Hej!
Det har varit så roligt att lyfta och sprida svensk forskning här i forskningsbloggen de senaste inläggen så jag tänkte att jag skulle sammanfatta en nypublicerad svensk studie till. Idag blir det en studie som berör två aktuella ämnen: flerspråkighet och tidig upptäckt/screening av språkliga svårigheter.
Nayeb, Lagerberg, Sarkadi, Salameh & Eriksson (2021) ville undersöka hur BVC-språkscreeningen skulle kunna upptäcka språkliga svårigheter som kan tyda på språkstörning/DLD hos flerspråkiga barn i 2.5 års ålder.
Internationella studier visar att många barn med språkstörning missas och inte upptäcks förrän efter skolstart (Adolf et al., 2017; Tomblin et al. 1997). I Sverige har vi en väl utbyggd och gratis barnhälsovård, och det ingår också en språkscreening vid 2.5 eller 3 års ålder. De barn med misstänkt grav språkförsening/språkstörning med tydliga språkliga svårigheter kan då fångas upp (Westerlund & Sundelin, 2000; Nayeb et al. 2019). Detta gör att barnen tidigt kan remitteras till logoped för föräldrastöd och insatser även om väntetiderna för logopedtid tyvärr kan vara långa beroende på vilken region man bor i. Men - språkscreeningen är utvecklad och anpassad för enspråkiga barn, och det finns alltså en risk att flerspråkiga barn missas, eller att språkliga svårigheter bortförklaras med flerspråkigheten.
Nayeb och kollegor (2021) ville därför undersöka vilken av fyra screeningmetoder som bäst identifierade flerspråkiga barn med språkliga svårigheter i den grad att kriterier för DLD uppfylls och som också bäst identifierade flerspråkiga barn med typisk språkutveckling.
This file is licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license. Link.
Metod
Deltagare
111 flerspråkiga barn i 2.5-års åldern från Gävle fullföljde studien. Föräldrarnas språk var Somaliska (42 st), Arabiska (40 st), Kurmanji (11 st), Farsi (7 st), Sorani (6 st) och Turkiska (5 st). Alla barnen med undantag av en gick på förskola, men över hälften var inte där regelbundet eller gick mindre än 15 timmar i veckan, och de flesta gick på förskolor där 50% eller fler av barnen också var flerspråkiga. Jämfört med utlandsfödda kvinnor i Sverige så hade mammorna i studiegruppen en signifikant lägre utbildningsnivå, med 42% som ej gått i skola alls eller endast grundskola.
Screening och logopedtestning
Språkscreeningen bestod av ett test som prövade språkförståelse och en observation av språklig uttrycksförmåga. Alla barn fick göra detta både på svenska (med bvc-sköterska) och sitt modersmål (med förskolepersonal som fått träning) vid två separata tillfällen inom två veckor. Språkförståelsetestet var inte exakt likadant på båda språken utan uppgifter med samma svårighetsgrad gavs för att undvika träningseffekter. Föräldrarna fick också svara på några korta frågor om barnets språkutveckling (uttrycksförmåga och förståelse) på modersmålet.
Kriteriet för att inte klara screeningen var om barnet fick mindre än 3 korrekta svar (av 5) på förståelsedelen, antingen på svenska eller på sitt modersmål, och/eller om barnet inte satte ihop tvåordssatser på något av sina språk.
Inom två månader efter screeningen så träffade alla barn (oavsett om de klarat screeningen eller inte) en logoped på sin förskola. Logoepden observerade barnets expressiva språk i en leksituation och gjorde förståelsedelen ur det standardiserade testet Reynell Development Language Scales III. Detta gjorde på barnets båda språk, och även här hjälpte tränade förskollärare till att tolka testningen på modersmålet. Föräldrarna fick också svara på ytterligare frågor om tidig språkutveckling på modersmålet bland annat.
För att se vilken screeningmodell som var bäst jämfördes fyra modeller:
Screening på endast modersmålet
Screening på endast svenska
Screening på båda språken
Screening på endast svenska + om föräldrarna berättat om språksvårigheter på modersmålet
Resultat
Många barn hade stora språkliga svårigheter
Logopedutredningarna identifierade 32 barn (29%) med så stora språkliga svårigheter att språkstörningsdiagnos skulle kunna ställas, varav 21 barn hade grava språkliga svårigheter. Föräldrarna till 14 barn hade uttryckt oro och hos 12 av dessa barn bekräftade logopeden språkliga svårigheter.
Det var också 11 barn som inte deltog i testningen på något språk, och hos 8 av dessa bekräftade logopeden stora språkliga svårigheter.
Fungerade screeningen?
I denna typ av studier där man försöker identifiera personer med någon typ av svårighet så undersöker man (åtminstone) både sensitivitet och specificitet. Sensitivitet är i detta fall hur stor andel flerspråkiga barn med språkstörning som screeningen korrekt hittar, och specificitet är hur stor andel flerspråkiga barn med typisk språkutveckling som screeningen korrekt indikerar har typisk språkutveckling.
Resultaten visade att
modell 1 och 2 (resultat från bara ett av språken) ledde till många falska positiva, alltså lägre specificitet (72% på modersmålet och 34% på svenska). Det vill säga, screeningen indikerade att för MÅNGA barn hade språkliga svårigheter. Särskilt att bara screena på svenska gjorde att många barn med typisk språkutveckling kategoriserades som att de hade språkliga svårigheter.
modell 3 (resultat från på båda språken) ledde till högre specificitet (82%) och godkänd sensitivitet (88%)
modell 4 (testning på svenska + föräldrafrågor) hade en mycket hög specificitet (99%, men en alldeles för låg sensitivitet (30%), det vill säga screeningen indikerade att alldeles för FÅ barn hade språkliga svårigheter.
Nayeb och kollegor (2021) drog alltså slutsatsen att modell 3, screening på både svenska och modersmålet, var den bästa modellen för att upptäcka måttlig till grav språkstörning/DLD hos flerspråkiga barn, med en balans mellan sensitivitet och specificitet.
Varför är detta intressant?
Jag skriver om screeningar lite då och då på forskningsbloggen, och jag tycker att det är ett viktigt ämne - inte minst eftersom det finns mycket internationell forskning som visar att språkstörning/DLD ofta missas långt upp i skolåren. Tidiga insatser kan göra skillnad, och både föräldrar och förskolepersonal kan behöva stöd i hur man kan stötta och stärka barns språk!
Det finns några delar i resultaten som jag vill diskutera lite extra och för att ni ska hitta i mina tankar så lägger jag in lite underrubriker 🙂. Jag börjar med själva screeningen.
Klart godkänd sensitivitet och specificitet på modell 3 - men vad är klinisk praxis?
Över 80% i sensitivitet och specificitet brukar anses vara en godkänd nivå, och screening på barnets båda språk kom upp i dessa siffror i Nayeb och kollegors studie, vilket var positivt. I höstas sammanfattade jag en metastudie om dynamisk bedömning, och den fann att den sammanlagda specificiteten var 0.89 och den sammanlagda sensitiviteten var 0.84 för att upptäcka språkstörning med dynamisk bedömning hos flerspråkiga barn. Detta är liknande siffror som i Nayeb och kollegors studie, med andra ord, även om screeningen är designad så att den främst fångar upp måttliga till grava språkliga svårigheter, och inte alla med språkstörning. Vid 2.5 år är det också oftast för tidigt att fånga upp mildare språkliga svårigheter, som kanske inte ställer till det förrän barnen kommer upp i skolan och möter “skolspråket”.
Det som bvc-sköterskor idag ofta gör motsvarar modell 4 i denna studie - testning/observation på svenska och frågor till föräldrarna. Enligt denna studies resultat så gör det arbetssättet att språkstörning missas i för stor utsträckning, och allra helst skulle alla barn screenas på båda sina språk. Det finns dock självklart praktiska begränsningar med det - Nayeb och kollegor tränade flerspråkig förskolepersonal att genomföra screeningen och det är nog inte praktiskt möjligt att göra som någon sorts praxis. Precis som vi behöver fler flerspråkiga logopeder med rätt språkkompetens behöver vi också fler bvc-sköterskor med rätt språkkompetens!
En Stor andel av barnen hade stora språkliga svårigheter
DLD/språkstörning är en vanlig funktionsnedsättning och runt 7-8% beräknas ha denna typ av språkliga svårigheter. I denna studie var det dock 29% av de flerspråkiga 2.5-åringarna som bedömdes ha stora språkliga svårigheter att en språkstörningsdiagnos skulle kunna ställas. Avsevärt fler alltså än förväntat.
Flerspråkighet leder inte till språkstörning, och det är viktigt att komma ihåg! Däremot vet man att det finns riskfaktorer som i Sverige ibland sammanfaller med flerspråkighet, och det var fallet i denna studie. Barn som bor i segregerade områden där de inte får tillräcklig exponering av svenska (eller tillräcklig hög kvalitet i exponeringen) riskerar att drabba barn som också har en genetisk risk att utveckla språkstörning. Låg utbildningsnivå hos modern och tillhörande socioekonomisk utsatthet vet man också är en riskfaktor. Forskarna menar att även komplexa faktorer relaterat till migration och integration troligtvis spelar roll.
Långtidsuppföljning skulle behövas!
Nayeb och kollegor (2021) menar att för att vara säker på att det rör sig om språkstörning hos barnen som identifierades så skulle en långtidsuppföljning behöva göras. Även om det är en stor varningsklocka med stora språkliga svårigheter vid 2.5 år, så kan mycket hända under de senare förskoleåren, särskilt om intensifierade insatser sätts in. Eftersom screeningen också är skapad för att fånga upp barnen med måttliga till grava språkliga svårigheter så vore det också intressant att se om barn från båda grupper över tid skulle visa mer subtila språkliga svårigheter och hur man skulle kunna fånga upp dem.
Måste man screena? Varför ska man screena?
Som jag skrev tidigare så möjliggör screening och en eventuell efterföljande utredning hos logoped att föräldrar kan få stöd i att stötta sitt barn, och det möjliggör även logopedstöd till förskolepersonal. Vi vet att tidiga insatser är viktiga! Sjävklart är det dock inte en diagnos som är det centrala, och en diagnos som ställs så tidigt som 2.5 år är mer osäker en en diagnos som ställs lite senare. I min senaste bok “Värt att veta om språkstörning” (tillsammans med Christina Reuterskiöld, Natur och Kultur, 2021) så ger vi massa forskningsbaserad inspiration till hur man kan stimulera språkutveckling hos barn i förskoleåldern, och arbeta med språklig tillgänglighet i förskolan. För att starta det arbetet behövs inga diagnoser, utan det viktiga är att möta barnet där hen är i sin språkliga utveckling oavsett om en språklig sårbarhet beror på flerspråkighet, språkstörning eller något annat!
Ha en fin fortsatt fin april alla läsare!
/Anna Eva
ps. Livet alltså! Dröjde lite längre än jag ville nu igen med bloggandet, men bara av en bra anledning - nybliven radhusägare sen förra veckan och mitt inne i lägenhetsförsäljning nu 🙂 och VÅREN är här!
Referenser
Adlof, S. M., Scoggins, J., Brazendale, A., Babb, S., & Petscher, Y. (2017). Identifying children at risk for language impairment or dyslexia with group-administered measures. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 60(12), 3507-3522.
Orellana, C. I., Wada, R., & Gillam, R. B. (2019). The use of dynamic assessment for the diagnosis of language disorders in bilingual children: A meta-analysis. American Journal of Speech-Language Pathology, 28(3), 1298-1317.
Tomblin, J. B., Records, N. L., Buckwalter, P., Zhang, X., Smith, E., & O'Brien, M. (1997). Prevalence of specific language impairment in kindergarten children. Journal of speech, language, and hearing research, 40(6), 1245-1260.
Westerlund M, Sundelin C. (2000). Can severe language disability be identified in three-year-olds? Evaluation of a routine screening procedure. Acta Paediatrica, 89(1), 94-100.
Nayeb, L., Lagerberg, D., Sarkadi, A., Salameh, E. K., & Eriksson, M. (2021). Identifying language disorder in bilingual children aged 2.5 years requires screening in both languages. Acta Paediatrica, 110(1), 265-272.
Nayeb L, Lagerberg D, Westerlund M, Sarkadi A, Lucas S, Eriksson M. (2019). Modifying a language screening tool for three-year-old children identified severe language disorders six months earlier. Acta Paediatrica, 108(9), 1642-1648.