Hej!
Augusti rusar fram och det är ett nytt krisp i luften. Hoppas hösten har startat på ett fint sätt för er!
Idag vill jag skriva om en ny studie som har undersökt något som jag tror att både de som arbetar med barn och unga med språkliga svårigheter ofta funderar kring och som föräldrar kan oroa sig för: sambandet mellan språkliga svårigheter och så kallade "internaliserande problem" (Helland et al. 2020). Internaliserande problem kan definieras som ångestrelaterade och depressiva symtom (Eriksson, Cater, Andershed & Andershed, 2010).
Helland, Røysamb, Barndlistuden, Melby-Lervåg och Gustavson (2020) använde data från en stor norsk populationsstudie för att jämföra graden av språkliga svårigheter och internaliserande problem hos biologiska syskon, som ju delar runt 50% av sitt DNA, men växer upp i samma miljö. Denna typ av jämförelser gör att man kan säga om det finns gemensamma faktorer (genetiska eller miljömässiga "familjefaktorer") som i sin tur påverkar både barnens språkförmåga och internaliserande problem, eller om orsakerna är mer individbundna. Detta var också en av forskarnas forskningsfrågor, och den forskningsfråga jag fokuserar på i detta inlägg. (Vill ni läsa hela artikeln finns den här!).
Innan jag sätter igång och sammanfattar vill jag bara säga att statistiken i denna typ av artikel är inte den statistik som jag vanligtvis sysslar med, så i detta fall litar jag på forskarnas slutsatser, och kommer inte gå in särskilt mycket på exakta statistiska metoder, eller exakta siffror. Jag känner dock till flera av forskarna och vet att de publicerat väldigt bra och genomarbetade studier tidigare (och artikeln är publicerad i en bra, välkänd, tidskrift). Så nu kör vi!
Vad visar tidigare forskning?
Forskarna refererar till flera tidigare studier som har visat att det finns ett samband mellan tidiga språkliga svårigheter och senare internaliserande problem som ångest och depression (t.ex. Brownlie et al., 2016, Yew & O'Kearney, 2013). Men det är ännu oklart vad detta samband beror på. Flera forskare har beskrivit detta som ett orsakssamband t.ex. att barn med språksvårigheter kan bli exkluderade från eller dra sig undan från lek med jämnåriga, vilket får emotionella konsekvenser (Yew & O'Kearney, 2013). Det har också föreslagits att brister i "inre tal", eller föräldrar som anpassar sitt språk (inklusive språk om känslor) till barnets lägre språknivå gör att barnen med språkstörning inte blir lika bra på att reglera sina känslor som jämnåriga (Fujiki et al. 2002).
Sedan finns det forskning som också bekräftar att "familjefaktorer" är centrala för både internaliserande problem (Tandon et al., 2009) och språkliga svårigheter (Bishop, 2006) var för sig. För språkstörning (DLD) så uppskattar man att ärftligheten är 50%-75% (Bishop, 2002) och kända miljörisk(familje)faktorer som påverkar språkutveckling är t.ex. socioekonomisk status och mammans utbildning (Bornstein et al. 2013). 2-15% av förskolebarn har internaliserande problem enligt olika studier, och tycks både ha en ärftlig och en miljömässig komponent (Tandon et al., 2009).
Metod (väldigt kortfattat)
Helland och kollegor (2020) använde data från den stora MoBa-studien (Norwegian Mother, Father and Child Cohort study, www.fhi.no/moba) som inkluderar 114000 barn, 95000 mammor och 75200 pappor(!). I just den här studien så ingick de 5 åringar som också hade ett syskon som var testat vid 5 års ålder (n=5568) och alla 8-åringar med ett syskon som var testat vid 8 års ålder (n=3654). Detta urval gjorde att man kan jämföra syskonen vid samma ålder.
Internaliserande problem mättes med tre olika välutprövade standardiserade checklistor (en vid 5 år (CBCL) och två vid 8 år (SMFQ och SCARED). Det var alltid mamman som fyllde i checklistorna.
Språkliga svårigheter uppskattades med en del av frågeformuläret “Langauge20Q" som utvecklades av Ottem (2009) för att identifiera barn i riskzonen för språkstörning. Den delen som alla mammor hade fyllt i vid både 5 och 8 år var delen som handlar om ord, ordförråd och ordbetydelser (semantik), så det var den delen som forskarna använde.
Sedan bearbetades datan i en mängd olika modeller för att hitta direkta samband och indirekta samband (dvs underliggande familjefaktorer) och de undersökte även förändring över tid (vilket jag inte går in på här).
Resultat
Resultaten visade statistiskt signifikanta samband mellan språkliga svårigheter och internaliserande problem mellan syskon, vid både 5 års ålder och 8 års ålder, vilket tyder på en gemensam underliggande familjefaktor för BÅDA dessa områden. Vid fem års ålder uppskattades att denna familjefaktor förklarade hela 69% av sambandet, och vid 8 års ålder 68%. Forskarna såg också att när man undersökte samvariationen i språksvårigheter och internaliserande problem mellan syskon i ljuset av familjefaktorn, så var sambandet mellan språksvårigheter och internaliserande problem INOM varje barn minimal.
Så, vänta, vad betyder alltså detta? :)
Det betyder att det inte verkar som om språksvårigheter ORSAKAR internaliserande problem (på gruppnivå, OBS), utan att både språksvårigheter och internaliserande problem tycks främst vara påverkade av samma underliggande familjefaktorer. Dessutom så argumenterar forskarna för att deras resultat visar att det är BÅDE genetiska och miljömässiga familjefaktorer som spelar in här (med hjälp av siffror som jag inte går inte på här).
“både språksvårigheter och internaliserande problem tycks främst vara påverkade av samma underliggande familjefaktorer”
Varför är detta intressant?
Vad är arv? Vad är miljö? Vad orsakar vad? Hur hänger allt samman?
Detta är jättespännande frågor (tycker jag!), och studien av Helland och kollegor (2020) börjar svara på några av frågorna kring sambandet mellan språkliga svårigheter och internaliserande problem.
Innan jag kort diskuterar resultaten vill jag lyfta några begränsningar med studien - både några som forskarna lyfter själva, och en (stor) som jag tänkte på. Forskarna säger själva att det är en begränsning att de inte kan skilja på miljömässiga och genetiska faktorer i denna studie. De skulle också gärna ha undersökt eventuella skillnader mellan pojkar och flickor, men det fungerade inte statistiskt med den data de hade. De betonar också att inte heller i deras studie kan de dra orsakssambandsslutsatser - det som den tidigare forskningen har sett står fortfarande fast. Jag tycker också att en stor begränsning är hur de har "mätt" språk. Även om cheklistor KAN vara tillförlitliga, så var deras data om barnens språkliga förmåga väldigt begränsad. Det går inte att säga att deltagarna hade språkstörning (DLD), och det finns absolut de med språkstörning som inte har stora semantiska svårigheter vid 5/8 år, utan där det kanske snarare grammatiska svårigheter som är huvudsvårigheten.
Med detta sagt, så tycker jag ändå att studien lär oss något nytt. Vanligtvis är det olika professioner som arbetar med internaliserande problem (psykologer) och språkliga svårigheter (logopeder) och sedan är det andra professioner och personer som möter och ser barnen i skolan och hemma. Det känns logiskt att t.ex. nedstämdhet kan vara en konsekvens av svårigheter med kamratrelationer eller lek på grund av språkliga svårigheter. Och detta samband kan fortfarande stämma, såklart, särskilt på en individnivå. MEN. Det som Helland och kollegor (2020) visar är att det också finns GEMENSAMMA familjefaktorer för både internaliserande problem och språkliga problem, och att dessa två områden utvecklas parallellt och delvis på grund av dessa gemensamma faktorer. Detta i sin tur gör att framför allt vi som arbetar med utredning och insatser behöver vara väldigt uppmärksamma på om ytterligare en profession behöver kopplas in för alla barn ska få rätt stöd!
Den svenska professorn Christoffer Gillberg har myntat både begreppet "NPF" (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) men också det begrepp som han nu själv skrivit att han nu föredrar "ESSENCE" (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations) (Gillberg, 2018), Han skriver om depression och ångest i en av sina senare böcker om ESSENCE (Gillberg, 2018) och menar att dessa diagnoser är mycket vanligt tilläggsdiagnoser vid ESSENCE, även om han inte går in på hur sambanden ser ut (om jag minns rätt, jag har inte boken här). Studier som denna förtydligar alltså sambanden ytterligare! Gillberg har också länge förordat ESSENCE-team där barn med symtom på någon av ESSENCE-tillstånden utreds av flera professioner från början. Detta finns/har funnits på några ställen i Sverige (t.ex. i Hudiksvall - gör mig gärna uppmärksam på om det finns på fler ställen!) - men detta tänker jag skulle vara önskvärt för att upptäcka och ge rätt hjälp till barn tidigt. Jag vet själv hur värdefullt (och bra) det var att samarbeta med psykolog, läkare och specialpedagog i NPF-utredningsteam vilket jag gjorde i början av min logopedkarriär <3 .
Mer interprofessionell samverkan för att hjälpa barn, ungdomar och vuxna med ESSENCE-problematik behövs helt enkelt - och det tycker jag är en av de viktigaste slutsatserna från Helland och kollegor (2020)!
Vi ses i september igen!
/Anna Eva
Referenser
Bishop, D. V. (2002). The role of genes in the etiology of specific language impairment. Journal of Communication Disorders, 35(4), 311–328.
Bishop, D. V. (2006). What causes specific language impairment in children? Current Directions in Psychological Science, 15(5), 217–221.
Bornstein, M. H., Hahn, C. S., & Suwalsky, J. T. (2013). Language and internalizing and externalizing behavioral adjustment: Developmental pathways from childhood to adolescence. Development and Psychopathology, 25(3), 857–878.
Brownlie, E., Bao, L., & Beitchman, J. H. (2016). Childhood language disorder and social anxiety in early adulthood. Journal of Abnormal Child Psychology, 44(6), 1061–1070.
Eriksson, I., Cater, Å., Andershed, A. K., & Andershed, H. (2010). What we know and need to know about factors that protect youth from problems: A review of previous reviews. Procedia-social and behavioral sciences, 5, 477-482.
Gillberg, C. (2018). Essence: om autism, adhd och andra utvecklingsavvikelser. Natur & Kultur.
Helland, S. S., Røysamb, E., Brandlistuen, R. E., Melby-Lervåg, M., & Gustavson, K. (2020). A common family factor underlying language difficulties and internalizing problems: Findings from a population-based sibling study. Journal of Learning Disabilities, 0022219420911634.
Ottem, A. E. (2009). 20 spørsmål om språkferdigheter–en analyse av sammenhengen mellom observasjonsdata og testdata. Skolepsykologi, 1, 11–27.
Tandon, M., Cardeli, E., & Luby, J. (2009). Internalizing disorders in early childhood: A review of depressive and anxiety disorders. Child and Adolescent Psychiatric Clinics of North America, 18(3), 593–610.
Yew, S. G., & O’Kearney, R. (2013). Emotional and behavioural outcomes later in childhood and adolescence for children with specific language impairments: Meta-analyses of controlled prospective studies. Journal of Child Psychology and Psychiatry, and Allied Disciplines, 54(5), 516–524.