Nu är de allra flesta tillbaka efter sommaren och i förskolor, skolor och på universitet har höstterminen startat - välkomna tillbaka! Hoppas att ni känner er utvilade efter sommaren och peppade inför hösten. Jag är peppad!
Som logoped och forskare med fokus på språkstörning/DLD (Developmental Language Disorder) försöker jag på olika sätt belysa hur viktigt vårt språk är för alla aspekter av livet, och hur språk hänger tätt samman med både utveckling av läs- och skrivförmåga, inlärning och även utvecklingen av identitet och social förmåga. Mitt mål är att alla med olika typer av språk- läs- och skrivsvårigheter ska få tidigt och rätt stöd, och jag vill också verka för ökad logopedisk kompetens i förskola och skola!
“Mitt mål är att arbeta för att alla med olika typer av språk- läs- och skrivsvårigheter ska få tidigt och rätt stöd, och jag vill verka för ökad logopedisk kompetens i förskola och skola!”
Den Nionde Nordiska Dyslexikongressen ägde rum nu 19-21 augusti och jag var en av de inbjudna plenarföreläsarna. Jag blev särskilt inbjuden för att presentera och koppla aktuell forskning till praktik och fick alltså fria händer att prata om mina favoritämnen (SÅ KUL!). Titeln på min föreläsning var “Dyslexi, Språkstörning/DLD och språket i skolan”.
Jag inledde föreläsningen med att presentera den australiensiska logopeden, psykologen och forskaren Pamela Snows modell “språkhuset” (Snow, 2020). Jag tycker den ger en så tydlig och konkret bild av hur vårt språk är grunden till väldigt mycket i livet, inklusive en god läs- och skrivförmåga, och också hur flera olika delar (och supportsystem!) måste finnas med för att bygga ett stadigt hus. Detta gäller alla barn och ungdomar, men i synnerhet de med ökad risk för att hamna i språklig sårbarhet som t.ex. de med språkstörning/DLD och/eller dyslexi. I detta blogginlägg kommer jag därför förklara delarna i “språkhuset” utifrån Snows artikel “SOLAR: The Science of Language and Reading” (Snow, 2020).
Ett stort tack till Professor Pamela Snow som gett sin tillåtelse att översätta och använda hennes “Language House”!
Språk- läs- och skrivutveckling hänger samman
Snow (2020) börjar med att säga att språkutveckling och läs- och skrivutveckling hänger tätt samman och påverkar varandra. Det talade språket är en “motor” för den tidiga läsinlärningen (Snow, 2016: se sammanfattning i detta inlägg), och läsning är en motor för senare språkutveckling eftersom skrivna texter innehåller mer komplext ordförråd, bildligt språk och uttryck och mer komplex grammatik (Adolf, 2019).
Snow betonar också att det är viktigt att se till den inre och yttre miljön där språkande, läsning och skrivning sker och utvecklas. Denna miljö inkluderar socioekonomiska förhållanden, förskolan och skolan, barns trygghet och emotionella mående, och om barnet har några utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar som försvårar inlärning.
Varför ett hus?
Husmetaforen är passande eftersom vi inte kan börja med att bygga ett hus med att bygga väggarna eller taket. Vi måste börja med grunden, och också fundera på vilken mark som grunden ska läggas på. Den tidiga erfarenheten av ett eller flera talade språk i interaktion är grunden som sedan stöttar väggarna. I en av väggarna illustreras den gradvisa utvecklingen av samspel och social förmåga, och de byggstenar och stöttningar som möjliggör utveckling. I den andra väggen finns utvecklingen av läs- och skrivförmåga. Båda dessa väggar byggs upp gradvis, över många år, och stöttas av en god lärmiljö (inklusive läsundervisning och ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt) och miljön utanför skolan/hemmiljön som både innefattar sådant som böcker och läsaktiviteter i hemmet och interaktioner, och sociala relationer.
När väggarna är byggda och tillräckligt starka så är det möjligt att lägga ett tak på huset. Bjälken som bär upp taket är ett gott socio-emotionellt mående och positiva sociala beteenden och det stabila taket innefattar möjligheter för individen att gå vidare till högre utbildning och delta i och bidra till både arbetsliv och samhälle.
Nedan utvecklar jag de olika delarna av huset, både utifrån Snow (2020) men också utifrån min kunskap och annan forskning som jag tycker är relevant. Jag länkar också till tidigare relaterade blogginlägg för vidare läsning!
Stabil mark: förutsättningarna för en god språk- läs- och skrivutveckling
Vi bör verka för att alla barn har en stabil mark att bygga sitt språkhus på. Det handlar om trygghet, anknytning och att gradvis lära sig att reglera sina egna känslor och beteenden. För barn i riskzonen för språksvårigheter är det inte ovanligt att det är svårt att självreglera, delvis för att de inte har tillgång till språket som behövs (Snow 2009). För alla barn är samtal om (och vuxna modeller), där man diskuterar egna och andras känslor, motiv och beteenden viktigt för att utveckla både språk och social kognition.
Marken kan bli ostadig av till exempel trauma och/eller olika former av övergrepp eller mycket otrygga uppväxtmiljöer (Lum et al., 2018). Även sådant som fattigdom kan påverka språkutveckling på olika sätt (se detta inlägg om samband och förklaringsmodeller).
En stadig grund: Språkutveckling under förskoleåren
Under förskoleåren läggs den viktiga grunden till språkutvecklingen. Eftersom hemmiljön ser olika ut för olika barn, och en majoritet av barn går i förskolan i Sverige, är inte bara hemmet, utan också förskolan en viktig plats där barnet får språka och där erfarenheterna av språk och språkanvändning bygger både förståelsen och uttrycksförmågan, och även utvecklar sin sociala förmåga i lek och samspel med andra barn och vuxna. I förskoleåldern utvecklas också berättande och tidig berättandeförmåga har man också sett ha ett samband med senare läs- och skrivförmåga.
Förskolan och även förskoleklass och lågstadiet bör även fylla den viktiga rollen i att överbrygga eventuella “språkgap” mellan de som har kommit långt i sin muntliga språkutveckling och de som inte kommit lika långt för att underlätta inlärning och läs- och skrivutveckling.
Jag har tidigare skrivit om vikten av att börja “skolprata” redan i förskolan (Van Kleeck, 2014, detta skriver jag och Christina Reuterskiöld också om i vår bok “Värt att veta om språkstörning”), och hur grunderna i språket (ord, grammatik, kunskaper om flera texttyper och språklig medvetenhet) som behövs för att bli en god läsare bör byggas tidigt!
På denna förhoppningsvis stabila grund fortsätter alltså språkutvecklingen och barnet börjar tillägna sig språket som behövs för lärande - ‘skolspråket’ som är mer abstrakt, innehåller mer komplext ordförråd och fler texttyper - och utvecklingen av detta fortsätter genom barn- och ungdomsåren och även vidare upp i vuxenlivet. Men vi lägger också till två viktiga väggar till vårt språkhus (som utvecklas parallellt): utvecklingen av samspel och social förmåga och utvecklingen av läs- och skrivförmågan.
Utvecklingen av samspel och social förmåga och en stöttande hemmiljö
Det tar många år att finslipa det som kallas för pragmatisk förmåga som inkluderar bland annat samspelsregler och -konventioner, kulturellt betingade sociala regler, förmåga att sätta sig in i andras tankar och känslor, dra influenser, förstå till exempel skämt och ironi, förstå och använda sig av “artighet” i sociala sammanhang (som att tacka för en present fast man inte gillar den, använda sig av indirekta frågor) och dra inferenser. Vi lär oss gradvis detta samtidigt som vi utvecklar språklig form där t.ex. ordförråd och grammatik ingår, genom många fram-och-tillbaka interaktioner (“serve-and-return”) med andra människor (Snow, 2020). I skolåren så är barn och ungdomar beroende av att vuxna omkring dem stöttar denna utveckling, och tillexempel utveckla förståelsen av metaforer och uttryck och läsa “mellan raderna”. Detta blir särskilt viktigt i text, där sådant som tonfall och ansiktsuttryck saknas, vilket ger fler ledtrådar. Ett mer utvecklat språk har också ett samband med fler och stabilare kamratrelationer, vilket i sin tur är positivt för mående och självkänsla (Fujiki et al., 2001, se relaterade blogginlägg här).
Många av dessa förmågor är direkt och indirekt stöttade av hemmiljön och de vardagliga och mer strukturerade aktiviteter som händer där som att läsa böcker tillsammans, prata “om” språk (språklig medvetenhet), titta på bokstäver tillsammans, samt uppmuntra och stötta berättande och samtal om olika situationer och känslor.
Utvecklingen av läs- och skrivförmågan och en stöttande lärmiljö
I förskoleklass och lågstadiet så sker skiftet från det sätt som vi utvecklingsevolutionärt har använt språk på (det vill säga “prata-lyssna”-språkandet), till det mycket nyare påfundet “läsa-skriva”-språkandet. Utöver att ha den stadiga grunden där vardagsspråket har kommit en lång väg och man har arbetat med muntligt skolspråk (till exempel att förklara, beskriva; lyssna till högläsning av böcker) så måste också eleverna få den undervisning de behöver för att knäcka läskoden. Att knäcka koden innebär att kunna avkoda skrift och koppla dessa skrivna ord, meningar och texter till det redan existerande språkliga systemet - det vill säga den språkliga grunden.
För att få god läsförståelse behövs både en god (och automatiserad) avkodningsförmåga och en god språklig förståelse. Detta kallas för “Simple View of Reading” och är något jag har skrivit om många gånger tidigare (här är det senaste inlägget om detta med aktuell forskning som stödjer denna modell, baserat på Lonigan et al., 2018).
Något annat jag har skrivit om många gånger är hur lärmiljön och den pedagogiska miljön måste ge barnen undervisning i först fonemisk medvetenhet, och sedan strukturerad och explicit undervisning av kopplingen mellan språkljud och bokstav (“phonics”) - detta är särskilt viktigt för de med risk att utveckla läs- och skrivsvårigheter, och bör vara grunden i undervisningen för att “knäcka koden” (läs mer om forskningsevidens: alla inlägg jag skrivit om phonics/ljudmetoden finns samlade här).
Snow (2021) betonar också att muntligt språk och avkodningsförmåga samspelar i läsinlärning - utveckling av den ena förmågan möjliggör utveckling av den andra förmågan. Till exempel är det så att ett barn som har ett ord i sitt ordförråd har en större chans att läsa ut ordet rätt (Adolf, 2019). Båda delarna - avkodningsträning och undervisning i språkliga förmågor - måste alltså finnas med i läs- och skrivundervisningen. Det finns också många elever som behöver stöd i att lära sig, använda och bearbeta skolspråket genom hela skoltiden, av olika anledningar.
“Båda delarna - avkodningsträning och undervisning i språkliga förmågor - måste alltså finnas med i läs- och skrivundervisningen!”
Jag vill också lägga till att i en stöttande lärmiljö sätter man in tidiga insatser för att ALLA elever ska knäcka koden och bli läsare, men man erbjuder också kompensatoriska insatser t.ex. möjlighet att lyssna till texter för att en svagare avkodningsförmåga inte ska hindra elevernas inlärning och utvecklingen av (skol)språket. Jag vill dock betona att arbete inte endast får vara kompensatoriskt - detta riskerar att göra eleverna en otjänst. För att bli en god läsare så måste man träna på att läsa, och den lästräningen ska helst sättas in tidigt för att ingen elev ska misslyckas och hamna efter.
Men - en stöttande lärmiljö bör inte bara arbeta strukturerat med kodknäckande, utan också arbeta strukturerat med språklig tillgänglighet inklusive ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt (se Hallin, 2019; Rubin, 2021). Lärmiljön är en EXTREMT viktig pelare i språkhuset, framför allt för de elever som inte har en stabil grund att stå på. Lärmiljön kan både stötta upp taket och bygga en elevs väggar högre och stabilare.
“Lärmiljön kan både stötta upp taket och bygga en elevs väggar högre och stabilare.”
En bjälke som stöttar taket: Socio-emotionellt mående och social förmåga och medvetenhet
Sjävklart är det inte så att stabila språkliga och skriftspråkliga väggar garanterar att en person mår bra och att det alltid går bra i livet. Men vi vet från forskning att det finns samband mellan en språklig förmåga och mående (men att det finns både skyddande faktorer och riskfaktorer se blogginlägg som diskuterar detta här), och att det är en större andel personer inom t.ex. ungdomsvård och fängelse som uppvisar språkliga och skriftspråkliga svårigheter (se blogginlägg som diskuterar detta här). Om vi har stöttat elever och hjälpt dem bygga stabila väggar så är chansen större att denna bjälke som stöttar taket också blir stadig - och i vårt samhälle så värderas sociala färdigheter högt.
Taket: Att delta fullt ut i högre utbildning, arbetsliv och samhälle
Goda språkliga och skriftspråkliga färdigheter är viktigare än någonsin i dagens informationssamhälle. Det finns färre vägar och möjligheter för personer med sämre språk- läs och skrivförmåga idag, även om tekniska lösningar helt klart har underlättat till en del. Att hjälpa barn och ungdomar att bygga ett stadigt språkhus är alltså viktigare än någonsin. Snow (2021) betonar att allt för många går ut skolan med otillräckliga språkliga och skriftspråkliga kunskaper. Vi måste bli bättre! Här sammanfattar jag en metastudie om likheter och skillnader mellan vuxna med och utan DLD gällande bland annat utbildning, arbete och självkänsla (Dubious et al. 2021).
Varför är detta intressant?
Jag blev väldigt glad när jag hittade the Language House (Snow, 2020), och ännu gladare när hon gav sin tillåtelse att översätta och använda denna modell i min föreläsning och här på bloggen. Jag hoppas att ni också uppskattar hur konkret den är, och hur den på ett väldigt tydligt sätt visar hur språkförmågan är en så viktig grund till att senare ha möjlighet att delta fullt ut i samhället.
För elever med t.ex. språkstörning/DLD, dyslexi, autismspektrumstörning eller annat som påverkar språk- läs- och skrivutvecklingen blir en god lärmiljö (i förskola, skola och gymnasium) central för att lyckas bygga ett stadigt språkhus. Här blir självklart även logopedhjälp viktigt, både för att hjälpa föräldrar att stötta sina barns språkutveckling, för att ge direkt behandling i både förskola och skola och för att samarbeta med lärare och specialpedagoger (och hela elevhälsan) kring språkligt tillgängliga lärmiljöer. Detta är i nuläget en stor utmaning i Sverige, där väntetiden för logoped är orimligt lång i många regioner, skolbarn nekas språklig behandling, och kommun-/skollogopeder är ökande, men långt ifrån tillräckligt många. Vi behöver vara flera som hjälps åt, från flera olika professioner och bakgrunder, för att ge ALLA barn ett stadigt språkhus!
Med detta vill jag önska alla en riktigt bra start på hösten!
/Anna Eva
Referenser
Adlof, S. (2019) Prologue to the forum: Vocabulary across the school grades. Language, Speech and Hearing Services in Schools 50: 461–65.
Dubois, P., St-Pierre, M. C., Desmarais, C., & Guay, F. (2020). Young adults with developmental language disorder: A systematic review of education, employment, and independent living outcomes. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 1-15.
Fujiki M, Brinton B, Isaacson T, and Summers C (2001) Social behaviors of children with language impairment on the playground: A pilot study. Language, Speech and Hearing Services in Schools 32: 101–113.
Hallin, AE. (2019). Förstå och arbeta med språkstörning. Stockholm: Natur och Kultur.
Lonigan, C. J., Burgess, S. R., & Schatschneider, C. (2018). Examining the simple view of reading with elementary school children: Still simple after all these years. Remedial and Special Education, 39(5), 260-273.
Lum J., Powell M., and Snow P. C. (2018) The influence of maltreatment history and out-of-home-care on children’s language and social skills. Child Abuse and Neglect 76: 65–74.
Rubin, M. (2021) Språklig tillgänglighet. Modul: Strategier för undervisning och lärande. Del 2. www.larportalen.skolverket.se
Snow P (2009) Child maltreatment, mental health and oral language competence: Inviting Speech Language Pathology to the prevention table. International Journal of Speech Language Pathology 11: 95–103.
Snow, P. C. (2020). SOLAR: The Science of Language and Reading. Child Language Teaching and Therapy, 0265659020947817.
Snow, P. C. (2016). Elizabeth Usher Memorial Lecture: Language is literacy is language-Positioning speech-language pathology in education policy, practice, paradigms and polemics. International Journal of Speech-Language Pathology, 18(3), 216-228.
van Kleeck, A. (2014). Distinguishing between casual talk and academic talk beginning in the preschool years: An important consideration for speech-language pathologists. American Journal of Speech-Language Pathology, 23(4), 724-741.