Hej!
Nu är de flesta skolavslutningar avklarade, och sommaren är i full skrud. Själv är jag i vintern (eller "vintern" 🙂 ) i Sydney, Austalien, för att hälsa på familj och vänner här fram till augusti. En annorlunda juni som är underbar med sol och 20 grader men med mörker redan kl. 17 - midvintern är nästan här!
En kollega delade här om dagen en artikel om forskaren Dorothy Bishop vilket ledde till inspirationen till dagens blogginlägg (tack Signe!). DVM Bishop är ett begrepp i språkstörningsvärlden - hon har relativt nyligen gått i pension som professor i experimentell psykologi vid University of Oxford och få personer har gjort så mycket för vår förståelse av språkstörning, dyslexi och pragmatisk språkstörning som hon. Bland annat var hon en av de som visade att språkstörning (precis som autism) har en genetisk komponent och inte orsakas av dåligt föräldraskap, och hon ledde också konsensusarbetet CATALISE om språkstörning som ledde till en samsyn och begreppet DLD (Developmental Language Disorder: Bishop et al., (2016), Bishop et al., (2017)). Hon citeras på följande sätt i artikeln:
“‘Language is a vulnerable cognitive function,’ she says. ‘You can have many paths that will lead to a language disorder.’ The diagnostic categories and groups people are placed into are ‘just artificial abstractions humans use to try and make sense of the world,’ she says. The reality is ‘much messier and sloppier,’ and the goal should be getting services to those who need them.”
(Min översättning: "Språk är en sårbar kognitiv funktion", säger hon. "Du kan hitta många vägar som leder till en språkstörning". De diagnostiska kategorierna och grupperna som personer placeras i är "bara konstruerade abstraktioner som människor använder för att förstå världen", säger hon. Verkligheten är "mycket stökigare och slarvigare", och målet måste vara stöd och hjälp till alla [med språkliga svårigheter] som behöver.)
Image by MoteOo from Pixabay
Detta relaterar direkt till temat på Logopedlive där jag deltog 29 maj, där jag och logoped Anna-Karin Arnald pratade om temat “Finns det olika sorters språkstörning?”. Hela det samtalet ligger ute på YouTube - missade ni att titta när det sändes så går det bra att titta nu med andra ord! (Vill ni hellre läsa ett blogginlägg på temat så hittar ni det här.)
Inspirerad av artikeln om Dorothy Bishop tittade jag vad hon har publicerat om språk de senaste par åren och hittade en artikel som jag inte ännu läst och som särskilt fångade mitt intresse (Wilson & Bishop 2022) och som handlar om språkförståelse, och vad som behövs för språkförståelse. Den kommer också in på detta med diagnostiska kategorier, särskilt pragmatisk språkstörning. Det var inte en helt enkel artikel att sammanfatta upptäckte jag :), men jag hoppas ni vill hänga med mig ändå!
Vad behövs för språkförståelse?
Wilson och Bishop (2022) börjar sin artikel med att fastslå att ordförråd och grammatisk förmåga är en nyckel i språkutveckling (ibland kallat för "grundläggande språkliga förmågor" eller "core language skills"), men det är inte tillräckligt för att förstå vad språk och språkförståelse är.
För språkförståelse behövs också pragmatisk förmåga, som leder till en utvecklad förståelse kring en talarens intention och budskap. Till exempel kan yttrandet "det är rätt så kallt" betyda många olika saker beroende på sammanhanget: att någon vill gå in för att de fryser, en varning till ett barn att inte gå i vattnet, eller någon som klagar på sin kalla soppa (Wilson & Bishop, 2022). Pragmatisk bearbetingsförmåga gör att vi kan bestämma oss för den mest sannolika betydelsen utifrån sammanhanget.
Sambandet mellan grundläggande språkliga förmågor och pragmatisk bearbetningsförmåga i språkförståelse är ännu inte helt klarlagt enligt Wilson och Bishop (2022). Kliniskt så tycks det finnas de som har stora svårigheter att förstå (och använda) språk i sociala situationer, utan att ha svårigheter med grammatik och ordförråd, vilket kan kallas för pragmatisk språkstörning (Bishop, 1998). Utifrån detta följer att kommunikation i kontext (pragmatisk förmåga) och grundläggande språkliga förmågor (ordförråd och grammatik) är separata domäner. Samtidigt så har forskning visat att resultat på tester som prövar grundläggande språkliga förmågor och tester som prövar pragmatisk förmåga har starka samband (Matthews, Biney & Abbot-Smith, 2018). Enligt Wilson och Bishop (2022) så kan detta bero på att många tester som prövar pragmatisk förmåga OCKSÅ ställer höga krav på grundläggande språkliga förmågor.
studiens mål
Eftersom sambandet mellan pragmatisk förmåga och grundläggande språkliga förmågor i språkförståelse ännu är oklart så ville Wilson och Bishop undersöka detta ytterligare.
Det första syftet med studien var att se om sambandet mellan grundläggande språkliga testresultat och pragmatiska testresultat minskade om man testade pragmatiskt förmåga med ett nytt test som var designat för att inte ställa så stora krav på ordförråd och grammatik.
Det andra syftet med studien var att göra en så kallad "faktoranalys" där man ger samma personer en rad tester som prövar grundläggande språklig förståelse och pragmatisk förståelse, och sedan se (med hjälp av statistiska modeller) om testresultaten delar upp sig i två separata faktorer, vilket skulle tyda på två separata domäner, eller om resultaten på alla tester hamnar i en faktor, vilket tyder på att det inte går att meningsfullt skilja på dessa domäner.
Metod
Som vanligt i studier av Bishop är metoden och de statistiska anlyserna mycket grundligt och tydligt beskrivna, och jag går inte in på detta i detalj här. Deltagarna var totalt 390 barn i åldrarna 7-13 år, med mellan 44-83 barn per årskurs. All testning gjordes digitalt på barnens skola. Barnen fick göra fyra pragmatiska tester, ett grammatisk förståelsetest och ett ordförståelsetest, samt en uppgift som prövar generell kognitiv förmåga (icke-verbalt matristest). Eftersom fokus var på pragmatik så vill jag beskriva dessa tester i lite mer detalj:
1. Förståelse av i det outsagda i konversationer
Detta var ett test utvecklat av Wilson och Bishop (2019) med syfte att pröva en aspekt pragmatisk bearbetning samtidigt som språkliga krav i andra domäner minimerades.
Deltagarna fick se korta animerade filmer där två karaktärer säger en replik var, den ena efter den andra. Efter denna korta konversation får deltagarna höra en fråga och ska svara ja-nej-vet inte genom ett skärmklick. Ett exempel är:
Karaktär 1: Kunde du höra vad polisen sa?
Karaktär 2: Det gick förbi så många tåg.
Fråga: Tror du att hon hörde vad polisen sa? (korrekt svar "Nej" (eftersom det bullrade för mycket)
2. Textinferens
Även detta var ett test utvecklat av Wilson och Bishop (2019). Här fick deltagarna höra två korta stycken ur en novell (90 ord per stycke) och sedan svara på tio frågor med svarsalternativ.
3. Pragmatiska felaktigheter
Här fick deltagarna se på 35 videosnuttar där en karaktär frågar något och den andra karaktären svarar något. I 21 av fallen så svarar karaktär två på ett sätt som byter mot pragmatiska normer, och deltagarna ska säga hur bra karaktär tvås svar var på en tvågradig skala.
4. Sociala "trevare"
Deltagarna fick höra 24 repliker från en karaktär till en annan. Hälften syftade till att starta en konversation (till exempel: Idag hände en helt otrolig sak), och hälften var bara neutala kommentarer (till exempel: jag ska duscha nu). Deltagarna skulle säga om de trodde att karkatären ville prata vidare eller inte.
Image by Gerd Altmann from Pixabay
Resultat
Analysen av de 390 barnens resultat visade på följande:
Testet som prövade förståelsen av det outsagda i konversationer hade endast ett måttligt samband med grammatisk förståelse och ordförståelse - i modellen som också inkluderade ålder så förklarades 12% av variationen i detta pragmatiska deltestet.
En tvåfaktormodell passade datan bäst - det vill säga, grammatik och ordförråd bildade en faktor, och de pragmatiska testerna bildade en annan faktor. Wilson och Bishop (2022) betonar dock att de två faktorerna också hade ett starkt samband med varandra, och de menar att starka grundläggande språkliga förmågor stöttar utvecklingen av pragmatisk förmåga, och vice versa.
Uppföljande analyser visade också att de fyra olika pragmatiska uppgifterna inte var särskilt starkt relaterade till varandra. Detta menar forskarna tyder på att språkförståelse snarast bör ses som multifaktoriell, där grundläggande språkliga förmågor kan ses som en domän, men där det finns flera olika, till viss del olika, pragmatiska förmågor.
Wilson och Bishop (2022) menar att deras resultat visar på komplexiteten i språkförståelse, och att "pragmatisk förmåga" inte kan ses som en förmåga, utan kanske snarare som en uppsättning eller en familj förmågor. Detta stämmer med flera teorier om pragmatik (t.ex. Matthews et al. 2018).
“Wilson och Bishop menar att deras resultat visar på komplexiteten i språkförståelse, och att “pragmatisk förmåga” inte kan ses som en förmåga, utan kanske snarare som en uppsättning eller en familj förmågor.”
Varför är detta intressant?
Dorothy Bishop är en person som under stora delar av sin forskargärning legat i framkant när det gäller förståelsen av språkstörning och andra utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar.
Artikeln av Wilson och Bishop (2022) var (som vanligt) välskriven och välmotiverad (och ganska “dense"!), och väckte många tankar hos mig. Hur mäter vi förståelse av inferenser och "det outsagda" (som del av pragmatisk förmåga) i klinisk verksamhet? Hur många av de uppgifter och frågor vi ställer kring detta fångar kanske MER in grundläggande språkliga förmågor?
Wilson och Bishop menar att i kliniken så bör vi undersöka denna förmåga i flera olika kontexter, eftersom olika typer av förståelse "mellan raderna" tycks kräva lite olika typer av pragmatisk bearbetning och förmågor.
Artikeln väcker också en del frågor och tankar kring diagnosen "pragmatisk språkstörning" (eller social (pragmatic) communication disorder som den heter i diagnosmanualen och klassifikationen DSM-5). Enligt DSM-5 så ska denna diagnos ställas när det finns svårigheter med pragmatik/social kommunikation utan att det finns svårigheter med grundläggande språkliga färdigheter och heller inga repetitiva/restriktiva beteenden och intressen som vid autism. Forskning har dock haft svårt att visa på tydliga skillnader mellan de med pragmatisk språkstörning och språkstörning/DLD. Bland barnen som deltog i Wilson och Bishop (2022) så fanns några barn med lägre resultat, men de fick generellt svaga resultat både på grammatik/ordförråd och på de pragmatiska testerna. Det var inte heller någon som fick en betydande diskrepans mellan testerna i de två olika domänerna. En svaghet i studien var dock att de inte specifikt undersökte barn med språkstörning, och de vet inte hur många (eller vilka) av barnen som deltog i studien som hade språkstörning.
Jag hade önskat en ännu mer fördjupad diskussion av pragmatisk språkstörning. Jag tycker att Bishop och CATALISE-konsortsiet gjorde ett fantastiskt jobb med konsensusarbetet om (D)LD, men just pragmatisk språkstörning och relationen mellan pragmatisk språkstörning och DLD är inte alls tydligt beskrivet. Kanske för att sambanden fortfarande är så komplexa outforskade? Pragmatisk förmåga (alla delarna av den) är också något som är mycket svårt att “testa” eftersom förmågan i sig behövs och sker i naturliga kommunikativa situationer med andra.
Detta är en av anledningarna till att jag gillar språkmodellen form-innehåll-använding (form-content-use: Lahey, 1988), eftersom den betonar att dessa delar hela tiden samverkar SAMTIDIGT i kommunikation. Om vi försöker tänka att “språk” består av tydligt avgränsade domäner, som också är tydligt avgränsade i inlärning, utveckling och i våra hjärnor, så blir det både en förenklad och felaktig bild. Kommunikation kräver bearbetning av alla förmågor samtidigt, och precis som Wilson och Bishop säger så stöttar de olika delarna varandra och interagerar och går inte att helt skilja från varandra.
vet vi något mer efter denna studie?
Jag tycker det mest intressanta var forskarnas slutsats att grundläggande språkliga förmågor tycks bilda en (mer) tydlig domän i språkförståelse, medan pragmatisk/social förmåga snarast behöver ses som en uppsättning eller familj av förmågor som är heterogena men som ändå kräver något distinkt annat och "mer" än grammatisk förståelse och ordförståelse.
Verkligheten när det gäller språk, pragmatik, och diagnostiska kategorier, har alltså än en gång visat sig vara “mycket stökigare och slarvigare” än vad vi kanske vill, och det får vi nog leva med.
Ha en fortsatt fin sommarvecka!
/Anna Eva
Referenser
Bishop, D. V. M. (1998). Development of the Children’s Communication Checklist (CCC): A method for assessing qualitative aspects of communicative impairment in children. Journal of Child Psychology and Psychiatry and Allied Disciplines, 39(6), 879–891.
Bishop, D. V. M., Snowling, M. J., Thompson, P. A., Greenhalgh, T., & CATALISE Consortium. (2016). CATALISE: A multinational and multidisciplinary Delphi consensus study. Identifying language impairments in children. PLOS ONE, 11(7), e0158753.
Bishop, D. V. M., Snowling, M. J., Thompson, P. A., Greenhalgh, T., & CATALISE-2 Consortium. (2017). Phase 2 of CATALISE: A multinational and multidisciplinary Delphi consensus study of problems with language development: Terminology. The Journal of Child Psychology and Psychiatry, 58(10), 1068–1080.
Lahey, M. (1988). Language disorders and language development (Revised ed. of Language development and language disorders/ Lois Bloom, Margaret Lahey, 1978 ed.). Upper Saddle River, NJ: Macmillan.
Matthews, D., Biney, H., & Abbot-Smith, K. (2018). Individual differences in children’s pragmatic ability: A review of associations with formal language, social cognition, and executive functions. Language Learning and Development, 14(3), 186–223.
Wilson, A. C., & Bishop, D. V. M. (2019). “If you catch my drift...”: Ability to infer implied meaning is distinct from vocabulary and grammar skills [version 3; peer review: 3 approved]. Wellcome Open Research, 4(68).
Wilson, A. C., & Bishop, D. V. (2022). A novel online assessment of pragmatic and core language skills: An attempt to tease apart language domains in children. Journal of Child Language, 49(1), 38-59.