Detta är det tredje inlägget jag börjar skriva på de senaste veckorna: skrivkrampen har definitivt varit större än vanligt. Förra veckan träffade jag dock min redaktör på Natur & Kultur och det sista hon sa till mig var 'fortsätt att skriva'. Det kändes hoppfullt! Så. Nu ska det bli en uppdatering från forskningsbloggen.
Denna gång blev jag inspirerad (och fick skrivlust!) av en helt nypublicerad artikel av Gallagher och kollegor (2019) som har jämfört logopedisk och pedagogisk forskning för att kartlägga likheter och skillnader i synen på språkstörning/DLD mellan de olika forskningsfälten. Dessa forskare beskriver hur interprofessionellt samarbete mellan logopeder och pedagoger länge har förespråkats för att barn med DLD ska kunna lyckas i skolan (något som ju även jag ständigt förespråkar :) ). Men de lyfter också att synen på DLD skiljer sig mellan de olika fälten - och dessa skillnader i synsätt kan hindra ett effektivt samarbete om man inte är medveten om dem, och arbetar för en samsyn eller åtminstone en förståelse.
Forskningsfrågan som Gallagher och kollegor (2019) ville svara på var:
I vilken utsträckning finns en delad förståelse mellan forskningsfälten logopedi (speech language therapy) och pedagogik (education) om DLD och hur vi bäst möter behoven hos elever med DLD?
Metod
En systematisk litteratursökning genomfördes (för beskrivning se Gallagher et al, 2019). Artiklar som inkluderades skulle handla om barn med DLD utan andra diagnoser i yngre skolåldern (5-12 år), vara relaterade till praktik eller handla om teorier/modeller som relateras till praktik, och vara publicerade i forskningstidsskrifter (peer-reviewed) på engelska mellan 2006 och 2016. 64 artiklar hittades på detta sätt och de klassificerades antingen som pedagogiska eller logopediska baserat på innehållet, vilken tidskrift de var publicerade och/eller vilka som hade skrivit artikeln. 17 professionella riktlinjer inkluderades också i analysen. Innehållet i dessa 81 källor kodades sedan och sorterades och analyserades strukturerat och kvalitativt för att hitta likheter och skillnader i synen på DLD mellan de två olika fälten.
Resultat
Forskarna hittade flest källor som belyste skillnader mellan forskningsfälten logopedi och pedagogik avseende skolbarn med DLD. Jag har tidigare skrivit om skillnaden mellan de kategoriska/relationella/interaktiva/funktionella perspektiven på funktionsnedsättningar vilket även bekräftades av denna studie - men Gallagher och kollegor hittade även skillnader i utredning/kartläggning av DLD, vilket syfte utredningar görs, vilka typer av insatser som rekommenderas, vad målet med en insats är och hur målet nås.
I en mindre antal artiklar hittades överlapp i synsätten, där Gallagher och kollegor menar att en gemensam syn kring utredning och kartläggning av elever med DLD var det största gemensamma nämnaren - både pedagogisk och logopedisk litteratur visade på en medvetenhet om att olika typer av utredningar och kartläggningar är nödvändiga och fyller olika syften; t.ex. att standardiserade tester inte är lämpliga för att avgöra vilka insatser som ska göras, och att dynamisk bedömning är ett viktigt verktyg.
Resultaten har jag sammanfattat i tabellen nedan (och kan också laddas ned som PDF här). Skillnaderna som Gallagher et al. (2019) hittade finns i ytterkolumnerna, och likheterna/överlappet mellan fälten finns sammanfattade i mittenkolumnen (den som jag har valt att kalla för logopedagogik). De koncept och diskussioner som forskarna hittade i den logopediska forskningen som också finns i den pedagogiska forskningen är representerad av pilar från höger till vänster (och tvärt om). Mittenkolumnen har jag också utvecklat något för att länka till forskningsbloggens tidigare inlägg om forskning och förhållningssätt i praktiken - dvs. hur logopedi och pedagogik kan komplettera varandra för att ännu bättre stötta barn och ungdomar med DLD.
Min översättning/bearbetning av figur 1 och 2 ur Gallagher och kollegor (2019): Skillnader och överlapp i synsättet på DLD mellan logopedi och pedagogik utifrån en systematisk litteratursökning och kvalitativ analys av publicerade artiklar. Klicka här för en PDF av figuren (med klickbara länkar till inlägg jag skrivit om överlappet mellan logopedi och pedagogik).
Varför är detta intressant?
Att interprofessionellt samarbete kring elever med DLD är önskvärt - och behövs - i skolan är något som jag skrivit om här på bloggen många gånger (för länkar till tidigare inlägg baserat på logopedagogikpunkterna i figuren ovan, se här). Gallagher och kollegor (2019) belyser en aspekt av utmaningarna i det samarbetet: eftersom forskning och teori bör (ska!) påverka vår praktik är det en utmaning när det logopediska och pedagogiska forskningsfälten har så många skillnader i synen på DLD.
WHO definierar interprofessionellt samarbete som när “two or more individuals from different backgrounds with complementary skills interact to create a shared understanding that none had previously possessed or could have come to on their own” (2001: 36). Detta tycker jag är en häftig och utmanande definition - den betonar alltså att samarbete mellan olika professioner inte bara bör leda till något som man inte klarat av att göra själv - men också att det bör leda till något helt nytt! Summan ska bli större än delarna, vilket kan kallas för “collaboartive advantage” (Vangen & Huxham, 2013).
Definitionen betonar också att vi måste skapa en gemensam förståelse för att ha ett interprofessionellt samarbete (shared understanding). Detta är inte alltid det lättaste - särskilt inte när två forskningsfält som delvis undersöker samma fenomen (t.ex. språkstörning/DLD) har väldigt olika synsätt från början.
“Collaboration occurs when two or more individuals from different backgrounds with complementary skills interact to create a shared understanding that none had previously possessed or could have come to on their own”
Det som är positivt är att forskningsfälten logopedi och pedagogik går mot mer gemensamma synsätt på DLD - och detta tror jag kommer underlätta samarbetet mellan logopeder och pedagoger ytterligare i praktiken. Ett väldigt viktigt första steg är också att vara medveten om de skillnader som finns, och som kan påverka hur vi som pedagoger och logopeder kommunicerar med varandra om språkstörning, om elever och om insatser.
För ett lyckat samarbete så behövs det dock mer än en gemensam förståelse - t.ex. är organisatoriska förutsättningar självklart nödvändiga för ett fungerande samarbete (t.ex. Hernadez, 2013; McKean et al. 2017). På individnivå har också forskning visat att öppenhet, viljan att ta risker, god förhandlingsförmåga och en tro på sin egen förmåga att förändra sitt arbetssätt är viktiga för ett lyckat samarbete (t.ex. McKean et al. 2017).
För precis två månader sedan skrev jag ett annat inlägg om samarbete mellan logopeder och pedagoger i klassrummet för att öka delaktigheten. Gallagher och kollegors studie fick mig att ytterligare reflektera över likheter och skillnader mellan forskningsfälten logopedi och pedagogik och synen på språkstörning/DLD, och gav mig många tankar på hur detta avspeglar sig i praktiken. Jag hoppas att detta inlägg kan leda till intressanta och givande diskussioner på era arbetsplatser och i era samarbeten!
Ha en fortsatt fin maj!
/Anna Eva
Referenser
Gallagher, A. L., Murphy, C. A., Conway, P., & Perry, A. (2019). Consequential differences in perspectives and practices concerning children with developmental language disorders: an integrative review. (Early online). International Journal of Language & Communication Disorders.
Hernandez, S. J. (2013). Collaboration in special education: Its history, evolution, and critical factors necessary for successful implementation. US-China Education Review, 3, 480–498
McKean, C., Law, J., Laing, K., Cockerill, M., Allon-Smith, J., McCartney, E., & Forbes, J. (2017). A qualitative case study in the social capital of co-professional collaborative co-practice for children with speech, language and communication needs. International journal of language & communication disorders, 52(4), 514-527.
Vangen, S. & Huxham, C. (2013). Building and using the theory of collaborative advantage. In R. Keast, M. P. Mandell and R. Agranoff (eds), Network Theory in the Public Sector: Building New Theoretical Frameworks (New York, NY: Routledge), pp. 51–69.
World Health Organization (WHO). (2010). Framework for Action on Interprofessional Education and Collaborative Practice (accessed on 12 May 2019).