Hej !
Helt plötsligt blev det vinter och (nästan) adventstid. Jag tror få av er som följer språkforskningsbloggen har undgått att se att Skolinspektionen kom ut med en ny rapport för en knapp vecka sedan som heter "Skolors arbete för en tillgänglig lärmiljö för elever med neuropsykiatriska svårigheter". Rapporten sammanfattar en granskning av lärmiljöerna och arbetet kring tillgängliga lärmiljöer för elever med neuropsykiatriska svårigheter. Granskningen skedde på 30 skolor runt om i Sverige med fokus på högstadiet (åk 7-9) och baseras på 125 lektionsobservationer och individuella intervjuer med 110 elever med en diagnosticerad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Enligt rapportens definition av NPF ingår diagnoser som: adhd, add autism, Tourettes syndrom, språkstörning och tvångssyndrom (se s. 15). Dessutom gjordes dokumentstudier som till exempel innefattar planer för elevhälsans arbete, hur personal är organiserad, och dokumentation av utvecklingsinsatser och åtgärder.
Rapportens nedslående slutsats är att 11 av de 30 granskade skolorna behöver utvecklas inom samtliga de områden som granskats och att 22 av 30 skolor behöver utveckla den pedagogiska tillgängligheten.
Men - det är inte dessa nedslående resultat jag främst vill lyfta i dagens blogginlägg, utan jag vill sammanfatta vad de åtta skolorna som Skolinspektionen bedömde arbetade med "tillgänglig lärmiljö" i hög utsträckning eller med hög kvalitet faktiskt gjorde. Efter det vill jag avsluta med en kritisk diskussion av rapporten och lite olika tankar som den väckte.
Hur definieras tillgänglighet?
Innan jag sammanfattar vad de åtta skolorna som blev godkända på samtliga granskade områdena faktiskt gjorde så vill jag förklara vilken modell av tillgänglighet som rapporten utgår från. Rapporten använder sig av Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSMs) definition som hittas i propositionen 2016/17:188, Nationellt mål och inrikting för funktionshinderpolitiken. Där beskrivs en tillgänglig lärmiljö som "en inkluderande lärmiljö där alla elever är delaktiga och där lärandet är tillgängligt för alla, det vill säga sker i sammanhang som är socialt, pedagogiskt och fysiskt anpassade för alla" (s. 47). Mer information om SPSMs tillgänglighetsmodell finns på deras hemsida. Social tillgänglighet handlar om att aktiv främja elevernas delaktighet, samspel och gemenskap i skolan; pedagogisk tillgänglighet handlar om att undervisningen ska vara möjlig att ta till sig för alla elever och fysisk tillgänglighet handlar om den fysiska lärmiljön - rum, ljud, luft, placering, akustik och så vidare.
Vad kännetecknar “Hög Kvalitet” i skolinspektionens rapport?
Tillgänglighet mer generellt i de åtta skolorna kännetecknas av:
Samtlig personal har goda kunskaper om neuropsykiatriska svårigheter inklusive hur dessa kan ta sig uttryck hos pojkar och flickor, får regelbunden kompetensutveckling utifrån en behovsanalys, och kunskaper fördjupas genom kollegialt lärande.
Elevhälsan arbetar främjande och aktivt med att stödja lärare i att skapa tillgängliga lärmiljöer.
Specialpedagogisk personal har en viktig och tydlig roll på skolan.
Rektorerna på skolorna skapar förutsättningar genom tydlig rollfördelning och tydligt fomulerade mål - och rektorerna leder arbetet för att identifiera och undanröja hinder i lärmiljön, och åtgärder eller insatser följs upp.
Det finns ett uttalat mål att alla elever (även de med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) ska få undervisning i klassrummet som en utgångspunkt, men individuella insatser sätts in vid behov.
Pedagogisk tillgänglighet i de åtta skolorna kännetecknas av:
Att lärarna tar reda på elevernas behov genom
Fungerande överlämningar mellan stadier, årskurser och mellan lärare (t.ex. från mentor till lärare i andra ämnen).
Regelbundna samtal och enkäter med eleven och elevhälsan.
Att skapa och bibehålla goda relationer med eleverna.
Att samverkan mellan lärare och specialpedagogisk personal fungerar väl med en samsyn kring elevhälsans uppdrag med tydligt mandat från rektor.
Regelbundna lektionsobservationer av speciallärare för att kartlägga sociala och fysiska aspekter i lärmiljön, och eventuella förslag till förändringar förankras hos eleverna som då också blir mer delaktiga.
En tydlig struktur på undervisningen, men med flexibilitet inom strukturen för att möta olika elevers förutsättningar, och med flera olika möjligheter att visa sin kunskap.
Social tillgänglighet i de åtta skolorna kännetecknas av:
Lärarna förmedlar en positiv bild av olikheter och anpassningar.
Olika metoder för delaktighet i undervisningen används, till exempel kooperativt lärande och att en utgångspunkt för undervisningen är elevers intresse och kunskapsnivå.
Att eleverna vet vem, hur länge och på vilket sätt de ska arbeta.
Möblering och placering används aktivt för att främja samspel och möta elevernas behov.
Samarbete mellan lärare och kurator och/eller socialpedagoger främjar elevers sociala delaktighet.
Fysisk tillgänglighet i de åtta skolorna kännetecknas av
En medvetenhet hos lärarna att fysisk lärmiljö kan påverka elever negativt.
Olika verktyg/redskap finns för att anpassa lärmiljön till elevers behov (taktila hjälpmedel, skärmar, hörlurar, hörselkåpor, möjlighet till pauser eller sitta enskilt).
Medvetet arbete med att minska "visuellt buller" - endast sådant som är aktuellt sitter uppe på väggar och i klassrum.
Sanera ljudmiljön med t.ex. ljudisolerande dörrar.
Varför är detta intressant?
De punkter som listas ovan är goda exempel på tillgänglighet. Tråkigt nog så består rapporten främst av mindre goda exempel, och det var inte helt lätt att hitta dessa goda exempel bland all kritik mot de skolor som bedömdes ha brister. Rapporten hade gärna också fått vara lite mer konkret i beskrivningen av det positiva för att resultaten skulle bli användbara. Min förhoppning är såklart att den individuella återkopplingen till varje skola (både de med brister och de som bedömdes ha hög kvalitet) är konkret och användbar.
Min första reflektion efter att ha läst rapporten, och sammanfatta de goda exemplen, är att jag tror att en tillgänglig lärmiljö hänger väldigt mycket på arbetskultur, arbetsfördelning, gott ledarskap och tillräckliga resurser. Det är svårt och tar tid att samarbeta. Det är svårt och tar tid att utveckla sitt arbetssätt. Det tar tid att förankra kunskap (det räcker inte med en föreläsning här och där). Det krävs goda relationer och mod att ta låta sig observeras och få återkoppling...
Kan vi lita på resultaten?
Att Skolinspektionen gör granskningar på detta sätt och sammanfattar i rapporter så att alla kan ta del av resultaten är viktigt tycker jag, och det är positivt att de både har frågat elever själva, observerat lektioner och samlat in dokumentation från skolorna. Underlaget verkar alltså vara gediget, dock är analysmetoden väldigt sparsmakat redovisad, och det är ett problem när jag ska försöka bedöma hur relevanta slutsatserna är och om jag kan lita på dem.
Det står inget om hur data sammanställdes, hur citat från intervjuer valdes ut, hur observationerna dokumenterades eller hur "empirin har kategoriserats" (s. 50). Väldigt otydligt för mig som forskare alltså. Det står också att analysen av granskningens iakttagelser är "baserad på forskning" vilket såklart är positivt (även detta på s. 50), men själva rapporten innehåller endast två (2!) publicerade peer-reviewade artiklar, annars är resten av de 25 referenserna andra rapporter, hänvisning till lagar, eller bokkaptiel. Jag hade önskat att en mer av det som står i rapporten hade baserats på den bästa tillgängliga publicerade forskningen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar istället.
Några problem med begreppet "NPF"
Jag vill också säga något om begreppet "NPF" eller “neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” som ju trots allt är en utgångspunkt i granskningen och rapporten. Granskningen handlar specifikt om tillgänglig lärmiljö för denna elevgrupp eller elever med "denna typ av" svårigheter. Det som jag anser är positivt med just denna rapport är språkstörning står med som ett exempel på en diagnos inom NPF vilket inte alltid är fallet. När begreppet "NPF" infördes i examensmålen för lärare 2017 så tog jag initiativ till ett debattinlägg där jag och 17 kollegor lyfte vikten av att inkludera språkstörning/DLD i begreppet - då var det absolut inte självklart att språkstörning var med i NPF, trots att språkstörning/DLD är en av de vanligaste diagnoserna (7-8% av alla elever).
Däremot så är jag fortfarande inte nöjd med att det är just "NPF"-begreppet som lyfts, hela tiden. NPF är ett svenskt begrepp, och alla definierar vad som ingår i NPF lite olika. Här skulle "utvecklingsrelaterade" eller "utvecklingsneurologiska" funktionsnedsättningar vara ett mer internationellt gångbart och tydligare (men mer omfattande) paraplybegrepp. Det finns en stor risk att när vi pratar om "NPF" med vem som helst, att vi TROR att vi vet vad vi menar (oftast autism och adhd), men där vi faktiskt inte har någon aning (ingår språkstörning? dyslexi? hur kommer tvång/ocd in? dyskalkyli?). På det sättet är det olyckligt att NPF har blivit ett så etablerat begrepp och nu finns i examensmålen för lärare. Även om rapporten i sig innehåller en definition så står det till exempel på Skolverkets sida fortfarande att NPF är ..."ett samlingsnamn för en grupp olika tillstånd och funktionsnedsättningar. Vanliga NPF är till exempel autism och adhd".
En tillgänglig lärmiljö för alla måste vara målet
I rapporten betonas det i inledningen att "granskningens fokus är elevernas behov, oavsett om de har diagnos eller inte" (s. 9), men de lyfter där också begreppet "neuropsykiatriska svårigheter". Det blir lite hobby-diagnosticerande av det hela, och jag skulle hellre sett att man tog fasta på att det handlar om en tillgänglig lärmiljö, utifrån pedagogiska, sociala och fysiska aspekter, för alla-ALLA. Detta är ytterligare en anledning till att utgångspunkten i just "elever med NPF/neuropsykiatriska svårigheter" inte riktigt landar väl hos mig.
Exemplen från de gynsamma lärmiljöerna i rapporten är nämligen sånt som jag vet skulle främja lärande för i princip alla elever. Man behöver inte ha någon "svårighet" för att gynnas av att veta vad man ska göra, att vara i ett begripligt sammahang med lugn och ro, och tydliga ramar och roller, och där tillräckligt stöd ges i till exempel grupparbeten. Alla elever skulle gynnas av att lärarna ägnar sig åt "critical friend"-övningar - alltså att lärare observerar varandra och ger och får återkoppling och på så sätt utvecklar undervisning. ALLA elevers motivation till lärande kan också ökas av att undervisningen har tydliga mål och är meningsfull, och kopplar undervisningens innehåll till egna erfarenheter och intressen... (Notering: Jag har precis läst en kurs i pedagogik och har referenser till allt detta, men i min novemberförkylning har jag inte energin att rota fram dem!). Dessutom så tror jag att alla lärare gynnas av ett gott ledarskap, tydliga mål och rollfördelning, tid för samarbete och planering.
Det som rapporten pekar ut som gynnsamt i den fysiska lärmiljön är också sådant som precis exakt ALLA elever behöver ha för att må bra och för att kunna lära sig optimalt. Att ha fräsha lokaler, med bra luft, utan disraherande glasfönster mot korridorer eller massa störande jox på väggarna, utan pelare(!) som står i vägen, utan för starka lampor som kan ge en migrän... (allt detta är exempel från rapporten). Detta handlar inte om neuropsykiatriska svårigheter eller inte utan detta handlar om en acceptabel arbetsmiljö, för både lärare och elever!
Språklig tillgänglighet saknas helt!
Även om språkstörning/DLD ingår i rapportens definition av NPF, och mycket av det som lyfts som positivt i den pedagogiska lärmiljön för elever med NPF också självklart är bra för elever med DLD, så saknar jag verkligen det språkliga perspektivet i rapporten! Språket är vårt viktigaste verktyg för lärande och för att visa kunskap. Språklig tillgänglighet överlappar med både pedagogisk tillgänglighet och social tillgänglighet, men är lite mer specifikt, och är aktuellt för alla elever, inte minst de stora grupper med elever som har en ökad risk att hamna i språklig sårbarhet oavsett anledningen. Är undervisningen språkligt tillgänglig? Arbetar man med att stötta och utveckla elevernas språk- läs- och skrivförmåga i alla ämnen?
I SPSMs tillgänglighetsmodell så står "språk och kommunikation" under rubriken förutsättningar för lärande - men det perspektivet saknas helt i rapporten, och givet att språkstörning ingår i definitionen av NPF så tycks ändå inte utredarna ha haft tillräcklig kunskap om denna NPF för att faktiskt avgöra om undervisningen är tillgänglig för dessa elever. Här får jag såklart reservera mig för att de kanske inte intervjuade någon elev med språkstörning, trots allt, men eftersom det är i snitt två i varje klass med språkstörning/DLD så borde detta perspektiv ha lyfts i analyserna av klassrumsobservationerna åtminstone.
För att läsa mer forskning om hur undervisning kan göras mer språkligt tillgänglig med hjälp av olika konkreta strategier - se detta inlägg som sammanfattar Starling et al., 2012). Detta skulle jag velat sett mycket tydligare i rapporten - som det är nu känns nämnandet av språkstörning mer som en dekoration - den pedagogiska och sociala tillgänglighet som tas upp tycks fortfarande till stor del utgå från sådant som är typiska utmaningar vid autism och adhd.
Slutsats och Kritik från lärarhåll
Så min slutsats efter att ha läst och skrivit om denna rapport är att jag ändå saknar en hel del. Jag efterlyser mer fokus på tillgänglighet för alla (utan hobbydiagnosticerande) och en systemanalys där förutsättningarna för att arbeta systematiskt med tillgänglig undervisning lyfts tydligare. Denna kritik delas också från lärarhåll - högstadieläraren Pontus Vesterberg menar i en granskande text att rapporten och slutsatserna "bidrar till att sprida myten om att svenska lärare är dåliga" och att den "bortser från de stora systemfelen i skolan". Han uttrycker också att han är besviken över att den negativa attityden hos lärare har lyfts fram i pressmeddelanden trots att det inte finns några konkreta exempel på dessa negativa attityder i rapporten. Jag tycker att hans inlägg är läsvärt och har en hel del poänger, så läs gärna det. Men först bör ni ju såklart ladda hem och läsa Skolinspektionens rapport och bilda er en egen uppfattning!
För rapporten ÄR läsvärd. De negativa exemplen är ledsam läsning, och svensk skola som helhet måste absolut bli avsevärt bättre på att inkludera elever med funktionsnedsättningar eller utmaningar av andra slag. För inte så länge sedan kom ju också analysen av data som Föräldranätverket Rätten till utbildning presenterade, där de samkörde SCBs skolstatistik med Socialstyrelsens patientregister för att se hur elever med NPF klarar skolan - och de fann att en tredjedel av dessa elever saknar behörighet till gymnasiet på grund av ofullständiga grundskolebetyg. Detta är självklart katastrof - så rapporter som granskar lärmiljöer och tillgänglighet behövs absolut - vi behöver närma oss detta viktiga (och akuta) område på många olika sätt.
Men, jag önskar som sagt att rapporten hade inkluderat språkstörning och språklig tillgänglighet på riktigt. OCH - för att vi ska vända detta negativa så måste skolor och lärare få FÖRUTSÄTTNINGAR till att göra rätt. Jag är ganska säker på att förutsättningarna inte är optimala på de 22 skolor som inte fick godkänt på ett eller flera områden. Dags att lägga ansvaret där det hör hemma. Politiker och ni som är ansvariga för budgetar - var är ni?
Vad tänker ni när ni läser rapporten? Känner ni igen er från de goda exemplen ovan? Skriv gärna en kommentar!
Ha en fin första advent!
/Anna Eva
Referenser
Skolinspektionen (2023). Skolors arbete för en tillgänglig lärmiljö för elever med neuropsykiatriska svårigheter. Tematisk kvalitetsgranskning 2023 Diarienummer: 2022:6164. ISBN 978-91-988759-2-8
Starling, J., Munro, N., Togher, L., & Arciuli, J. (2012). Training secondary school teachers in instructional language modification techniques to support adolescents with language impairment: A randomized controlled trial. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 43(4), 474-495.