Hej!
Att få till ett till inlägg denna januari har känts nära omöjligt - det har liksom blivit kvällsjobb varje kväll ändå. Men så läste jag en nypublicerad artikel igår och fick lite inspiration, så här kommer ett kort inlägg trots allt. Artikeln heter “Diagnostic decisions of langauge complexity using informal langauge assessment measures” (Bawayan och Brown, 2022) och även om dagens inlägg kanske blir lite mer logopediskt så sluta inte att läsa ni icke-logopeder! :) Artikeln belyser på ett snyggt sätt hur svårt det kan vara att höra på “pratet” att en person har språkstörning/DLD (Developmental language disorder) - vilket är en bra påminnelse för oss alla. Den belyser också vikten av att använda rätt verktyg för att upptäcka elever med språkstörning för att kunna hitta dem och ge dem rätt stöd.
Jag tänkte också att detta blir en snygg uppföljning på inlägget för några veckor sedan då Inger Fridolfsson skrev om Skolverkets bedömningsstöd och att det inte verkar vara det bästa verktyget för att upptäcka elever med avkodningssvårigheter tidigt.
Syfte och metod
Bawayan och Brown (2022) ville undersöka hur skollogopeder bedömde tre inspelade språkliga stickprov (language samples) från en sjuårig flicka med DLD: en återberättandeuppgift (ur materialet CUBED: Petersen & Spencer, 2016), en uppgift där hon fick berätta till bilder (Frog, where are you? (Mayer, 2003), och en förklarandeuppgift där hon förklarade hur hon borstar tänderna. En analys av transkriptionerna av alla tre språkliga stickprov visade att flickan hade klart kortare meningslängd (i ord och morfem/MLU), klart kortare berättelser mätt i antal ord, och mindre ordvariation än jämnåriga utan DLD (1-2 standardavvikelser under medelvärden, vilket motsvarar percentil 2 till percentil 15). Hon gjorde dock inte många uppenbara grammatiska fel, och hade ingen samförekommande talstörning.
Det var 28 amerikanska skollogopeder som deltog i studien. Alla arbetade med yngre skolbarn, och hade 0-20+ års erfarenhet. Den delen av resultaten som jag kommer fokusera på är de där logopederna skulle bedöma hur de tyckte sammanhang, tydlighet, stickprovets komplexitet, grammatisk komplexitet och ordförråd var i varje uppgift, och också ta ett beslut om de ansåg att denna elev behövde språkbehandling (utifrån sin erfarenhet som skollogoped). De fick göra detta tre gånger:
Först efter att de endast lyssnat till inspelningarna
Sedan när de fick kriteriebaserade jämförsdata från återberättandeuppgiften
Och slutligen när de fick mer detaljerad data från alla tre språkliga stickprov utifrån transkriptioner (t.ex. meningslängd, ordvariation, komplexitet etc).
Syftet med studien var att se hur samstämmiga logopederna var i sina bedömningar efter att endast ha lyssnat till inspelningarna, och om det var någon skillnad i deras bedömningar om behov av logopedstöd efter vare “steg” där de fick mer information.
Resultat
När logopederna endast lyssnade på inspelningarna så varierade deras bedömningar väldigt - mellan 1-7 på en 7-gradig skala för nästan alla delar de fick bedöma (sammanhang, tydlighet, stickprovets komplexitet, grammatisk komplexitet och ordförråd). Det var alltså dålig överensstämmelse mellan logopederna när de bara lyssnade.
Logopederna ändrade också sina behandlingsbeslut när de fick mer information, och förändringarna var statistiskt signifikanta mellan tillfälle 1 och 2 och tillfälle 1 och 3. De flesta deltagare ändrade sitt svar från “nej, eleven behöver inte logopedstöd” till “osäker” eller “ja, eleven behöver logopedstöd” efter att de fått mer information i steg 2, medan de flesta behöll sitt beslut mellan steg 2 och steg 3.
Varför är detta intressant?
Varför skriver Anna Eva om detta kanske ni tänker? Jo, jag tycker att den här studien är intressant av ett par anledningar, vilket jag återkommer till alldeles strax.
Men det jag vill säga allra först (bara för att förtydliga) är att logopeder såklart aldrig bedömer behov av logopedstöd eller ställer diagnos ENDAST utifrån några språkliga stickprov som i denna studie. En logopedisk utredning av språk innefattar standardiserade och normerade tester, en noggrann insamling av bakgrundsinformation från föräldrar, lärare och elev OCH uppgifter som prövar användandet av språket i mer naturliga kontexter som t.ex. berättande eller förklarande.
Bawayan och Brown (2022) belyser dock två saker som jag tänker är viktiga för alla som arbetar med barn och ungdomar.
Inte ens logopeder med erfarenhet av att arbeta med barn med DLD, kan bedöma sådant som sammanhang, ordvariation och grammatisk komplexitet - jämfört med jämnåriga - bara genom att höra en elev prata - det krävs transkription och analys (och jämförsdata!). Det finns många internationella studier som visar att många logopeder inte spelar in och transkriberar, utan gör analysen samtidigt som de lyssnar “i farten” (t.ex. Pavelko et al., 2016). Bawayan och Brown (2022) visar att detta inte är tillräckligt bra! I en svensk kontext saknar vi dock både verktyg som förenklar analys och jämförsdata och detta är ju en av de saker som mitt projekt “Att förklara och berätta” har som ett delmål att lösa. Covid och föräldraledigheter har ju dock gjort att allt har dragit ut på tiden, men jag hoppas att avsluta datainsamling under nästa läsår.
Den andra poängen som gäller alla är - Om inte ens logopeder kan höra att en elev har DLD på pratet (och vi har ju träning i att just analysera språk!) hur svårt är det då inte för ett otränat öra att “höra” DLD?
“Om inte ens logopeder kan höra att en elev har DLD på pratet - hur svårt är det då inte för ett otränat öra att “höra” DLD? ”
Här finns alltså en stor risk att vuxna i och utanför skolan missar elever med DLD, och kanske riskerar att skylla på annat om eleven inte hänger med och uppfyller målen eftersom språket ändå “låter bra”, till exempel brister i koncentrationsförmåga eller motivation.
Detta är något jag brinner för att sprida kunskap om - att språkstörning finns hos i snitt två elever i varje klass, men att det inte alls är säkert att det "hörs på pratet”. (Mer information och relaterade länkar här, och om ni är sugna på en föreläsning med samma övergripande tema, se här).
Slutligen så visar ju även denna studie vikten av att använda rätt verktyg för att upptäcka elever i svårigheter - precis som Ingrid belyste i det förra inlägget.
Det var allt för idag - short but sweet hoppas jag.
Ha en bra start på februari alla!
/Anna Eva
Referenser (jag uppdaterar när jag hinner!)
Bawayan, R., & Brown, J. A. (2021). Diagnostic Decisions of Language Complexity Using Informal Language Assessment Measures. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 1-13.