Hej alla läsare,
Idag är det fem veckor sedan vi äntligen kom hem från våra i slutändan två sjukhusvistelser. Men världen vi kom ut till är ju inte som vanligt på grund av covid-19 vilket är en märklig känsla mitt i glädjen över att allt ändå har gått bra med lille Alvi. Jag har aldrig tvättat händerna så här mycket och träffat så här lite folk. Jag hoppas att ni och era kära får vara friska, och tänker mycket på alla de som har förlorat en nära. Med egen färsk erfarenhet av IVA-vård så kan jag också säga att jag inte önskar någon det, även om all personal varit fantastisk, och även när det går bra till slut. Tillsammans hjälps vi åt att platta till kurvan, minska smittan och ta hand om varandra!
Jag har varit sugen på att blogga länge nu känns det som - sedan jag startade för fem år sedan har forskningsbloggen aldrig haft ett sånt här långt uppehåll - men det har varit svårt att hitta tid till något jobbrelaterat med två småbarn hemma. Jag är nästan ikapp med mailen och förberedde mig för att vara med i ett inslag för UR om språkstörning häromveckan (som jag tyvärr fick ställa in på grund av ont i halsen :-/ ). Men det är så långt jag har lyckats komma utöver detta inlägg som nu tagit en dryg vecka att skriva... skam den som ger sig!
DLD - ett användbart begrepp för att beskriva en utvecklingsneurologisk språknedsättning
Idag börjar jag en mini-serie i två delar då jag kommer att diskutera utifrån en artikel som publicerades i ett temanummer i tidskriften Perspectives februari av en rad namnkunniga amerikanska forskare (McGregor, Goffman, Owen Van Horne, Hogan & Finestack, 2020 - hela artikeln kan laddas ner gratis här). Artikeln argumenterar för och uppmanar amerikanska logopeder och forskare att använda sig av begreppet/definitionen“Developmental Language Disorder” (DLD) som ungefär motsvarar det som vi i Sverige kallar för språkstörning (mer om detta “ungefär” i slutet av detta inlägg).
Va?!? tänker ni kanske då, särskilt om ni har följt språkforskningsbloggen ett tag. Var inte den engelskspråkiga världen överens om att använda begeppet DLD redan? Riktigt så enkelt är det inte, och framför allt från vissa håll i USA har kritiken varit ganska stark, och därför valde dessa forskare att skriva en “tutorial” om DLD riktad till just amerikanska läsare.
Varför är då denna artikel relevant för oss i Sverige? Jo, jag tycker att forskarna gör en bra sammanfattning över VARFÖR “DLD” är ett bra begrepp och VARFÖR detta konsensusarbete och slutsatserna är viktiga och relevanta. Dessutom ger dig mig en ingång att skriva om den svenska begreppsförvirring som jag ibland märker (och som jag kanske också bidrar till) vad gäller “språkstörning”.
En bra ingång till att tänka på språkstörning för mig (och kanske er) efter flera månaders tystnad från forskningsbloggen helt enkelt!
Idag kommer jag kort gå igenom några skillnader mellan det “äldre” begreppet “Specific Lanugage Impairment” (SLI) och de nyare begreppen “DLD” och “LD associated with X” och diskuterar sedan det svenska begreppet “språkstörning” i relation till DLD och LD.
I nästa inlägg kommer jag utgå från McGregor och kollegor (2020) och diskutera varför definitionen av DLD är särskilt användbar för logopeder och alla andra som möter och arbetar med barn och ungdomar, varför begreppet är viktigt för forskning (och forskningens koppling till verkligheten) och varför DLD kan hjälpa oss att nå ut till det vidare samhället om vad språkstörning är.
SkillnadeR mellan ÄLDRE och NYARE DEFINITIONER
Vi har länge vetat att det finns personer som har varaktiga men “oförklarliga” svårigheter att lära sig och använda sitt eller sina modersmål - de har svårt med grammatik och ordinlärning (ofta både uttrycksförmåga och förståelse) och ofta även svårt med ljudsystemet eller fonologin. Svårigheterna är oförklarliga eftersom personerna inte har några tydliga andra svårigheter som påverkar förmågan att lära sig språk t.ex. någon synlig hjärnskada, intellektuell funktionsnedsättning, eller autism. Ett neutralt begrepp som McGregor och kollegor använder för denna typ av svårighet är “neurodevelopmental language deficit” eller “utvecklingsneurologisk språklig nedsättning”. I Sverige har vi länge kallat denna funktionsnedsättning för “språkstörning” (med flera underdiagnoser t.ex. expressiv språkstörning eller generell språkstörning). I den engelskspråkiga världen (både klinik och forskning) har MASSOR av olika begrepp används (Bishop, 2014), samtidigt som det äldre begreppet “Specific Language Impairment” är ett som påverkat både forskning och klinik mycket.
Specific Language Impairment (SLI)
McGregor och kollegor (2020) sammanfattar definitionen av SLI med följande punkter - och lyfter också några problem med dem:
Personer med SLI får låga resultat på standardiserade språktester jämfört med jämnåriga - och särskilt typiskt för engelskspråkiga (och svenskspråkiga) personer med SLI är svårigheter med grammatik, trots tillräcklig språkexponering.
Men var man sätter gränsen varierar mycket mellan studier, manualer och riktlinjer (Slaulding, Plante & Farinella, 2006).
Personer med SLI ska ha en genomsnittlig intellektuell förmåga
Men gränsen för “genomsnittlig” kan variera från över IQ 70 till över IQ 90 i olika studier (Gallinat & Spaulding, 2014).
Personer med SLI får inte ha (en signifikant) hörselnedsättning och inte autism
Detta har lett till att språkliga svårigheter hos dessa grupper med personer inte har lyfts/synliggjorts på det sätt som skulle behövas.
Personer med SLI får inte ha några andra utvecklingsneurologiska avvikelser (t.ex. ADHD eller sensomotoriska problem)
Forskare har sällan testat ordentligt för andra förmågor än språk, och när man undersökt t.ex. motorik hos barn med SLI har så många som 40-90% visat sig ha signifikanta motoriska problem (Hill, 2001) och annan forskning 20-50% av elever med språkstörning eller dyslexi också har ADHD och tvärtom (Redmond, 2016). Detta gör att man kan ifrågasätta hur stor gruppen med SLI eller “specifik” språkstörning faktiskt är.
Developmental Langauge Disorder (DLD)
Det var i två artiklar av Bishop och kollegor (2016, 2017) som begreppet DLD presenterades och definierades, genom det så kallade CATALISE-arbetet som var ett stort konsensusarbete med många deltagare (jag har skrivit mer om det här). En svensk sammanfattning/översättning finns också, men McGregor och kollegor (2020) lyfter särskilt följande skillnader mellan DLD och SLI.
Diagnosticeringen av DLD fokuserar mer på funktion och mindre på standardiserade tester. Personer med DLD har en varaktig nedsättning av sitt funktionella språk - dvs. konsekvenserna i vardagslivet/skolan/arbetslivet/sociala livet är signifikanta, och detta är huvudkriteriet, INTE specifika gränser på standardiserade tester.
Alla med en utvecklingsneurologisk språklig nedsättning och en IQ över 70 inkluderas i DLD.
DLD förekommer ofta tillsammans med talsvårigheter/talstörning, motoriska problem, ADHD och dyslexi och diagnoserna kan ställas tillsammans.
Detta gör alltså att “DLD” fångar in FLER personer med signifikanta språkliga svårigheter än den mer snäva definitionen av SLI gör. Alla personer med SLI ingår i gruppen DLD men alla personer med DLD ingår inte i gruppen SLI.
MEN - de som fortfarande inte inkluderas i definitionen av DLD är de som har “bredare” utvecklingsavvikelser som i sig påverkar språket t.ex. autism, intellektuell funktionsnedsättning (IQ under 70), Downs syndrom eller grav hörselnedsättning. Vi vet ju dock att även dessa personer kan ha stora svårigheter med t.ex. grammatik som inte kan förklaras enbart av huvuddiagnosen. CATALISE-arbetet inkluderar dessa personer med språkliga svårigheter genom att lägga till ytterligare ett begrepp “Language disorder associated with X condition” (där X t.ex. kan vara autism).
Language disorder associated with X
“Language disorder associated with X condition” är alltså INTE samma sak som DLD, utan ytterligare en kategori personer med språkliga svårigheter. Dessa personer har också en annan funktionsnedsättning som i sig påverkar kommunikation och inlärning på ett genomgripande sätt. På svenska så kan man säga “Språkstörning samhörande med X” (Sandgren och Hedenius, 2017). Forskning visar att drygt 2% av alla 5-6-åringar har denna typ av språkliga nedsättning medan 7-8% har DLD eller “Utvecklingsrelaterad språkstörning” (Norbury och kollegor, 2016).
McGregor och kollegor (2020) betonar att detta “extra” begrepp är bra eftersom orsaken till de språkliga svårigheterna vid Språkstörning samhörande med X troligtvis är annorlunda än vid DLD och behandling och insatser kan därför behöva vara annorlunda - samtidigt som det ändå betonar att de språkliga svårigheterna finns där och kan behöva insatser.
Varför är detta intressant?
DLD i Sverige
Det är ju såklart önskvärt att både kliniker och forskare i hela världen använder samma definitioner och terminologi för utvecklingsneurologiska språkliga nedsättningar, inte bara i den engelskspråkiga världen. I Sverige har CATALISEs DLD-definition inte officiellt antagits (det har man däremot gjort i Irland och Australien) - men det finns en svensk sammanfattning/översättning som också är kommenterad av en rad logopeder/forskare utifrån en svensk kontext (läs den!). Dessutom så går även våra diagnosmanualer mot definitioner av språkstörning som ligger nära CATALISEs “DLD”-definition - dock väntar svenska logopeder fortfarande på den svenska översättningen av nyaste diagnosmanualen (ICD-11).
Men något som jag har tänkt på, särskilt efter återkoppling jag fått på min bok “Att förstå och arbeta med språkstörning” och även genom att delta i olika diskussionsforum om språkstörning, är skillnaderna mellan hur det svenska begreppet “språkstörning” används och DLD.
skillnader mellan DLD och “språkstörning”
Jag kan komma på åtminstone två saker som gör den svenska terminologin extra förvirrande.
Det första är att den svenska terminologin inte tydligt skiljer på isolerade fonologiska svårigheter (som främst påverkar uttal), svårigheter som främst påverkar grammatik och ordförråd och ibland även ljudsystemet/uttal, och primära pragmatiska svårigheter utan autism - allt detta kallas för “språkstörning” (nämligen fonologisk språkstörning, expressiv/generell/grammatisk/semantisk språkstörning, pragmatisk språkstörning).
Enligt CATALISE så är det bara grupp 2 (expressiv/generell/grammatisk/semantisk språkstörning) som inkluderas i begreppet DLD, INTE isolerade fonologiska svårigheter (som istället hör till talstörningar) och pragmatisk språkstörning (även om det senare är lite otydligt, och inte något som jag tycker att CATALISE tog upp i tillräcklig utsträckning).
När jag skriver om “DLD” eller “språkstörning” här på bloggen så skriver jag alltså inte om barn med enbart fonologisk språkstörning eller pragmatisk språkstörning (om jag inte uttryckligen säger det, såklart).
Det andra är att den svenska terminologin som används nu inte skiljer tydligt på “Utvecklingsrelaterad språkstörning” (DLD) och “Språkstörning samhörande med X”. I vardagligt tal (och även när logopeder kodar diagnoser utifrån ICD-10) så säger vi “språkstörning” - oavsett om personerna som har fått diagnosen språkstörning också har till exempel autism eller intellektuell funktionsnedsättning, och alltså egentligen hör till gruppen personer med “språkstörning samhörande med X”. Det som ytterligare komplicerar detta är att det ännu inte finns någon nationell konsensus om, när och hur man ställer språkstörningsdiagnos tillsammans med dessa tillstånd…
På grund av dessa faktorer kan man dra slutsatsen att “DLD” är ett MINDRE inkluderande begrepp än det svenska “språkstörning”.
Vilka begrepp ska vi använda?
Till diskussionen ovan tillkommer att “språkstörning” i sig är ett begrepp som inte alla tycker om. Detta har gjort att ytterligare andra begrepp även används på svenska (språksvårigheter, språkliga inlärningssvårigheter, primära språksvårigheter, språknedsättning, språklig inlärningssvikt).
Jag och flera andra forskare med mig har börjat använda begreppet DLD även på svenska när vi pratar om just “utvecklingsrelaterad språkstörning” i enlighet med DLD/CATALISE-definitionen (se figur nedan). De språkliga svårigheterna ska inte bättre kunna förklaras med några andra faktorer (t.ex. koncentrationssvårigheter eller bristande exponering på grund av lite läserfarenhet), men det finns inga hinder för att personen också ska kunna få en ytterligare diagnos t.ex. ADHD eller dyslexi om kriterierna för den diagnosen är uppfyllda. Man kan självklart också ha utvecklingsrelaterad språkstörning och talstörning samtidigt - som till exempel dyspraxi.
Jag gillar “DLD” för att det är mindre laddat än “störning” och förkortningen stämmer väl överens med hur “ADHD” används i Sverige. Här på bloggen och i min bok använder jag “språkstörning” och “DLD” synonymt eftersom mitt forskningsområde, och den forskning som jag refererar till, handlar just om gruppen personer med DLD. För att vara noga så borde jag nog egentligen alltid säga “utvecklingsrelaterad språkstörning”, men dels är det inte ett vedertaget begrepp i Sverige heller, och dels känns det lite omständigt…
De potentiella problemen med att använda “språkstörning” som en synonym till DLD har jag förhoppningsvis belyst redan. Om vi vill att “språkstörning” och DLD ska kunna användas synonymt så anser jag att vi skulle behöva nya begrepp för fonologisk språkstörning och pragmatisk språkstörning och vi skulle också behöva bli bättre på att alltid prata om “språkstörning samhörande med X” när det gäller den gruppen personer.
Blev ni klokare av detta inlägg? ;) Vad tycker ni? Är DLD ett bra begrepp på svenska? Behöver vi rensa upp bland de andra begreppen eller kan man använda “språkstörning” som = DLD och sedan specificera när man pratar om fonologisk språkstörning och pragmatisk språkstörning och helt enkelt bara komma ihåg att de inte ingår i definitionen av DLD? Har ni några andra tankar eller förslag?
Så. Nu är jag igång med forskningsbloggen (Hurra!) - vi ses snart igen!
/Anna Eva
PS. Som en extra bonus till dagens inlägg så har Karla McGregor lagt upp en föreläsning på Youtube som täcker in mycket av artikelns innehåll (den är främst tänkt för logopedstudenter, men kan absolut vara intressant för fler!).
PS2. Här nedanför är en bild på mina söta två som är anledningen till mitt blogguppehåll. Bra anledning va? :D
Referenser
Bishop, D. V. M. (2014). Ten questions about terminology for children with unexplained language problems. International Journal of Language & Communication Disorders, 49(4), 381–415.
Bishop, D. V. M., Snowling, M. J., Thompson, P. A., Greenhalgh, T., & CATALISE Consortium. (2016). CATALISE: A multinational and multidisciplinary Delphi consensus study. Identifying language impairments in children. PLOS ONE, 11(7), e0158753.
Bishop, D. V. M., Snowling, M. J., Thompson, P. A., Greenhalgh, T., & CATALISE-2 Consortium. (2017). Phase 2 of CATALISE: A multinational and multidisciplinary Delphi consensus study of problems with language development: Terminology. The Journal of Child Psychology and Psychiatry, 58(10), 1068–1080.
Gallinat, E., & Spaulding, T. J. (2014). Differences in the performance of children with specific language impairment and their typically developing peers on nonverbal cognitive tests: A meta-analysis. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 57(4), 1363–1382.
Hill, E. L. (2001). Non-specific nature of specific language impairment: A review of the literature with regard to concomitant motor impairments. International Journal of Language & Communication Disorders, 36(2), 149–171.
McGregor, K. K., Goffman, L., Van Horne, A. O., Hogan, T. P., & Finestack, L. H. (2020). Developmental language disorder: Applications for advocacy, research, and clinical service. Perspectives of the ASHA Special Interest Groups, 5(1), 38-46.
Norbury, C. F., Gooch, D., Wray, C., Baird, G., Charman, T., Simonoff, E., . . . Pickles, A. (2016). The impact of nonverbal ability on prevalence and clinical presentation of language disorder: evidence from a population study. J Child Psychol Psychiatry, 57(11), 1247-1257. doi:10.1111/jcpp.12573
Redmond, S. M. (2016). Markers, models, and measurement error: Exploring the links between attention deficits and language impairments. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 59(1), 62-71.
Sandgren, O. & Hedenius, M. (2017). Svensk översättning/Sammanfattning av CATALISE 1 och 2.
Spaulding, T. J., Plante, E., & Farinella, K. A. (2006). Eligibility criteria for language impairment: Is the low end of normal always appropriate? Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 37, 61–72.