Hur upplever unga med DLD språk och kommunikation i skolan?

Hej alla!

Jag är nyss hemkommen från två internationella jobbresor. Först hade jag äran att föreläsa på Norsk Logopedlags 75-årsjubileumskonferens, och sedan var jag på lärarutbyte på Thomas More University i Antwerpen, Belgien. Det är något visst med att möta kollegor och blivande kollegor från andra länder - andra frågor, lite andra perspektiv och olika förutsättningar. Väldigt roligt och inspirerande! Som vanligt så föreläste jag om språkstörning/DLD i skolåldern, och i Belgien hade jag extra fokus på vikten av ett nära samarbete mellan lärare och logopeder kring elever med DLD.

På tåg och på flyg under min resa så läste jag också en nypublicerad svensk artikel med titlen "'It depends on who I'm with': How young people with developmental language disorder describe their experiences of language and communication in school" (Ekström, Sandgren, Sahlén & Samuelsson, 2023). Denna artikel bekräftar mycket som jag brukar prata om med logopeder, logopedstudenter och pedagoger, men det är så oerhört värdefullt att forskningen är gjord MED ungdomar med DLD själva och inte bara OM ungdomarna (se en diskussion om detta i Lyons et al., 2022 - mycket läsvärd artikel!).

*Att fråga ungdomar med DLD själva hur de upplever sin språkstörning, språk och kommunikation i och utanför skolan är väldigt viktigt! (Image credit: Alexandra_Koch from Pixabay)*

Idag tänkte jag sammanfatta de viktigaste slutsatserna från Ekström och kollegor (2023), men rekommenderar verkligen alla som möter ungdomar med språkstörning i sitt arbete att ta sig tid att läsa hela originalartikeln (den är Open Access - dvs fritt tillgänglig för alla att ladda ner!).

Metod

Artikeln bygger på intervjuer med 23 svenska ungdomar med DLD, 13-19 år (13 killar och 10 tjejer), som transkriberades och analyserats med kvalitativ metod för att hitta gemensamma teman och belysande citat.

Intervjuerna genomfördes på zoom av två logopeder, tog 14-45 minuter och följde en intervjuguide med öppna frågor för att skapa konversation och reflektion. Sex av deltagarna valde att ha en förälder med vid intervjun.

Den övergripande forskningsfrågan som låg till grund för intervjuguiden var "Hur beskriver unga människor med DLD sina erfarenheter av språk och kommunikation i skolan?"

Resultat

Utifrån de transkriberade intervjuerna skapade Ekström och kollegor (2023) fyra delvis överlappande huvudteman (se bild nedan) och jag kommer sammanfatta dem en i taget.

*De fyra delvis överlappande teman från intervjuerna (Ekström et al., 2023)*

Tema 1: Känslor av otillräcklighet och jämförelse med andra

Ungdomarna med DLD uttryckte negativa känslor gentemot sin egen språk- och kommunikationsförmåga, och många jämförde sig med jämnåriga utan språksvårigheter. Vissa beskrev specifika svårigheter (t.ex. svårigheter med att hitta ord eller att formulera sig), andra mer övergripande svårigheter med t.ex. socialt språk, eller att de känner sig blyga eller får ångest i sammanhang som ställer kommunikativa krav. Ett par deltagare beskrev också hur det fanns en skillnad mellan vad de tänkte att säga och ville uttrycka, och hur språket sedan "kom ut".

De flesta beskriv att det var särskilt jobbigt att prata i klassen, både i informella samtal och diskussioner och när det t.ex. handlar om att presentera för klassen i mer formella uppgifter. Många beskrev negativa känslor och att detta gjorde att de blev mindre delaktiga i både muntliga och skriftliga skolaktiviteter.

“Många jämför sig med jämnåriga utan språksvårigheter.”

Tema 2: Känslor av att andra missbedömer och missförstår

I det andra temat så beskriver ungdomarna att många i deras omgivning inte förstår vad språkstörning/DLD är, och att deras svårigheter med kommunikation lätt kan misstas för något annat. Flera deltagare beskriver att det är svårt att visa vad de faktiskt kan kunskapsmässigt i skolan. Många upplevde också att deras språksvårigheter har lett till att lärare har tvekat om deras studiemotivation och engagemang i skolan. En pojke berättar hur hans långsamma arbetstakt gjorde att en lärare kan fråga "vad har du hållit på med egentligen?" när han inte hann med allt, trots att han har försökt att arbeta så snabbt han bara kunde. En flicka beskriver att hon är rädd att lärarna ska tycka att hon är mindre intelligent om hon frågar för förtydliganden när hon inte förstår, vilket gör det svårt att be om hjälp, och en annan pojke är rädd att han ska pekas ut som "han som inte förstår nåt" och frågar därför inte om hjälp.

“Många upplevde att deras språksvårigheter har lett till att lärare har tvekat om deras studiemotivation och engagemang i skolan.”

Tema 3: Vikten av att känna sig trygg och bekväm

Det tredje temat handlar om att många av deltagarna beskriver hur den socio-emotionella kontexten är viktig för språkande. Till exempel beskriver flera deltagare hur relationen till den eller de som de pratar med har väldigt stor betydelse, och kan göra kommunikation både lättare och svårare. Att ha en positiv relation och vara bekväm med de som man pratar med tycks vara en viktig faktor. Detta kan också gälla för hela klassrumskontexten: en deltagare beskriver hur hans klasskamrater gör att det känns tryggt och bra att delta i läraktiviteter, trots utmaningarna som en språkstörning medför.

På motsvarande sätt beskriver flera deltagare hur situationer med stress eller ångestpåslag gör att det blir extra svårt att formulera sig, få fram det man vill säga, eller komma på vad man ska säga. Att känna sig trygg är alltså centralt för att underlätta kommunikation för många av deltagarna.

“Att känna sig trygg är alltså centralt för att underlätta kommunikation för många av deltagarna”

Tema 4: Betydelsen av den sociala och kommunikativa kontexten

Slutligen beskrev de flesta av ungdomarna med DLD som deltog i studien också situationer där språk och kommunikation fungerar väl. De beskriver tydligt hur deras språkförmåga varierar med olika situationer, med olika personer och i olika kontexter. En 13-årig pojke sa att han inte vågar prata i klassrummet alls, men att prata med lärarna är helt okej, och prata med kompisarna går jättebra, och andra deltagare gav liknande beskrivningar. Flera andra menar också att det går bra att kommunicera med sina kompisar - både att få fram det man själv menar och förstå dem.

Situationer i och utanför klassrummet där det är mycket prat på en gång under lång tid beskriver flera av deltagarna som utmanande. Situationer där det förväntas att flera saker ska göras samtidigt är också svåra. Flera lyfter också att det spelar roll hur samtalspartnern anpassar eller inte anpassar sitt språk - det underlättar till exempel när lärare checkar av och kommer överens direkt med eleven vad som ska göras. När lärare "pratar förbi" eleven eller förenklar språket så mycket att det blir nedlåtande så hindras dock kommunikationen, även om det i det senare fallet kan handla om att läraren försöker hjälpa till.

“Det underlättar till exempel när lärare checkar av och kommer överens direkt med eleven vad som ska göras”

Varför är detta intressant?

Vi vet från forskning att perspektivet från barn och unga med DLD kan skilja sig från perspektivet som deras föräldrar, logopeder eller lärare har (se t.ex. Gallagher et al., 2019). Vi vet också att den individuella variationen är stor. Att genomföra kvalitativa studier där unga personer själva berättar om hur de upplever språk och kommunikation i olika kontexter är därför väldigt viktigt. Att detta också görs i Sverige är såklart extra relevant för oss, eftersom till exempel skolkontexter, lärmiljöer och tillgång till logoped och extra stöttning ser olika ut i olika länder.

Om man tittar på tidigare studier som inkluderat elever med DLD så framkommer liknande teman (se t.ex. Lyons & Roulstone (2018) som jag sammanfattat tidigare). Deltagarna i denna studie av Ekström och kollegor (2023) vittnar om svåra och utmanande aspekter av att leva med en språkstörning. Många av deltagarna kunde beskriva sina upplevelser väl, trots sina språkliga svårigheter, vilket åter igen bekräftar att språkstörning/DLD hos ungdomar och unga vuxna kan vara en dold funktionsnedsättning (Komesidou & Summy, 2020).

Studien bekräftar också det faktum att hur språk och kommunikation fungerar i varje givet tillfälle både beror på individens förutsättningar och förmågor, men också på situationen, kontexten, samtalspartners och sociala faktorer. Språk och kommunikation är en komplex och dynamisk förmåga. Förmågan i stunden hänger också samman med grad av trygghet och stress - detta är en faktor som omgivningen bör vara medveten om!

“Språkförmågan i stunden hänger också samman med grad av trygghet och stress - detta är en faktor som omgivningen bör vara medveten om!”

Efter att ha läst artikeln tycker jag också att det är tydligt att det är i mötet med "skolspråket" - genomgångar, instruktioner, presentationer, skriftspråk, diskussioner i klassrummet osv. som de språkliga utmaningarna blir störst för ungdomarna. De flesta beskriver att samtal med kompisar - som oftare befinner sig på "vardagsspråksnivå" (och där de säkert också är tryggare/mindre stressade) - fungerar väl. Ungdomarna jämför sig dock med sina kamrater gällande sitt språk och sin kommunikation, och detta skapade i vissa fall ganska starka negativa känslor. Att ungdomarna känner sig missförstådda av omgivningen var också ett återkommande tema - detta visar återigen på vikten av att öka kunskapen om språkstörning/DLD i samhället i stort, men också hos lärare och alla andra vuxna som möter elever.

Forskarna lyfter vid ett par tillfällen i sin artikel att kvalitativ metod oundvikligen formas av både forskarna som deltar och av de som gör intervjuer. Resultaten formas av forskarna eftersom hur de har lyssnat, kategoriserat och tolkat det ungdomarna säger påverkar vad man kommer fram till. Eftersom det var logopeder med erfarenhet av språkstörning och språkutredningar som intervjuade kan detta också ha påverkat innehållet i samtalen - det är möjligt att det blev mer fokus på språkliga svårigheter och hinder än vad det hade varit om det var någon med annan bakgrund. Detta är självklart viktigt att ta med sig, och även det faktum att både utmaningar, möjligheter och styrkor varierade mellan deltagarna.

I sin slutsats så skriver Ekström och kollegor (2023) att resultaten tydligt visar att stöd av logoped behövs genom skoltiden. Detta är ju något som jag har skrivit om MYCKET på bloggen (till exempel här, här här och här). Här behöver alla, logopeder, lärare och föräldrar, lyfta vikten av logopeder i skolan och samarbete mellan logopeder och lärare. Vi behöver också fortsätta att sprida kunskap om språkstörning/DLD.

Ekström och kollegor skriver också att insatser både måste fokusera språkliga förmågor men också sociala, kontextuella och emotionella faktorer. Detta är en otroligt viktig slutsats - helheten i det komplexa som är kommunikation, relationsbyggande och inlärning måste vi ta hänsyn till när vi arbetar för att elever med språkstörning/DLD ska vara delaktiga i skolan. Och framför allt måste vi lyssna till eleverna själva.

Ha en fin helg!

/Anna Eva

Relaterade inlägg: DLD advocacy