Länge var det stor brist på studier som tittade på språkstörning hos äldre barn, ungdomar och vuxna. Språkutvecklingen ansågs vara mer eller mindre "färdig" när barnet var runt 5-6 år, och språkstörning sågs främst som något som hindrade små barns språkliga förmåga och språkliga utveckling (se t.ex. Joffe, 2012).
Nu vet vi att många barn som har uttalade svårigheter med språkutvecklingen när de är små (framför allt svårigheterna också involverar språklig förståelse), fortsätter att kämpa med språket i många situationer genom livet. För länge sedan skrev jag om "illusory recovery" - hur barn med språkstörning kan tyckas ha kommit ikapp jämnåriga vid 5-6 års ålder, men att vissa sedan halkar efter igen när de språkliga kraven i skolan överstiger förmågan (t.ex. vid lässtart, eller när man måste självständigt börja läsa och producera längre faktatexter).
Som tur är så börjar forskningen komma ikapp, och det finns flera studier som följer barn och ungdomar med språkstörning över längre tid (se t.ex. Johnson et al. 2010 och Howlin et al. 2000) Nu börjar det också komma fler och fler behandlingsstudier, vilket jag tycker är väldigt positivt.
Lek - skola - arbete - LIV
Som ni vet är ett av mina favoritämnen klassrumsbaserad språklig behandling, där logopeden utgår från läroplanen och de språkliga kraven som finns i skolan för att välja språkliga mål och hjälpa eleven att förbättra sitt funktionella språk, både vad gäller att klara kunskapsmålen i skolan men också för att kunna klara sig socialt/pragmatiskt i skolan och bland kompisarna.
För yngre barn så är behandlingsmål och behandlingskontexten som logopeden arbetar med leken, eftersom leken faktiskt är yngre barns "jobb". Det är i leken barn lär sig att vänta på sin tur, lösa konflikter, bygga relationer, förklara vad de vill och använda sin fantasi, och allt detta hänger samman med, och leder till språklig utveckling.
Äldre ungdomar och vuxna med språkstörning går inte nödvändigtvis längre i skolan/på universitet, men det finns ändå många språkliga utmaningar i vardagslivet och arbetslivet. Därför kan logopedens roll också behöva utvidgas ännu mer för äldre ungdomar och vuxna.
För några månader sedan så publicerades en artikel där gymnasieungdomar med språkstörning och inlärningssvårigheter fick logopedbehandling i grupp med syftet att träna på arbetsintervjusituationen (Mathrick, Meagher & Norbury, 2017). För äldre ungdomar är detta en språklig "livskunskap" som kan göra stor skillnad när man går ut i vuxenlivet.
Deltagare
I studien ingick totalt 42 ungdomar med språkstörning (17-19 år) och som alla gick i brittiska specialklasser för ungdomar med inlärningssvårigheter. Först gjordes en pilotstudie med 12 ungdomar som visade vissa positiva resultat men saknade kontrollgrupp. Därför gjordes en andra studie med 30 ungdomar med vissa modifieringar och den jag tänkte skriva om. Eleverna hade ofta andra svårigheter tillsammans med sin språkstörning (och så ser det också ofta ut): 12 hade dyspraxidiagnos, 6 hade depression/emotionella svårigheter och 18 av eleverna hade en icke-verbal förmåga som låg på under 1.5 standardavvikelser under medel (runt standardpoäng 78 och lägre). Flera av eleverna hade också svårigheter inom autismspektrum. Alla elever hade svårigheter med språk, pragmatik och inlärning.
ARBETSIntervjuträning
Studien följde ett intervjuträningspaket utvecklat av Mathrick och Meagher (2012) och fokuserade både på verbala och icke-verbala förmågor i intervjusituationen. Träningspaketet var utvecklat både för elever med grav språkstörning och elever med svårigheter inom autismspektrum.
Träningen bestod av 16 grupptillfällen(12 sessioner var 45 minuter långa och 4 var 90 minuter långa, total tid 15 timmar). Träningen innehöll bland annat
- Läsa intervjukallelse och förbereda sig för intervju
- Delta i en intervju själv och titta på den tillsammans med logopeden och få individualiserad feedback på mål att förbättra (se nedan)
- Öva på att förbereda sig/formulera sig/svara på olika intervjufrågor
- Titta på och delta i rollspel och ge och ta feedback om verbala och icke-verbala förmågor i intervjusituationen
- Delta i en slutintervju och få feedback på den.
Feedback fokuserade på positiva beteenden som skulle förstärkas, men i vissa fall även peka ut negativa beteenden som skulle minska. Författarna poängerar dock att "students with LD have poor auditory memory and processing skills and sometimes telling them what not to do can lead them to do the unwanted behaviour as they have not processed the 'not' in the feedback" (Mathrick, Meagher & Norbury, 2017, s 6).
Alla elever deltog också i en testintervju några månader innan träningen inleddes för att ha en "baseline" eller kontrollpunkt för att kunna utesluta att eventuella förbättringar som sågs efter behandlingen berodde på spontan utveckling.
Positiva och negativa kommunikativa intervjubeteenden
Några exempel på icke-verbala och verbala kommunikativa beteenden som togs upp i behandlingen, ingick i behandlingspaketet och analyserades för att se förbättring var:
Positiva icke-verbala beteenden
- Le mot intervjuledaren
- Nicka och humma
- Ögonkontakt
- Före intervju: skaka hand, vänta på signal innan man sätter sig ner, lämpliga kläder, håller lämpligt avstånd till intervjuledaren
Negativa icke-verbala beteenden
- Pilla med saker/verka ofokuserad
- Vända sig från intervjuledaren
- För hög/låg talstyrka eller avvikande intonation
- Avvikande ögonkontakt eller ansiktsmimik
Positiva verbala beteenden
- Svara på ja/nej-frågor på lämpligt sätt
- Svara på kommentarer
- Fråga efter klargöranden
- Utveckla svar med relevant/konkret exempel
- Före intervju: säga hej och presentera sig
Negativa verbala beteenden
- Använda slang eller olämpligt språk
- Uteblivet svar eller irrelevanta svar/kommentarer
- Utvecklar inte svar
- Följer inte turtagningsregler
Resultat
Proportion positiva och negativa beteenden (beteenden/antal totala yttranden) kodades i alla tre individuella intervjuer (baseline, före behandling, efter behandling) för alla 30 deltagare och jämfördes med en ANOVA-analys.
Positiva icke-verbala beteenden ökade och negativa icke-verbala beteenden minskade signifikant
Ungdomarna ökade sina positiva icke-verbala beteenden, och effekten var stor och statistiskt signifikant. Forskarna poängterar att det inte var någon ökning mellan för-intervjun och intervjun strax innan träningen började, utan att all förbättring skedde under träningsperioden, vilket visar att träningen hade effekt.
Negativa icke-verbala beteenden minskade också signifikant, även om det var en mer gradvis minskning - skillnaden var signifikant mellan baseline-intervjun och slutintervjun.
Positiva verbala beteenden ökade och negativa verbala beteenden minskade, men förändringarna var ej statistiskt signifikanta
Den här förändringen var mer gradvis och det är möljigt att den stora variationen i gruppen och relativt få deltagare bidrog troligtvis till att resultaten inte var statistisk signifikanta. Forskarna analyserade också om resultaten var relaterade till icke-verbal kognitiv förmåga eller resultat på standardiserade språktest, men hittade inget samband.
Varför är detta intressant?
För många föräldrar till barn med generell språkstörning och/eller andra inlärningssvårigheter är oron inför framtiden stor. En intervjustudie visade att 1/3 av föräldrar till ungdomar med språkstörning lyfte fram framtida arbetsmöjligheter som en särskilt stor oro (Conti-Ramsden et al. 2008). Annan forskning visar att ungdomar med språkstörning rapporterar att de inte haft något betlt deltidsjobb dubbelt så ofta som sina jämnåriga (Durkin et al., 2012).
Arbetsintervjuer är en central och viktig del av processen att komma ut i arbetslivet och kan vara särskilt utmanande för personer som har språkstörning, eftersom det ställer höga krav på både verbal och icke-verbal kommunikation - det gäller att kunna svara snabbt på intervjuledarens frågor, och även att svara lämpligt - på rätt fråga, inte för långt och inte för kort, och att signalera rätt signaler med gester, mimik och med sitt kroppsspråk.
Den här studien visar att de språkliga förmågorna som behövs för att klara sig igenom en arbetsintervju kan tränas upp och förbättras, även hos unga vuxna med grav språkstörning, och även hos de som har språkstörning associerad med autismspekturmstörning och samtidiga svårighetheter inom icke-verbal begåvning.
I Sverige är skollogopeder fortfarande en relativt liten yrkesgrupp, och logopeder på gymnasienivå finns, men är ännu ovanligare. Den här studien belyser att funktionell språk- och kommunikationsförmåga går att förbättra med rätt stöd och intensiva insatser även för ungdomar och unga vuxna.
Denna typ av forskning talar emot de politiska beslut som har tagits på många håll i landet som nekar logopedisk behandling av språkstörning för elever i skolålder, ungdomar och unga vuxna. Men det belyser också att det är dags att se till att inte bara elevhälsan får logopeder med som självklar yrkesgrupp, utan att det skulle vara till stor nytta att ha logopeder även på arbetsförmedlingen, på universitetens stödenheter och på andra stödcentraler för ungdomar och vuxna!
Referenser
Conti-Ramsden, G., Botting, N., & Durkin, K., (2008), Parental perspectives during the transition to adulthood for adolescents with a history of specific language impairment. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 51, 84–96.
Durkin, K., Fraser, J., & Conti-Ramsden, G. (2012), School-age prework experience of young people with a history of specific language impairment. Journal of special Education, 45, 242–255.
Howlin, P., Mawhood, L., & Rutter, M. (2000). Autism and developmental receptive language disorder—a follow-up comparison in early adult life. II: Social, behavioural, and psychiatric outcomes. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 41, 561–578.
Joffe, V. L., & Nippold, M. A. (2012). Progress in understanding adolescent language disorders. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 43, 438-444.
Johnson, C., Beitchman, J., & Brownlie, E. (2010). Twenty-year follow-up of children with and without speech–language impairments: family, educational, occupational, and quality of life outcomes. American Journal of Speech–Language Pathology, 19, 51–65.
Mathrick, R. & Meager, T., (2012). Interview Skills Training for Young People with Speech, Language and Communication Needs (Bodmin: Stass).
Mathrick, R., Meagher, T., & Norbury, C. F. (2017). Evaluation of an interview skills training package for adolescents with speech, language and communication needs. International Journal of Language & Communication Disorders.