Hej!
Jag inledde denna vecka med en föreläsning för barn- och dyslexilogopederna på Logopedkliniken Danderyds sjukhus om dynamisk bedömning av språk! Det var så roligt och aktuellt, inte minst för att flera av förra veckans kvällar (och även denna onsdagskväll) ägnades åt att försöka läsa och sammanfatta en aktuell artikel om flerspråkighet och språkstörning (Peña, Bedore & Vargas, 2023).
Artikeln är superintressant, väldigt viktig...och rejält snårig att helt förstå. Jag skrev till professor Peña och bad om förtydliganden kring några av deras metoder och resultat, men efter fem dagar utan svar och lite mer läsning så tror jag att jag lyckas få till något som är både rätt och intressant, men detta var helt klart ett av de svåraste inläggen jag skrivit!
Nu är min förhoppning att ni orkar läsa hela inlägget för det är spännande och tänkvärda resultat, och flerspråkighet och är ju ett ämne som vi ständigt behöver lära oss mer om!
Så: flerspråkighetsforskarna Peña, Bedore och Vargas (2023) undersökte det som kallas för kallas för "språkdominas" hos spansk-engelsk-flerspråkiga barn med och utan språkstörning/DLD, och särskilt tittat på hur exponering av de olika språken påverkar mönstren av resultat på olika språktester. Men vi backar lite för att ge en bakgrund till denna studie. Häng med!
Flerspråkighet och DLD
Att vara flerspråkig är norm om man ser till världen och i USA (där artikelförfattarna kommer från) är det minst 20% av alla barn som får exponering av minst ett annat språk än engelska i hemmet. I Sverige har andelen flerspråkiga barn ökat de senaste 10 åren och bland barn 0-5 år är andelen barn som växer upp med minst en förälder som har ett annat modersmål än svenska runt en tredjedel, även om inte alla dessa barn växer upp som flerspråkiga av olika anledningar.
Vi har länge vetat att det finns en risk för överidentifiering av DLD hos flerspråkiga barn - det vill säga att man tror att det handlar om en språkstörning när det handlar om en språkskillnad (t.ex. Sullivan & Bal, 2013) - men att det OCKSÅ finns en risk för underidentifiering där man skyller språkliga svårigheter på flerspråkigheten (t.ex. Morgan et al. 2018) .
Överidentifiering av DLD hos flerspråkiga
Peña et al. (2023) menar att när ett flerspråkigt barn med typisk språkutveckling felaktigt bedöms ha språkstörning, så handlar det om en förväntning att det flerspråkiga barnet måste prestera språkligt i nivå med två enspråkiga personer. När det flerspråkiga barnet inte lever upp till denna förväntning så riskerar dess språkutveckling att patologiseras med överidentifiering av språkstörning som följd - flerspråkigheten ses då som en brist eller som något dåligt. Ur denna "brist"-syn kommer också det förskräckliga begreppet "halvspråklighet"/"semilingualism" (som skapades av en svensk på 1960-talet utifrån ideologisk grund med idéer hämtade från Nazityskland som riktades mot flerspråkiga minoritetssvenskar: se Karlander & Salö, 2023).
Fortfarande är det ofta så att testresultat från ett flerspråkigt barn ofta jämförs med normer för enspråkiga barn (eftersom det är det som finns tillgängligt) och detta gör att normen/förväntningen att flerspråkiga personer i alla fall helst ska prestera som två enspråkiga kvarstår, trots att jag tror och hoppas att det är med VÄLDIG försiktighet som detta görs i klinik.
De standardiserade språktester som finns att tillgå har flera ytterligare begränsningar relaterat till flerspråkighet som handlar om andra saker än att normgruppen inte stämmer överens med den man testar. En sådan begränsning är att flerspråkiga personer använder olika språk i olika kontexter, vilket till exempel gör att ordförrådet skiljer sig från språk till språk, något som standardiserade tester inte tar hänsyn till. En möjlig lösning som föreslagits är att "slå ihop" poäng i t.ex. lexikala uppgifter från en persons samtliga språk ("conceptual scoring": se Holmström et al. 2016).
Standardiserade tester tar heller inte hänsyn till de helt typiska flerspråkiga fenomenen kodväxling (Code-Switching) eller kodmixing (Code-Mixing) - dvs när flerspråkiga personer växlar mellan språk i en och samma konversation (eller mening) eller blandar någon aspekt av språken till en hybridform - t.ex. använda en spansk böjning på ett svenskt ord.
Underidentifiering av DLD hos flerspråkiga
Vad gäller underidentifiering så är myten att flerspråkighet orsakar försening i språkutvecklingen fortfarande stark (tyvärr!). Milstolpar i språkutvecklingen (t.ex. talstart, när barnet börja sätta ihop flerordsyttranden etc.) är samma hos flerspråkiga barn som enspråkiga barn vilket är väldigt viktigt att komma ihåg (för fler myter och fakta, se detta här). Barn som exponeras för flera språk har inte heller högre risk för språkstörning än enspråkiga barn (t.ex. Lugo-Neris et al. 2015).
Denna myt gör dock att flerspråkiga barn med tydligt försenad eller avvikande språkutveckling riskerar att inte få utredning och/eller insatser, eftersom man "skyller" på flerspråkigheten. En underidentifiering med andra ord.
Myten om att flerspråkighet orsakar språkförsening baseras delvis på forskning som visar att flerspråkiga personer får något lägre språkresultat på gruppnivå jämfört med enspråkiga när man undersöker ett språk i taget. Då har man alltså inte vägt samman kunskapen i båda språken inom individen - en individ kan alltså ha ett lägre resultat i ett av sina språk (som sänker medelvärdet för gruppen), men ett resultat inom det förväntade för åldern i sitt andra språk, men denna inom-individ-skillnad tappas helt bort i analyserna.
Det vi vet från forskning är att på individnivå så presterar flerspråkga barn som har språkstörning/DLD signifikant lägre än förväntat i samtliga sina språk. Men - och detta är viktigt - det motsatta är alltså inte sant: flerspråkiga barn med typisk språkutveckling behöver inte prestera inom "normalområdet" på standardiserade språktester jämfört med jämnåriga enspråkiga på båda/alla sina språk i samtliga språkliga domäner.
Detta har med språklig exponering att göra och detta är en stor och mycket viktig skillnad mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Ett dygn har bara ett visst antal timmar, och det är väldigt sällan en person har en helt balanserad exponering av språken som de har omkring sig - och detta kan leda till olika grad av kunskaper och kompetens i olika språk (och som sagt - i olika kontexter!).
Image by rawpixel.com
Exponering och språkdominans
Peña et al. (2023) skriver att en tidigare rekommendation var att inleda en språklig bedömning genom att fastställa vilket språk som var personens "dominanta" eller "starkaste" språk, och sedan bedöma hela den språkliga förmågan på det språket. Det finns dock flera problem med detta tillvägagångssätt. Dels så missar man att kartlägga de språkliga förmågor som personen har på sitt andra språk, och man missar också att ta hänsyn till det som i forskning kallas för "mixad dominans".
Mixad dominans betyder att det inte finns ett språk som är starkast i alla språkliga domäner, utan att en person kan prestera starkare på t.ex. ordförråd i ett av sina språk, men får högre resultat på grammatik i sitt andra språk. Bedore och kollegor (2010, 2016) tittade på en stor grupp spansk-engelska barn och fann att knappt 40% av banen hade ett dominant språk när de tittade på ordförråd, meningsrepetition och grammatisk uttrycksförmåga. Resterande 60% av barnen hade mixad dominans med olika språk starkast i olika uppgifter. Även dessa resultat var dock redovisade på gruppnivå och därför ville Peña et al. (2023) undersöka detta närmre och relatera språkdominans till språkexponering och göra modeller som tittar på sannolikheten på individnivå, och inkludera både på barn med och utan språkstörning/DLD.
“Mixad dominans betyder att det inte finns ett språk som är starkast i alla språkliga domäner, utan att en person kan prestera starkare på t.ex. ordförråd i ett av sina språk, men får högre resultat på grammatik i sitt andra språk.”
Forskningsfrågor
Jag fokuserar på två frågor från Peña et al. (2023) fritt omformulerade av mig:
Vilken relation har språklig exponering till sannolikheten att spansk-engelska flerspråkiga barn med och utan DLD uppvisar mixad språkdominans eller dominans av antingen engelska eller spanska?
Hur ser resultatmönstren ut hos barn med och utan DLD om man relaterar exponering till resultaten på semantik/ordförråd respektive morfosyntax/grammatik?
Metod
595 flerspråkiga barn i USA som pratade spanska och engelska i åldrarna 5-12 år ingick i studien, och av dessa hade 495 barn typisk språkutveckling (52% flickor) och 100 barn diagnosticerad språkstörning (32% flickor). Datan hade samlats in i en rad tidigare studier. Barnen med och utan DLD var jämförbara i ålder men grupperna var också jämförbara i en rad olika bakgrundsvariabler (t.ex. föräldrars utbildningsnivå och genomsnittlig exponering för engelska/spanska av % vaken tid, timme för timme).
Barnen deltog i enormt många språkliga tester inom många språkliga domäner på både spanska och engelska och föräldrar och lärare intervjuades och fyllde i frågeformulär angående språklig exponering.
Måtten i fokus i denna artikel var från testbatteriet BESA som är utvecklat för flerspråkiga på både engelska och spanska (Peña et al., 2018) och specifikt måttet för semantik (som innehåller uppgifter inom kategorisering, beskrivning och funktion av skolord och vardagsord) och morfosyntax (grammatik: uppgifter inom meningsrepetition och lucktest för att elicitera olika böjningsformer).
Med hjälp av regressionsanalyser undersökte forskarna sambandet mellan exponering och språkdominans och samband mellan exponering och resultat på de två måtten, och för att se om det fanns skillnader mellan barn med och utan DLD.
En lång beskrivning av ALLT gällande metod hittar ni i artikeln om ni är intresserade!
Resultat
Mixad dominans och relationen till exponering
Barn med typisk utveckling
För flerspråkiga barn med typisk språkutveckling minskade sannolikheten för mixad dominans (alltså där barnen var starkare i semantik/ordförråd ett av språken starkare i grammatik i det andra språket) med ökad exponering för engelska: den var som lägst vid hög exponering för engelska och högst vid låg exponering för engelska.
Inte så förvånande hade barnen som hade en hög exponering av spanska också en hög sannolikhet att också ha spanska som sitt dominanta språk (dvs. högst poäng både i semantik/ordförråd och grammatik). För barnen med typisk språkutveckling gällde detta samband från 40%-90% exponering av spanska, även om sannolikheten för "mixad" dominans sakta men säkert steg med minskad exponering av spanska och ökad exponering av engelska.
Barn med DLD
Hos barn med språkstörning/DLD såg sambanden annorlunda ut. Sannolikheten för mixad dominans var högst (70%) för de barn som hade låg exponering av engelska (10%) sedan minskade sannolikheten för mixad dominans med ökande exponering av engelska. Detta samband är alltså tvärtom jämfört med barnen med typisk utveckling. Från 60% exponering av engelska och uppåt så var sannolikheten lika stor för mixad dominans hos barnen med DLD som för barnen med TD.
Barnen med DLD hade också en större sannolikhet att ha spanska som sitt dominanta språk när 55% av exponeringen var spanska, medan barn med typisk utveckling hade störst sannolikhet för att ha spanska som sitt dominanta språk vid 90% exponering för spanska.
Exponering relaterat till testresultat i semantik och morfosyntax
Semantik:
För barn med typisk språkutveckling var en ökning i engelsk exponering med 10% förknippad med 2,70 poäng mer på det semantiska måttet på engelska (p < .001). På motsvarande sätt var en ökning i spansk exponering med 10% förknippad med 2,93 poäng mer mer på det semantiska måttet på spanska (p < .001).
Dessa relationer skiljde sig inte från barnen med DLD - varken på spanska eller svenska.
Morfosyntax:
För barn med typisk språkutveckling var en ökning i engelsk exponering med 10% förknippad med 3,70 poäng mer på måttet gällande morfoxyntax på engelska (p < .001), och detta samband såg liknande ut hos barnen med DLD (ingen statistiskt signifikant skillnad).
För barn med typisk språkutveckling så var en ökning i spansk exponering med 10% förknippad med 3,18 poäng mer på måttet gällande spansk morfosyntax. Men här såg sambandet hos barn med DLD annorlunda ut: en ökning i spansk exponering med 10% var endast förknippad med 1,24 poäng mer på måttet gällande spansk morphosyntax. För att uttrycka det annorlunda - för varje 10% ökning i exponering för spanska så ökade resultaten på spansk morfosyntax med 1,94 poäng mer för barn med typisk utveckling jämfört med barn med DLD.
Dessa resultat tyder alltså på att språkexponering har signifikanta samband med resultaten både inom semantik och morfosyntax för alla barn. Barn med DLD visade liknande relationer inom semantik som barn med typisk språkutveckling men hade mindre förbättringar i spansk morfosyntax med ökad exponering jämfört med barn med typisk utveckling.
Image by rawpixel.com
Varför är detta intressant?
Jag har själv två flerspråkiga barn och följer alltså flerspråkig utveckling på nära håll. Denna artikel - både bakgrund och resultat - var alltså intressant även från ett personligt perspektiv, men också så väldigt viktig för alla vi som möter barn och ungdomar i förskola, skola och på logopedmottagningar. Hur ser vi på flerspråkighet? Är vi fortfarande fast i en två-enspråkiga-i-en-norm? Kartlägger vi exponering? Undersöker vi alltid barnets språkliga färdigheter på samtliga språk barnet exponeras för (i den mån det är möjligt)?
Resultaten från Peña et al. (2023) visar att när man mäter språkförmåga med standardiserade tester som är anpassade för barnens båda språk, så är mixad dominans vanligt hos flerspråkiga barn med och utan DLD. En fråga som jag skickade till professor Peña var hur stor andel av barnen i deras studie som faktiskt var mixat dominanta. Jag hittar inte den uppgiften i artikeln utan endast regeressionsmodellerna, men i diskussionen nämner det att deras resultat är i linje med tidigare studier som visat att det är vanligt med mixad dominans. (Jag uppdaterar här om jag får svar från henne!).
Resultaten tyder på att barnen med DLD tycks behöva längre tid på sig att integrera och "äga" sin kunskap på sina olika språk, särskilt när det gäller morfosyntax - vilket är helt väntat. Det var dock intressant att testresultaten på 3/4 tester (engelsk semantik/morfosyntax, spansk semantik) ökade ungefär lika mycket med ökad exponering hos både barn med och utan DLD. Det var endast spansk morfosyntax där barnen med typisk språkutveckling tycktes kunna dra bättre nytta av den spanska exponeringen än barnen med DLD. Utifrån dessa resultat (och några ytterligare resultat/analyser som jag inte presenterar här) så drar Peña et al. (2023) också slutsatsen att det inte finns något stöd att flerspråkighet, eller exponering för två språk, ger en ökad risk för försenad/förlångsammad språkutveckling, varken hos barn med typisk utveckling eller för barn med DLD, helt i linje med andra studier (men inte i linje med den envisa myten att flerspråkighet orsakar språkförsening).
Peña et al. (2023) avslutar sin artikel med att ta upp något som jag tyckte var väldigt spännande - skillnaden mellan språklig färdighet/kompetens (proficiency), och språklig förmåga (ability), och hur felaktig användning av språktester kan öka risken för felidentifiering av språkstörning/DLD hos flerspråkiga personer. En persons språkliga färdighet är de kunskaper som en person uppvisar inom ett särskilt område eller särskild språklig domän, medan språklig förmåga är den medfödda kapaciteten eller potentialen att öva upp färdigheter.
Ordförrådstester t.ex. menar Peña et al. (2023) felaktigt används både för att kartlägga färdighet och förmåga hos flerspråkiga personer - med risk för överidetifiering av språkstörning, och underskattning av (total/sammanslagen) språklig kompetens. De menar också att tester som är designade för att identifiera DLD (alltså undersöka språklig förmåga) också felaktigt används för att kartlägga språkliga färdigheter hos flerspråkiga i olika språk. Take-home här är att tester ska användas till de som de är designade för!
“En persons språkliga färdighet är de kunskaper som en person uppvisar inom ett särskilt område eller särskild språklig domän, medan språklig förmåga är den medfödda kapaciteten eller potentialen att öva upp färdigheter. ”
Peña et al. (2023) visar tydligt hur viktigt exponering är för utvecklingen av språkliga färdigheter i olika språk, och att många har mixade språkliga färdigheter (dvs. mixad dominans). Detta gäller både personer med och utan DLD. Vi föds dock med "en" språklig förmåga - en kapacitet att lära oss språk - och där är kapaciteten hos personer med DLD lägre (det är det som “är” språkstörning - se detta inlägg).
Något som jag tycker blir tydligt utifrån denna artikel är att det är väldigt komplicerat, och vanskligt, att använda standardiserade tester (oftast avsedda för/utprovade på enspråkiga personer) som huvudverktyg i språkutredning av flerspråkiga personer. Vi riskerar att underskatta språkliga färdigheter och förmågor, och falla i den “traditionella fällan att en flerspråkig person måste vara som flera enspråkiga personer i en, även när vi egentligen vet att det inte är sant. Detta riskerar också att vi sänker förväntningarna på flerspråkiga barn, vilket också kan få långtgående negativa konsekvenser. Peña et al. (2023) lyfter här också vikten av att undersöka ett barns samtliga språk, inte bara det som vid första anblicken tycks vara "dominant", just eftersom många flerspråkiga personer har mixad dominans.
Att de som undersöker barns språk behöver bli bättre på att använda andra och kompletterande verktyg är också tydligt! Här är dynamisk bedömning - som undersöker språklig inlärningsförmåga - en het kandidat! Detta är högaktuellt för logopeder globalt sätt och i Sverige - det var väldigt roligt att få föreläsa om dynamisk bedömning för logopeder i måndags och jag och Petri Partanen hålller just på att skriva på om användningen av dynamisk bedömning hos logopeder i Sverige. Petri har också ett nytt blogginlägg här om dynamisk bedömning i skolan - läs gärna!
Jag är väldigt förvånad att Peña et al. (2023) inte lyfter dynamisk bedömning alls i artikelns slutkläm, inte minst för att Peña har en hel tutorial om dynamisk bedömning på ASHAs (amerikanska logopedförbundets) hemsida - klart sevärd - och flera av de studier om dynamisk bedömning som jag skriver om på bloggen har henne som medförfattare (t.ex. denna sammanfattning om berättande i dynamisk bedömning av Peña et al. (2006).)
Hoppas ni har hängt med ända hit!
Här kommer några viktiga datum de närmsta tre veckorna:
Dyslexiveckan
Den 2-8 oktober (nästa vecka) är dyslexiveckan med temat "Rätten att utvecklas genom hela livet" - engagera er gärna - här finns material. Mitt mål är att återkomma med ett nytt inlägg med någon aktuell dyslexiforskning mot slutet av dyslexiveckan för att bidra - men jag kommer också sprida bra information via min fb-sida!
Föreläsning med Professor Peña
Måndagen den 9e oktober ordnar organisationen RADLD (raising awareness of DLD) en onlineföreläsning med ingen mindre än Professor Peña! Hon kommer prata om flerspråkighet och man kan anmäla sig till här (till en kostnad av 5 pund).
DLD awareness day
Sedan ses vi såklart igen fredagen den 20 oktober som är DLD Awereness day - i år med temat "DLD around the world" - hjälp till att sprida kunskap om språkstörning/DLD!
Vi hörs snart igen!
/Anna Eva
Referenser
Bedore, L. M., Peña, E. D., Gillam, R. B., & Ho, T.-H. (2010). Language sample measures and language ability in Spanish– English bilingual kindergarteners. Journal of Communication Disor- ders, 43(6), 498–510.
Bedore, L. M., Peña, E. D., Griffin, Z. M., & Hixon, J. G. (2016). Effects of age of English exposure, current input/output, and grade on bilingual language performance. Journal of Child Language, 43(3), 687–706.
Holmström, K., Salameh, E. K., Nettelbladt, U., & Dahlgren-Sandberg, A. (2016). Conceptual scoring of lexical organization in bilingual children with language impairment. Communication Disorders Quarterly, 38(1), 24-34.
Karlander, D., & Salö, L. (2023). The origin of semilingualism: Nils‐Erik Hansegård and the cult of the mother tongue. Journal of Sociolinguistics.
Lugo-Neris, M. J., Bedore, L. M., & Peña, E. D. (2015). Dual language intervention for bilinguals at risk for language impairment. Seminars in Speech and Language, 36(2), 133– 142.
Morgan, P. L., Farkas, G., Cook, M., Strassfeld, N. M., Hillemeier, M. M., Pun, W. H., Wang, Y., & Schussler, D. L. (2018). Are Hispanic, Asian, Native American, or language- minority children overrepresented in special education? Exceptional Children, 84(3), 261–279.
Peña, E. D., Gillam, R. B., Malek, M., Ruiz-Felter, R., Resendiz, M., Fiestas, C., & Sabel, T. (2006). Dynamic assessment of school-age children's narrative ability: An experimental investigation of classification accuracy. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 49, 1037-1057.
Peña, E. D., Bedore, L. M., & Vargas, A. G. (2023). Exploring Assumptions of the Bilingual Delay in Children With and Without Developmental Language Disorder. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 1-17.
Sullivan, A. L., & Bal, A. (2013). Disproportionality in special education: Effects of individual and school variables on disability risk. Exceptional Children, 79(4), 475–494.