Hej alla läsare!
Jag är nu i full gång med min nya tjänst som biträdande lektor på Enheten för logopedi, Karolinska Institutet. Samma fina kollegor, många nya roliga arbetsuppgifter, och framför allt, en heltidstjänst istället för en halvtidstjänst vilket kommer innebära mer tid för logopedutbildningen och forskningen men tyvärr lite mindre tid för externa föreläsningar. Några föreläsningar är dock redan inbokade sen tidigare - se t.ex. denna digitala konferens om språkstörning/DLD som äger rum 28 september (nästa vecka) - det går fortfarande att anmäla sig. Det är många bra talare så ta med er några kollegor och anmäl er!
Det är mycket roligt jag har planerat för året som kommer på forskningsfronten, men en av de saker jag VERKLIGEN hoppas på är att komma vidare i datainsamlingen för mitt projekt Att förklara och berätta (på engelska EXPLORE-SA: Expository Language and Oral Retells in Swedish Adolescents). Själva projektet kan ni läsa mer om här: https://www.sprakforskning.se/projektinformation
Något som jag är extra glad över just nu är att två artiklar med data från projektet nu är publicerade - en blev accepterad förra hösten (Bergman & Hallin, 2021) och en för några veckor sedan (Hällström, Myr & Hallin, 2021, early online). Mina medförfattare är studenter som jag har handlett i masterarbete/examensarbete vid Enheten för logopedi. Båda artiklarna är dessutom open access så ladda gärna hem och läs hela artiklarna (länkar i referenslistan längst ner som vanligt)!
I dagens inlägg kommer jag ge lite höjdpunkter från dessa artiklar och sammanfatta övergripande resultat!
Image by pencil parker from Pixabay
Bakgrund
Berättande är ett av mina favoritområden både kliniskt och forskningsmässigt och något som jag skrivit om på forskningsbloggen flera gånger tidigare. Att berätta är en komplex språklig aktivitet som kräver att man samordnar många kunskaper och förmågor samtidigt (Johnson, 2008), och förmågan att berätta är en viktig del i identitetsskapande (Westby & Culatta, 2016). Vi kan använda berättandeuppgifter och langauge sample analysis (LSA) för att förbättra logopediska bedömningar (Heilmann, 2019), även på ett dynamiskt sätt (Peña et al. 2006). Vi vet att elever med språkstörning/DLD ofta har svårt att berätta muntligt och skriftligt (Scott & Windsor, 2000). Det finns också bra med studier som visar att vi kan arbeta strukturerat med berättandeförmåga och förbättra den i behandling (t.ex. Gillam et al. 2014).
Så det finns många anledningar till att jag är intresserad av berättande! Något som jag var frustrerad över i när jag arbetade som klinisk logoped var dock att det saknades standardiserade och åldersanpassade uppgifter för att bedöma äldre elevers berättande - både för att få eleverna att berätta och för att analysera materialet.
Därför så skapade jag två matchade berättelser som är tänkta att användas av logopeder vid utredning av mellan- och högstadieelever i mitt första egna större forskningsprojekt efter att jag doktorerat: projektet Att förklara och berätta. De två artiklarna som jag presenterar här är de första publicerade och granskade resultaten som använder detta berättandematerial, där Hällström, Myr & Hallin (2021) inkluderade mellanstadieelever med och utan DLD och Bergman och Hallin (2021) inkluderade högstadieelever med och utan ADHD.
Forskningsfrågor
Jag kan sammanfatta forskningsfrågorna i de två artiklarna som följer:
Skiljer sig återberättade berättelser från barn/ungdomar med typisk utveckling respektive ADHD eller DLD avseende innehåll (t.ex. berättelsegrammatik och inkluderade detaljer) och språklig struktur (t.ex. längd, grammatisk komplexitet)?
Hur påverkar närvaron/frånvaron av bildstöd innehåll och språklig struktur i berättelserna, och syns samma effekt hos barn/ungdomar med typisk utveckling som de med ADHD eller DLD?
Metod
Deltagare
I Hällström, Myr och Hallin (2021) deltog 31 elever i årskurs 4-6 med typisk språkutveckling och 9 elever med DLD i samma ålder. I Bergman och Hallin (2021) deltog också 31 elever med typisk språkutveckling, men i årskurs 6-9, och 15 elever med ADHD. Sex elever med typisk utveckling (årskurs 6) ingick i materialet till båda studierna.
Alla elever hade minst en svenskspråkig förälder och var födda i Sverige. Eleverna med ADHD hade utretts i team som inkluderade logoped och bedömningen var att de inte hade DLD/språkstörning, två hade dock dyslexi. Alla elever med DLD utom en gick i språkklass (de hade alltså det som på svenska kallas grav expressiv eller generell språkstörning), och en av dessa elever hade också en ADHD-diagnos.
Material och Procedur
Materialet bestod av två inspelade och noggrant matchade berättelser för återberättande, en med och en utan bildstöd. Alla elever gjorde båda berättandeuppgifterna (med standardiserade tester emellan). Berättelserna var matchade på antal ord och grammatisk komplexitet, samt innehållsdelar enligt Story Grammar/berättelsegrammatik (Stein & Glenn, 1979). En beskrivning av båda berättelserna hittar ni i Hällström, Myr och Hallin (2021) och därifrån kommer också följande figur där ni ser vilka innehållsdelar som båda berättelserna hade. Prickarna i figuren är grundläggande innehållsdelar och hjärtan symboliserar när berättelsen nämner en huvudpersons känslor, vilket kan räknas in i Story Grammar men poängsätts separat i detta projekt.
Eleverna lyssnade till berättelserna i hörlurar framför en datorskärm och uppmanades att återberätta så noggrannt som möjligt, samtidigt som de spelades in. I uppgiften med bildstöd fick eleverna se bilderna både när de hörde berättelsen och när de återberättade den.
Elevernas berättelser transkriberades sedan ordagrant och kodades och analyserades i programmet SALT (Systematic Analysis of Language Transcripts) vad gäller språklig struktur. Berättelserna kodades sedan för innehållsdelarna (båda studierna), känsloord (Hällström, Myr & Hallin, 2021) eller antalet inkluderade detaljer (Bergman & Hallin, 2021).
Resultat
Mellanstadieelever med och utan DLD
Mellanstadieelever med DLD (grav språkstörning) berättade i genomsnitt kortare berättelser när de återberättade än vad elever i samma ålder med typisk språkutveckling gjorde. De hade också lägre grammatisk komplexitet (mätt i kortare yttranden/C-units) och färre innehållsdelar. Detta gällde båda uppgifterna.
Men det fanns också skillnader mellan de två uppgifterna (med/utan bildstöd). Hos alla elever så ökade yttrandelängden i uppgiften med bildstöd, samtidigt som antalet yttranden minskade. Hos eleverna med typisk språkutveckling genererade uppgiften med bildstöd färre innehållsdelar men högre grammatisk komplexitet (fler bisatser), och hos eleverna med DLD så genererade uppgiften med bildstöd färre ord som beskrev karaktärernas känslor.
Högstadieelever med och utan ADHD
Högstadieelever med ADHD inkluderade färre innehållsdelar och detaljer i båda återberättandeuppgifterna jämfört med jämförelsegruppen. Även här såg man att båda grupperna inkluderade fler innehållsdelar i uppgiften utan bildstöd.
Hos eleverna utan ADHD så ökade den grammatiska komplexiteten i uppgiften med bildstöd. Denna effekt sågs inte i gruppen med ADHD, vilket ledde till att jämförelsegruppen hade signifikant högre grammatisk komplexitet i uppgiften med bildstöd. I uppgiften utan bildstöd hade berättelserna från eleverna med ADHD färre ord i genomsnitt, och fler grammatiska fel.
Varför är detta intressant?
Resultaten från både Hällström, Myr och Hallin (2021) och Bergman och Hallin (2021) kompletterar varandra och pekar åt samma riktning.
Uppgiften med bildstöd verkar locka fram högre grammatisk komplexitet i återberättande från mellan- och högstadieelever med med typisk språkutveckling och mellanstadieelever med språkstörning/DLD, dock inte hos elever med ADHD. Detta skulle kunna förklaras med att bilderna stöttar och frigör resurser till mer komplex grammatik, i alla fall i just denna uppgift. De resultaten stämmer överens med åtminstone en tidigare engelskspråkig studie som undersökt detta (Masterson & Kamhi, 1992). Denna effekt har dock inte setts hos yngre barn med typisk utveckling eller språkstörning (t.ex. Schneider, 1996).
I logopediska bedömningar, om man vill fokusera på just grammatisk komplexitet, så kan alltså uppgiften med bildstöd vara särskilt lämplig. Även om eleverna med ADHD inte ökade sin grammatiska komplexitet i denna uppgift, så gjorde de färre grammatiska fel i uppgiften med bildstöd, vilket tyder på att bildstödet fungerade som ett stöd för att producera korrekt/komplex grammatik även för dem.
Uppgiften utan bildstöd, däremot, lockade fram berättelser med fler innehållsdelar i genomsnitt hos samtliga. Det kan man tycka är lite märkligt - eleverna verkade alltså minnas mer delar ur denna berättelse trots att de inte hade något externt stöd för minnet! Det KAN ha att göra med att berättelsens händelseförlopp engagerade mer, men det är i linje med tidigare forskning (Schneider, 1996). Schneider (1996) förklarade detta med att externa bilder kan störa skapandet av egna inre bilder, och att fokus på de externa bilderna kan göra att endast det som finns med på bilderna tas med i återberättandet.
Om man i logopediska bedömningar vill fokusera extra på innehåll och struktur av innehåll så kan det därför vara lämpligt att använda uppgiften utan bildstöd. För eleverna med ADHD så tycks uppgiften utan bildstöd dock innebära en större utmaning på det sättet att de gjorde de fler grammatiska misstag i denna uppgift, trots att de fick med fler innehållsdelar.
Det båda studierna visade var också att uppgifterna fungerade som det tänkt - eleverna förstod instruktionerna, kunde genomföra uppgifterna och berättelserna blev tillräckligt långa (12 yttranden eller fler, Heilmann, Nockerts & Miller, 2010). Dessutom bedöms tidsåtgången vara rimlig för att uppgifterna ska kunna användas i kliniken - 20-30 minuter totalt (administrering, transkription och kodning/analys) när man fått in snitsen :).
Jag är väldigt glad över att projektet "Att förklara och berätta" har kommit en bit på väg, trots pandemi (och barnledighet) och målet är att färdigställa datainsamlingen senast nästa höst. Så snart datainsamlingen och analysen är klar så kommer både berättande- och förklarandeuppgifterna, analysinstruktioner och referensmaterial göras tillgängliga för svenska logopeder (till något sorts självkostnadspris), med förhoppning att detta kommer förbättra svenska logopeders utredningar av elever i mellan- och högstadiet med språk- läs- och skrivsvårigheter.
För att färdigställa projektet så behöver jag samarbeta med fler skolor: Jag letar efter mellan- och högstadieskolor i Storstockholm som skulle vara intresserade av samarbete kring datainsamling under VT2022/HT2023 - hör av er (på annaeva.hallin [at] ki.se) om ni är intresserade av att få besök av mig och bidra till forskning!
Referenser
Bergman, A. & Hallin, AE. (2021). The effect of picture support on narrative retells in Swedish adolescents with ADHD. Clinical Linguistics & Phonetics, 35(7), 690-705.
Hällström, E., Myr, J. & Hallin, AE. (2021) Narrative retells in Swedish school-age children – a clinical pilot study. Logopedics Phoniatrics Vocology, 1-10 (early online).
Heilmann, J. (2019) Language Sample Analysis: Innovative Applications and Interesting Extensions. Oral presentation. The 40th annual Symposium on Research in Child Language Disorders. June 6-8, Madison, WI.
Johnston, J. R. (2008). Narratives: Twenty-five years later. Topics in Language Disorders, 28(2), 93-98.
Peña, E. D., Gillam, R. B., Malek, M., Ruiz-Felter, R., Resendiz, M., Fiestas, C., & Sabel, T. (2006). Dynamic assessment of school-age children's narrative ability: An experimental investigation of classification accuracy. Journal of Speech, Language and Hearing Research, 49, 1037-1057.
Scott, C. M., & Windsor, J. (2000). General language performance measures in spoken and written narrative and expository discourse of school-age children with language learning disabilities. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 43(2), 324-339.
Stein, N. & Glenn, C. (1979). An analysis of story comprehension in elementary school children. In R. D. Freedle (Ed.), Advances in discourse processes: Vol. 2. New directions in discourse processing (pp. 53-119). Norwood, NJ: Albex.
Westby, C., & Culatta, B. (2016). Telling tales: Personal event narratives and life stories. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 47(4), 260-282.