Hej alla!
Hur snabbt går tiden egentligen? Nu är det redan slutet på maj, och även om jag har hunnit med massa roligt jobbrelaterat senaste veckorna (bland annat färdigställt en text för Skolverket om språkstörning/DLD i gymnasiet och ett utkast för ett kapitel om språkstörning till Stiftelsen Legilexis bok “Lära barn att läsa”) så har jag inte hunnit blogga. Men nu blev det ett morsdagssöndagskvällsinlägg i alla fall (forskningsbloggen är ju min allra första bebis, så det är ju passande 😉).
Det som jag har kvar att göra innan sommarledigt är att förbereda mig för augustis föreläsningar, vilket är ett kärt arbete. Något av det som jag är både mest peppad och mest nervös inför är att jag har blivit inbjuden som en av plenarföreläsarna på Dyslexikongressen 2021, där jag har väldigt fint sällskap av många fantastiska forskare och föreläsare. Precis som jag gör här på bloggen kommer jag sammanställa, förklara, knyta ihop och diskutera andras forskning om dyslexi och språkstörning/DLD, och det känns superroligt att få denna möjlighet!
Mina näst sista inlägg för terminen kommer just därför att handla om relationen mellan språkstörning (DLD) och dyslexi. Jag vill sammanfatta och diskutera en studie som undersökt vilka typer av uppgifter som säkrast visar vilka femåringar med DLD som har högst risk att utveckla stora avkodningssvårigheter/dyslexi (Alonzo, McIlraith, Catts & Hogan, 2021). Detta fortsätter temat förskola från förra inlägget, och anknyter också till den svenska studien om dyslexi hos elever med grav språkstörning av Kalnak och Sahlén (2020) som jag skrev om i mars.
Bakgrund och syfte
Det finns många studier som visar att uppgifter inom fonologisk bearbetningsförmåga vilket också inkluderar fonologisk medvetenhet (t.ex. att säga vilka ljud som ingår i ett ord), kan förutsäga vilka barn som senare kommer utveckla avkodningssvårigheter (Melby-Lervåg, Lyster & Hulme, 2012). Även bokstavskunskap (alltså att känna igen bokstäverna och kunna deras namn) och ha erfarenhet och kännedom om böcker (“concepts of print”), har också visat sig vara viktiga (Scarborough, 1998). Även hos svenska barn har både fonologisk medvetenhet och bokstavskännedom lyfts fram (Vetenskapsrådet, 2015).
Detta samband kan dock se annorlunda ut hos barn med språkstörning/DLD. Två tidigare något mindre studier har visat att många förskolebarn med DLD har svag fonologisk bearbetningsförmåga, och ändå är det bara runt hälften av dessa som sedan får stora avkodningssvårigheter/dyslexi (Bishop et al. 2009; Catts et al. 2005).
I studien av Alonzo et al (2021) som jag ska sammanfatta idag användes longitudinell data från 473 barn för att undersöka sambanden mellan bokstavskunskap och fonologisk medvetenhet vid 5 år (amerikansk kindergarten) och avkodningsförmåga vid 7 år (amerikansk årskurs 2) hos barn med och utan dyslexi och DLD
Metod
Deltagarna var enspråkigt engelska barn med typisk språkutveckling (260 st) eller språkstörning/DLD utan intellektuell funktionsnedsättning (187 st) vilket man kom fram till efter en noggrann testning vid 5 år. I testbatteriet ingick också en uppgift i fonologisk medvetenhet där barnen skulle säga vad som blev kvar när en stavelse eller ljud togs bort från ett ord, och en uppgift där de skulle säga bokstavsnamn på bokstäver som presenterades en och en.
I årskurs 2 gjorde barnen en ordavkodningsuppgift där de skulle läsa enstaka ord högt från högfrekventa till lågfrekventa ord. Elever med en poäng lägre än percentil 16 (mer än en standardavvikelse under medel för åldern) räknades i denna studie till dyslexigruppen.
Utifrån testpoäng delades eleverna in i fyra grupper - de med typisk språk- läs- och skrivutveckling (232 st), de med dyslexi (28 st) de med språkstörning/DLD (117 st) och de med DLD och dyslexi (70 st).
Analyser
Alonzo och kollegor (2021) gjorde en hel rad med analyser. För att undersöka om det var någon skillnad mellan barn med och utan DLD gjorde de logistiska regressioner i båda grupperna för att se vilka uppgifter som vid fem års ålder bäst kunde förutse om en elev skulle ha stora avkodningssvårigheter/dyslexi i årskurs 2 - fonologisk medvetenhet, bokstavskunskap eller resultat på båda uppgifterna.
Forskarna gjorde också “kvantilregressioner” i båda grupperna där de undersökte om relationen mellan resultaten på uppgifterna skiljde sig mellan de svagaste avkodarna (percentil 10), de som fick mellanbra resultat (percentil 25 och 50) och de som fick mycket bra resultat (percentil 75 och 90).
Image by Leo Reynolds, flickr.com
Resultat
Barn med typisk språkutveckling
Precis som tidigare studier så visade den logistiska regressionen att både fonologisk medvetenhet och bokstavskunskap kunde förutsäga framtida dyslexi hos barn med typisk språkutveckling (t.ex. Melby-Lervåg et al., 2012).
Kvantilregressionen visade att sambandet var starkare hos medelgoda och goda läsare - det vill säga, elever som klarar fonologisk medvetenhet vid fem års ålder, hade utvecklat god avkodningsförmåga i årskurs 2. För de med svag avkodningsförmåga i årskurs 2 så var sambandet med fonologisk medvetenhet inte lika starkt som för de med medelgod och starka läsare. Däremot så var sambandet med bokstavskunskap starkare för svaga läsare jämfört med medelgoda och starka läsare. Att ha svag bokstavskunskap var alltså en mer pålitlig riskfaktor vid fem års ålder än fonologisk medvetenhet, men att ha god fonologisk medvetenhet vid fem års ålder var en mer pålitlig skyddande faktor än att ha god bokstavskunskap.
Hängde ni med? 🙂
Hur såg det då ut för barn med språkstörning/DLD?
Elever med språkstörning/DLD
För barn med DLD var bokstavskunskap en bättre uppgift för att förutsäga framtida dyslexi än fonologisk medvetenhet visade den logistiska regressionen. Resultat på fonologisk medvetenhet i denna grupp kunde alltså INTE förutsäga vilka elever som skulle utveckla stora avkodningssvårigheter senare. Detta samband gällde för både svaga, medelgoda och starka avkodare i gruppen visade kvantilregressionen. Bokstavskunskap däremot var en sämre uppgift för att förutsäga vilka som skulle bli de allra starkaste läsarna jämfört med de medelgoda avkodarna, det vill säga - att vara jättebra på bokstäver när man är fem år är ingen garanti för att man ska ha en avkodning klart över medel i årskurs 2.
Varför är detta intressant?
Det är viktigt med väldesignade studier som inkluderar tillräckligt många barn med DLD, och barn med både mildare och gravare former av språkstörning. Det man ska komma ihåg är att denna studie är gjord på amerikanska barn, och datan var också insamlad som en del av ett större projekt och är därför drygt 20 år gammal. Men tillsammans med annan forskning som finns tycker jag ändå denna studie har några viktiga saker för oss att fundera på.
Jag tycker det är väldigt intressant att sambandet mellan fonologisk medvetenhet och avkodningsförmåga ser annorlunda ut hos barn med typisk språkutveckling jämfört med barn med språkstörning/DLD - och bokstavskunskap är en “bättre” uppgift för att säga något om senare läsfärdighet i denna grupp. Alonzo och kollegor (2021) tar upp några anledningar till varför det skulle kunna vara så i sin diskussion som jag kort vill redogöra för.
Först och främst så är det viktigt att komma ihåg att de flesta barn med DLD har brister i sin fonologiska bearbetningsförmåga - det ingår ofta i själva diagnosen. Trots detta så är det inte alla med DLD som också har dyslexi, utan ungefär hälften visar de större studier som inkluderat både elever med grav språkstörning och de med mindre grav språkstörning. En anledning till detta är att dyslexi (enligt nyare teorier) inte uppstår endast på grund av brister i fonologisk bearbetningsförmåga. Dessa multifaktoriella teorier menar att brister fonologisk bearbetingsförmåga måste interagera med brister i andra områden för att leda till så stora avkodningssvårigheter att dyslexi uppstår (se t.ex. Pennington & Bishop 2009 - detta skrev jag om för ungefär ett år sedan).
Men... varför är just bokstavskunskap vid fem år då en mer träffsäker uppgift för att förutsäga avkodningsförmåga hos barn med DLD?
Alonzo och kollegor (2021) diskuterar att barn med DLD som blir goda avkodare kan ha ett bra minne för bokstäver som utvecklas självständigt och separat från fonologisk medvetenhet. Det kan också vara så att dessa barn har fått mycket stimulans hemma/på förskolan vad gäller just bokstavskännedom, vilket har hjälpt till att kompensera för svag fonologisk medvetenhet. Relaterat till detta så diskuterar forskarna också att det kan vara så att uppgiften bokstavskunskap egentligen testar något “annat” än bara kunskap om bokstävernas namn: visuellt minne för bokstäver, en litterat hemmiljö/förskolemiljö och ordförråd. Enligt denna teori så kan man se en uppgift i bokstavskunskap ses som ett sorts ordförrådstest (man ska komma ihåg namnet på många, ganska visuellt lika “krumelurer”) - och de med styrkor inom alla dessa tre områden kommer också ha lättare att knäcka läskoden, även om den fonologiska medvetenheten är svag.
Vad får dessa resultat för konsekvenser då, praktiskt, i förskola, hem, skola och på logopedmottagning?
Alonzo och kollegor (2021) menar att om vi bara screenar med uppgifter i fonologisk medvetenhet så kommer många barn med DLD få svagt på dessa uppgifter, även de som kommer att utveckla en god avkodningsförmåga. Det blir alltså för många som identifieras i som att vara i riskzonen. Det blir alltså viktigt att också ha med bokstavskunskap - vet man att ett barn har DLD så är det ett gott tecken (en sorts skyddande faktor) om hen har bra koll på bokstäverna runt förskoleklasstarten. Forskarna menar dock också att det är viktigt att även ha språkliga delar i ett screeningmaterial eftersom många elever med språkstörning/DLD inte upptäcks förrän senare i skolåren (se inlägg här om en studie som undersökt just språkscreening i helklass ).
Jag tycker också att man försiktigt kan tolka resultaten som att lekfullt och lustfyllt jobba med bokstäver och bokstavskunskap tidigt, framför allt hos elever med DLD, skulle kunna vara en bra idé. Alonzo och kollegor (2021) är dock väldigt noga med att poängtera att de inte kan säga varför resultaten är som de är, och de hänvisar också till forskning som visar att endast träna bokstavsnamnen hos elever inte leder till förbättrad läsförmåga, medan träning av bokstavskunskap OCH fonologisk medvetenhet gör det (Bus & van IJzendoorn, 1999) .
Resultaten ska heller inte tolkas som att man ska strunta i jobba med fonologisk medvetenhet med barn med DLD i förskola och förskoleklass. Att öka den fonologiska och språkliga medvetenheten är viktigt för ALLA barn, och på gruppnivå något av de vi vet kan förebygga senare avkodningssvårigheter (Vetenskapsrådet, 2015).
Det tål att upprepas igen - jag (och många med mig) anser att det är viktigt med bra screeningmaterial så att man kan upptäcka elever med RISK att utveckla senare läs- och skrivsvårigheter tidigt, just för att man då kan sätta in insatser innan eleverna själva upplever det som ett problem, innan misslyckande och innan eleven egentligen hamnat efter! Men samtidigt är det också viktigt att alltid komma ihåg att risk inte är detsamma som konstaterad svårighet - det kommer både finnas de som har svagt på uppgifter i fonologisk förmåga (både med och utan DLD) som kommer knäcka läskoden galant, och det kommer finnas de som klarar dessa uppgifter utan anmärkning, som ändå kämpar med avkodningsförmågan.
“Resultaten ska heller inte tolkas som att man ska strunta i jobba med fonologisk medvetenhet med barn med DLD i förskola och förskoleklass. Att öka den fonologiska och språkliga medvetenheten är viktigt för ALLA barn, och på gruppnivå något av de vi vet kan förebygga senare avkodningssvårigheter”
Därför behöver ett bra screeningmaterial undersöka såväl bokstavskunskap, fonologisk medvetenhet, avkodningsförmåga och språkliga färdigheter (kika gärna på Legilexis gratis digitala screeningmaterial som innehåller allt detta!)
Jag tänker också att detta att ha universella program för att arbeta på ett systematiskt sätt med tidig läsninlärning inklusive fonologisk medvetenhet (se detta inlägg utifrån Schuele & Boudreau, 2008) är centralt. Och självklart ska det göras med lust, och parallellt med att man arbetar med språket och nyfikenheten kring språk, böcker och läsning - enormt viktiga delar i att bli en läsande elev och en läsande person!
Ha en bra start på juni!
/Anna Eva
Referenser
Alonzo, C. N., McIlraith, A. L., Catts, H. W., & Hogan, T. P. (2020). Predicting dyslexia in children with developmental language disorder. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 63(1), 151-162.
Bishop, D. V., McDonald, D., Bird, S., & Hayiou-Thomas, M. E. (2009). Children who read words accurately despite language impairment: Who are they and how do they do it? Child Development, 80(2), 593–605.
Bus, A. G., & van IJzendoorn, M. H. (1999). Phonological awareness and early reading: A meta-analysis of experimental training studies. Journal of Educational Psychology, 91(3), 403.
Catts, H. W., Adlof, S. M., Hogan, T. P., & Weismer, S. E. (2005). Are specific language impairment and dyslexia distinct disorders? Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 48(6), 1378–1396.
Melby-Lervåg, M., Lyster, S.-A. H., & Hulme, C. (2012). Phonological Skills and Their Role in Learning to Read: A Meta-Analytic Review. Psychological Bulletin, 138(2), 322-352.
Pennington, B. F., & Bishop, D. V. M. (2009). Relations among speech, language, and reading disorders. Annual Review of Psychology, 60, 283-306.
Schuele, C. M., & Boudreau, D. (2008). Phonological awareness intervention: Beyond the basics. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 39(1), 3-20.
Kalnak, N., & Sahlén, B. (2020). Description and prediction of reading decoding skills in Swedish children with Developmental Language Disorder. Logopedics Phoniatrics Vocology, 1-8. DOI: 10.1080/14015439.2020.1839964
Melby-Lervåg, M., Lyster, S.-A. H., & Hulme, C. (2012). Phonological Skills and Their Role in Learning to Read: A Meta-Analytic Review. Psychological Bulletin, 138(2), 322-352.
Scarborough, H. (1998). Early identification of children at risk for reading disabilities: Phonological awareness and some other promising predictors. In B. K. Shapiro, P. J. Accardo, & A. J. Capute (Eds.), Specific reading disability: A view of the spectrum (pp. 75–119). Timonium, MD: York Press.
Vetenskapsrådet (2015). Kunskapsöversikt om läs- och skrivundervisning för yngre elever.