Välkommen ny vecka och välkommen september!
Ä-n-t-l-i-g-e-n fick jag en stund över att skriva ett blogginlägg på - jag har längtat! (ja, på riktigt!) Nu har jag landat lite från hemkomst från Australien, skolstart och inskolning för äldsta barnet och terminsstart på Karolinska Institutet, sista handen på av en grant-ansökan… och två omgångar plommonsylt, en omgång körsbärssylt och otroliga mängder björnbär i trädgården som jag har behövt prioritera ❤️.
För många av er har också terminerna satt igång - vilket ofta innebär det nya barn och ungdomar att lära känna och ny energi till att fundera på hur vi och våra verksamheter kan utvecklas vidare. Det är också många barn och ungdomar som kommer till nya sammanhang med nya klasskamrater och nya förhoppningar om vänskap och ett tryggt sammanhang som främjar lärande och växande.
I maj skrev jag om “DLD inifrån” och hur viktigt det är att ta tillvara på perspektiven från de som själva har språkstörning/DLD, och inte bara “experternas” kunskap och perspektiv. Idag jag vill fortsätta på ett liknande tema men utifrån en artikel som låter vänner till barn med språkstörning/DLD komma till tals utifrån en artikel av Blaskova och Gibson (2023), där de intervjuade nio 6-8-åringar om deras vänskap med kamrater som har DLD - något som passade bra i skolstartstider tyckte jag.
sharynmorrow (flickr) under license: https://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.0/
vänskap och DLD
I sin introduktion skriver Blaskova och Gibson (2023) om tidigare forskning som visar att barn med DLD själva anser att vänskap är viktigt för god livskvalitet (Lyons and Roulstone, 2018). Samtidigt visar forskning att barn med DLD ofta har färre ömsesidiga vänner än barn utan DLD (t.ex. Andrés-Roqueta et al., 2016; Fujiki et al., 1999), och att barnen med DLD själva är medvetna om detta (t.ex. Lindsay et al., 2008). Det finns dock studier som visar att hur lärare är i klassrummet kan göra att barn utan DLD ger mer positiv respons till sina klasskamrater med DLD (Schuele et al., 1995), och att stöd från kamrater kan hjälpa barn med DLD i interaktioner med jämnåriga (Brinton et al., 2000).
“Barn med DLD anser själva att vänskap är viktigt för god livskvalitet”
Det som Blaskova och Gibson (2023) ville ta reda på vad att fråga vänner till barn med DLD om vad som fungerade bra och vad som kanske fungerade mindre bra i deras relation. Syftet var att ta reda på vännernas perspektiv (vilket inte har gjorts på detta sätt tidigare) och i förlängningen få mer kunskap om hur man kan stötta barn med DLD i deras vänskapande.
Forskningsfrågorna var:
Hur uppfattar barn utan språkstörning sina kompisar med språkstörning?
Påverkas kvaliteten på vänskapen mellan barnen med/utan språkstörning av hur barnens språkliga och kommunikativa svårigheterna ser ut?
Metod
Vännerna till barnen med DLD rekryterades från reguljära lågstadieskolor i England och det som kallas för “enhanced provision schools”. I de senare går barnen med DLD i en mindre språkklass (8 elever med språkstörning) på förmiddagarna och får stöd för att utveckla tal/språk/kommunikation, men går integrerade i vanlig klass på eftermiddagarna. I de reguljära skolorna går barnen med DLD integrerat och får insatser utanför klassrummet utifrån behov.
Nio barn (6-8 år) med DLD inkluderades i studien, och forskarna var vid skolorna vid åtta tillfällen för testning (kognition, språk, kommunikation), observationer i och utanför klassrummet och intervjuer. Denna delstudie är en del av ett större projekt som undersöker vänskap hos barn med DLD. Vännerna som intervjuades i just denna delstudie identifierades genom “nominering” - barnen med/utan DLD fick skriva upp sina tre bästa vänner, och i de fall där barnen nominerat varandra så tillfrågades vännen om deltagande i studien. I de fall där nomineringarna inte stämde överens, så togs klassläraren till hjälp för att hitta en vän som barnet med DLD ofta lekte med.
De nio vännerna till barn med DLD intervjuades individuellt vid två tillfällen. Jag går inte in på hela metoden här, men jag uppskattar att Blaskova och Gibson (2023) tydligt redogör för hur de har gjort, och att de också diskuterar etik ganska ingående - det blir ju särskilt viktigt när det handlar om barn, och det blir också särskilt viktigt att frågorna är så öppna och neutrala att de vuxna inte påverkar barnens svar omedvetet eller medvetet.
I intervjuerna fick barnen först bekräfta att de var vän med barnet med DLD genom en rit-aktivitet. Efter det fick de pyssla ett porträtt av sin kompis och sedan följde en intervju som i stort följde en intervjuguide om vänskapskvalitet av Dunn, Cutting, and Fisher (2002). Forskarna frågade också specifikt om möjliga utmaningar med kommunikationen med sin kompis. I början så beskrev de att syftet med intervjun var att lära sig om barns vänskaper och att hjälpa andra barn att få vänner, och de byggde också upp förtroendet med samtliga deltagande barn (med/utan DLD) genom att vara närvarande i skolan regelbundet under en längre tid.
Datan transkriberades och analyserades kvalitativt där forskarna med hjälp av sina verktyg hittade gemensamma teman i materialet.
Resultat
I min sammanfattning av resultaten så fokuserar jag på de fem delvis överlappande teman som Blaskova och Gibson (2023) fann i sitt intervjumaterial, sammanfattat i figuren här nedanför
Kommunikation
Hur vännerna upplevde sina kompisars kommunikation, var ofta, men inte alltid, relaterat till hur stora språkliga svårigheter som deras kompis med DLD hade. Vissa av vännerna tycktes inte alls ha upplevt kommunikationssvårigheter tillsammans med sina kompisar med DLD, medan andra hade tydliga strateger för hur de gör för att få kommunikationen att fungera, t.ex. att ge alternativ när man ska bestämma vad man ska göra/leka för att underlätta. En vän beskrev hur hen ibland hittade på svar när hen inte förstod vad kompisen säger. De flesta beskrivningarna kom från vännerna till barnen i “enhanced provision”, medan vännerna till barn med DLD i integrerade klasser inte verkade ha reflekterat så mycket kring hur kompisarna kommunicerade.
Vad vännerna gillar och inte gillar
När vännerna beskriver positiva drag hos sina kompisar med DLD så framhåller de att de gillar kompisarna för att de är t.ex. är bra på samarbete, är hjälpsamma, ger bra stöd (t.ex. känslomässigt) och är roliga att leka med. Detta gällde även vännerna till de barn som hade mycket stora språkliga svårigheter.
Vännerna hade svårt att beskriva vad de inte gillar, och behövde direkta frågor för att nämna något. Två av vännerna nämnde situationer där kompisen hade sprungit iväg utan förklaring eller inte tycktes lyssna på dem, vilket skulle kunna bero på svårigheter att förstå eller förklara hur man känner och vad man vill. Andra nämnde att de inte gillar när kompisen är självisk eller elak. Hos barnen som gick i integrerad (reguljär) klass så var det mer komplexa mönster - forskarna menar att det troligtvis var för att vänskapsstrukturerna i dessa klasser också var mer komplexa.
Beskrivningarna från vännerna till barnen med DLD var alltså i stort precis samma beskrivningar man kan vänta sig från 6-8-åringar i allmänhet - en bra kompis är en bra kompis! Dock verkar språkliga svårigheter kunna leda till missförstånd och eventuellt feltolkningar (t.ex. att kompisen springer iväg och det tolkas som att hen inte vill leka längre, när det kanske egentligen beror på kommunikationssvårigheter).
Konflikter och råd för att få och behålla vänner
Vännerna beskrev att de konflikter som uppstår ofta beror på dynamik som uppstår med ytterligare barn (dvs. när man leker tre eller fler personer). De beskrev också att kommunikationssvårigheterna i sig ibland kan leda till konflikter på grund av missförstånd. De råd som vännerna formulerade för sina kompisar handlar också ofta om att försöka undvika dessa konflikter, eller att deras kompis ska bygga på sina starka sidor - t.ex. fortsätta vara hjälpsam och lyssnande.
Vissa av vännerna beskrev också att de aktivt försökte se till att andra barn kommer in i leken så att deras kompis kan få ytterligare vänner. En informant beskrev som följer (min översättning, Blaskova & Gibson, 2023, s. 52).
Forskare: …Hur tror du han skulle kunna få fler kompisar?
Vän: Um, så när han leker med oss, så försöker jag få andra barn att leka med mig och sen får jag [kompisen] att leka med de andra som leker med oss.
Forskare: Aha, ok.
Vän: Och sen så kan han få mer vänner och jag får dom att prata med varandra och sen leker dom tillsammans och sen får dom mer och mer och mer vänner.
Forskare: Väldigt smart! Hur vet du allt det här?
Vän: Det är faktiskt så jag får vänner också.
Jämförelse mellan skolformerna
Blaskova och Gibson (2023) valde också att göra en jämförelese mellan vännerna som gick inkluderade i reguljär skola och vännerna som gick i “enhanced provision schools”. Deras slutsats var att få och behålla vänner var lättare för barnen som gick inkluderade klasser. Detta kan ha många orsaker och forskarna har endast lite data att gå på. Forskarna spekulerar dels att det kan vara positivt att vara i kamratgruppen hela dagarna och också få sociala förebilder i sina kompisar utan DLD, men säger också att det kan ha att göra med skillnader i språklig förmåga - de som går i språkklass på förmiddagen kan också ha större kommunikativa svårigheter.
Varför är detta intressant?
Få saker under skolåren är så formativa som de vänner man har och många föräldrar till barn med DLD är oroliga för hur det går eller kommer att gå för deras barn med kompisar och vänskap. Språk är ju också ett väldigt centralt verktyg för att skapa relationer, och DLD kan göra det till en större utmaning visar både erfarenheter och forskning (t.ex. Fujiki et al., 1999).
Det som slår mig när jag läste artikeln av Blaskova och Gibson (2023), var att de teman som kom upp inte skiljer sig mycket från det man skulle förvänta sig i intervjuer med vilka 6-8-åringar som helst om vänskap. Språkstörningen verkar inte ta särskilt mycket fokus från vänskapandet när man lyssnar till vännerna till barnen med DLD, och detta visar att det barn och vuxna ser inte alltid är samma sak. Det behöver vi vuxna i skolan alltid komma ihåg. Detta diskuterar också Blaskova och Gibson - de var förvånade över att vännerna inte pratade om sina kompisars språksvårigheter som ett hinder i vänskapen, även när de var relativt tydliga från ett vuxenperspektiv. Detta gällde särskilt barnen som gick i integrerade klasser.
Forskarna lyfter också att vännerna i “enhanced provision” tydligt visade på ett inkluderande sätt att tänka, och att de hade hittat strategier för att stödja och hjälpa sina kompisar med DLD. Att se vad barn naturligt gör för att inkludera sina vänner är också något som vuxna kan ta med sig när man ska skapa inkluderande lärmiljöer. En annan aspekt av att skapa en inkluderande närmiljö är att prata om vad DLD är med alla i skolan/alla i klassen och få kamraterna att förstå att det ibland kan uppstå missförstånd eller svårigheter i kommunikation - och även om detta självklart kan bli känsligt för barnet med DLD så finns forskning som visar att detta kan vara väldigt positivt och leda till mer inkludering (se t.ex. Eredics, 2018).
“Men för att skapa lärmiljöer som är inkluderande och främjar vänskap mellan barn med och utan olika typer av funktionsnedsättningar kan forskning som denna ge viktiga pusselbitar. ”
Jag vill avsluta med att säga att detta är en (väldigt) liten kvalitativ studie, och självklart kan resultaten inte generaliseras till alla barn med DLD. Men för att skapa lärmiljöer som är inkluderande och främjar vänskap mellan barn med och utan olika typer av funktionsnedsättningar kan forskning som denna ge viktiga pusselbitar. Extra viktigt i skolstartstider!
För mer om perspektivet med barn med DLD så läs gärna inlägget Hur mår elever med språkstörning? Riskfaktorer och skyddande strategier som sammanfattar en studie där 11 barn med DLD djupintervjuades om bl.a. vänskap!
Ha en fortsatt fin vecka!
/Anna Eva
Referenser
Andrés-Roqueta C, Adrian JE, Clemente RA, et al. (2016) Social cognition makes an independent contribution to peer relations in children with Specific Language Impairment. Research in Developmental Disabilities. 49–50, 277–290.
Blaskova, L. J., & Gibson, J. L. (2023). Children with language disorder as friends: Interviews with classroom peers to gather their perspectives. Child Language Teaching and Therapy, 39(1), 39-57.
Brinton, B., Fujiki, M., Montague, E. C., & Hanton, J. L. (2000). Children with language impairment in cooperative work groups: A pilot study. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 31(3), 252-264.
Eredics, N. (2018). Inclusion in Action: Practical Strategies to Modify Your Curriculum. Baltimore: Paul H. Brookes Publishing Co.
Fujiki, M., Brinton, B., Hart, C. H., & Fitzgerald, A. H. (1999). Peer acceptance and friendship in children with specific language impairment. Topics in language disorders, 19(2), 34-48.
Lindsay, G., Dockrell, J. E., & Mackie, C. (2008). Vulnerability to bullying in children with a history of specific speech and language difficulties. European Journal of Special Needs Education, 23(1), 1-16.
Lyons, R., & Roulstone, S. (2018). Well-being and resilience in children with speech and language disorders. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 61, 324–344.
Schuele, C. M., Rice, M. L., & Wilcox, K. A. (1995). Redirects: A strategy to increase peer initiations. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 38(6), 1319-1333.