Man kan arbeta med språk på många olika nivåer. Jag har tidigare pratat om språklig behandling med hjälp av berättande, vilket ofta innebär att man arbetar med språket på ”makronivå”. Detta är en mer övergripande nivå där man till exempel tittar på diskurs, sammanhang, röd tråd och berättelsegrammatik.
Men man kan också arbeta med språket på ”mikronivå” – då tittar man på språkets mindre byggstenar – grammatik (syntax och morfologi) och ljudsystemet (fonologi).
Idag vill jag redogöra för en studie där man fokuserat på språkets mikronivå, med specifika grammatiska strukturer för skolbarn med grav språkstörning.
ÄR DET MENINGSFULLT ATT TRÄNA GRAMMATIK?
För en tid sedan så fick jag frågan om det är meningsfullt att träna grammatik med äldre skolbarn med språkstörning. Och svaret är ja! Susan Ebbels är en brittisk logoped som arbetar på en skola för barn med grav språkstörning, och hon har gjort en rad behandlingsstudier inom grammatisk behandling. Nyligen publicerade hon en litteraturöversikt över grammatisk behandling för (äldre) skolbarn (Ebbels, 2014) – och det är roligt att se att det har hänt en del sedan den stora Cochrane-metastudien om språkbehandling publicerades (Law, Garrett & Nye, 2008).
Ebbels (2014) konstaterar att det fortfarande finns mycket forskning som behöver göras, men är man intresserad av en genomgång av forskningsläget, både vad gäller evidens för implicita metoder (där man arbetar t.ex. med passiv korrigering och fokuserad stimulering) och explicita metoder (där man explicit tränar grammatiska strukturer) så rekommenderar jag denna litteraturöversikt.
”SHAPE CODING” - FORMKODNING
Ebbels har utvecklat ett system för att visualisera grammatiska strukturer med former och färger som hon kallar för ”Shape coding” (för en presentation av metoden se Ebbels (2007) och även denna presentation). Det jag gillar med metoden är att den försöker visualisera även komplex grammatik - för äldre barn med språkstörning är det viktigt att man inte stannar vid basal grammatik utan att man också arbetar med uttryck och förståelse av mer komplexa/sammansatta satser.
Källa: http://www.moorhouseschool.co.uk/shape-coding
Ebbels och kollegor har utvärderat denna metod i en rad mindre, men väldesignade studier (se t.ex. 2001, 2007, 2013). Såvitt jag vet så har metoden inte översätts och utvärderas på svenska (om någon känner till något så säg till!) men den grundläggande tanken – att ge visuellt stöd till olika grammatiska strukturer och på så sätt göra dem explicita, tror jag är en teknik som många logopeder/pedagoger använder sig av även i Sverige.
I den studie som jag vill sammanfatta idag så använde Ebbels och kollegor formkodning för at träna på olika konjunktioner hos 14 elever med grav språkstörning (Ebbels, Maric, Murphy, & Turner, 2014). Även om studien är ganska liten så är den väldesignad - deltagarna randomiserades till behandling eller vänta-grupp, och kvalar alltså in som ett ”randomised controlled trial”.
FORSKNINGSFRÅGOR
Ebbels och kollegor ville svara på två frågor med denna studie:
- Kan förståelsen av konjunktioner förbättras hos elever med grav språkstörning med totalt 4 timmars explicit träning med hjälp av metoden formkodning?
- Kommer detta ha någon effekt på elevernas resultat på ett språkförståelsetest (TROG-2) och/eller generalisera till andra grammatiska strukturer?
METOD
14 elever i åldrarna 11-16 år med grav språkstörning (under percentil 1-2 på både språkförståelse och språklig uttrycksförmåga) inkluderades. Som målstrukturer valde de konjunktioner som förekommer i språkförståelsetestet TROG-2 – but not, neither nor och not only but also.
Hälften av eleverna fick behandling utifrån formkodning under vårterminen och hälften under sommarterminen (den gruppen fungerade alltså som vänte-kontrollgrupp). De testades på målstrukturerna både innan behandling och efter behandlingen. De fick 8 halvtimmessessioner med sin vanliga logoped en gång i veckan. En grupp testades också 4 månader efter avslutad behandling.
Behandlingen introducerade först formkodning och var sedan uppbyggd i steg med ökande svårighetsgrad. Artikeln innehåller hela programmet steg för steg. Nedan är ett exempel på det första steget.
Introduktion till formkodning (Ebbels et al., 2014, s. 46)
RESULTAT
De elever som fick behandling först klarade ett test av målstrukturerna signifikant bättre än de som var i väntegruppen, och när båda grupperna genomgått behandlingen så motsvarade förbättringen en stor effekt (d=1.33), med en ökning av runt 5 poäng på ett test av målstrukturerna (med totalt 24 poäng), men de förbättrades inte på kontrollstrukturen (passivsatser). De hade också en ökning med runt 8 standardpoäng på TROG-2 (vilket motsvarar ca 0,5 standardavvikelser, men det är oklart om all den förbättringen var en följd av formkodningsbehandlingen). Behandlingseffekten kvarstod fyra månader efter att behandlingen avslutats.
VARFÖR ÄR DETTA INTRESSANT?
Denna studie, tillsammans med en rad andra studier av Ebbels och kollegor visar att explicit träning av grammatik med hjälp av formkodning kan förbättra grammatisk förståelse hos äldre elever med grav språkstörning. Det bidrar till kunskapsbasen vi har om att explicit träning (med hjälp av visuellt stöd och metalingvistisk förmåga) kan hjälpa elever att förbättra sin språkförmåga på mikronivå, och att även att språklig förståelse kan förbättras - många behandlingsstudier som finns fokuserar på språklig uttrycksförmåga.
En svaghet som jag ser i Ebbels studie är att förståelsen eller användningen av de strukturer som ingick i behandlingen inte utvärderades i mer naturliga kontexter – t.ex. samtal, skrivuppgifter i skolan eller i berättande. För mig gör det att resultaten blir något mindre intressanta – för det är den faktiska kommunikationsförmågan hos eleverna vi vill stärka.
Om man skulle ta med sig det klassrumsbaserade tänket och koppla metoden formkodning direkt till att förstå texter i läroböcker, eller kunna uttrycka sig bättre i en skrivuppgift så tror jag att det skulle vara lättare att motivera elever. Jag tror att det går att arbeta med språket på mikronivå (med t.ex. formkodning) till mer naturlig språkanvändning i (skol)vardagen.
SLUTSATS
Elever med språkstörning behöver explicita och systematiska metoder för att utveckla sitt språk, och formkodning (Shape Coding) är ett exempel på hur man kan göra mikroaspekter av språket mer tydliga för denna grupp elever. Det är en metod som har evidens - visserligen från relativt små behandlingsstudier, men de är väldesignade. Däremot så saknas evidens för att metoden också hjälper elever att förstå och använda dessa strukturer i sitt produktiva vardagsspråk - här behövs det mer forskning!
Har ni använt något liknande i er behandling av elever med språkstörning? Har ni egna material som liknar Ebbels formkodningsmaterial?
Prenumerera på forskningsbloggen och få ett mail varje gång ett nytt inlägg kommer!
Referenser (klicka på titlarna för att ladda hem fulltext!)
Ebbels S. (2007) Teaching grammar to school-aged children with specific language impairment using Shape Coding. Child Language Teaching and Therapy, 23: 67–93.
Ebbels, S. (2014). Effectiveness of intervention for grammar in school-aged children with primary language impairments: A review of the evidence. Child Language Teaching and Therapy, 30(1), 7-40.
Ebbels, S. H., Marić, N., Murphy, A., & Turner, G. (2014). Improving comprehension in adolescents with severe receptive language impairments: a randomized control trial of intervention for coordinating conjunctions. International Journal of Language & Communication Disorders, 49(1), 30-48.
Ebbels S. and van der Lely H. (2001). Meta-syntactic therapy using visual coding for children with severe persistent SLI. International Journal of Language and Communication Disorders, 36: 345–50.
Ebbels S., van der Lely H., & Dockrell J. (2007). Intervention for verb argument structure in children with persistent SLI: A randomized control trial. Journal of Speech Language and Hearing Research, 50: 1330–49.
Law, J., Garrett, Z., & Nye, C. (2008). Speech and language therapy interventions for children with primary speech and language delay or disorder (Review). The Cochrane Collaboration, 1, 1-62.