disability: The moderating effect of inattention and hyperactivity symptoms differs by grade groups. Journal of Special Education Technology, 0162643417742898.
Lindeblad E., Nilsson S., Gustafson, S. & Svensson, I. (2017) Assistive technology as reading interventions for children with reading impairments with a one-year follow-up, Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 12:7, 713-724, DOI: 10.1080/17483107.2016.1253116
Slof. (2017). Kliniska riktlinjer för logopedisk utredning av läs- och skrivsvårigheter. Stockholm: Svenska logopedförbundet.