Förbättra hörförståelsen hos barn med DLD!

Ibland ramlar man över forskningsartiklar som gör en lite extra glad. För min del handlar det ofta om en av två kategorier. Antingen en artikel som bemödar sig att förklara hur saker hänger ihop på ett begripligt sätt genom aktuella teorier om språkinlärning och språkstörning. Eller artiklar som redovisar väldesignade behandlingsstudier för att utveckla någon del av språket hos barn/elever med språkstörning/DLD och där forskarna dessutom delar med sig av noggranna beskrivningar och/eller material som gör att man som logoped eller pedagog har möjlighet att direkt använda sig av forskningen!

Idag kommer jag sammanfatta en artikel av det andra slaget. Dawes, Leitão, Claessen och Kane (2018) har genom att noggrant läsa tidigare studier designat ett behandlingsprogram med syfte att öka den inferentiella förståelsen av berättelser hos barn i förskolan/förskoleklass (5-6 år). De utvärderade sedan programmet genom att randomisera barn med DLD till behandlingen eller en kontrollbehandling som fokuserade på fonologisk medvetenhet (dvs. en randomiserad studie - superbra!). Teaser: de såg positiva effekter av behandlingen! Dessutom delar de med sig av hela materialet - länk finns längre ner i inlägget! Veckan är gjord! :)

Inferentiell vaddå?

Inferentiell förståelse är en djupare förståelse av något man hört eller läst - det handlar om att förstå saker som inte sägs rätt ut och dra inferenser. Detta har visat sig vara särskilt viktigt för att förstå en texts kärna (eller “the gist” som man säger på engelska).

Jag har tidigare skrivit om läsförståelse och hur läsaren genom bottom-up-processer (förståelse av enstaka ord och grammatik) och top-down-processer (t.ex. relatera innehållet till bakgrunds- och omvärldskunskap) skapar en “situationsmodell” eller inre representation av en texts betydelse (Kintsch & Rawson, 2005). Inferentiell förståelse - att kunna koppla samman information inom och utanför texten - är väldigt viktigt för att bygga och uppdatera denna situationsmodell. Och självklart gäller samma sak för hörförståelse som för läsförståelse!

En av mina favoritlogopedforskare Anne van Kleeck har identifierat tre sorters inferenser som yngre barn kan göra när de lyssnar till t.ex. en saga (2008). Den första typen är kausala/förklarande inferenser som direkt relaterar till berättelsens innehåll och berättelsegrammatik (Story Grammar). Det handlar till exempel om att länka information inom eller utanför texten till bakgrundskunskap och göra förutsägelser och dra slutsatser om hur karaktärer i berättelsen känner, tänker och tycker. Detta är den vanligaste typen av inferenser. Den andra typen är utvärderande inferenser, där slutsatser om vad som är rätt och fel (t.ex. moraliskt eller kulturellt) ingår. Den sista typen av inferenser är informationsinferenser som handlar om att t.ex. dra slutsatser om miljön som berättelsen utspelar sig i (utan att det står tydligt i texten) eller kunna definiera ord utifrån textens sammanhang.

Vikten av inferentiell förståelse

Att kunna “förstå mellan raderna” eller göra inferenser är väldigt viktigt för språkförståelse generellt, eftersom mycket av det som vi förstår faktiskt inte sägs eller skrivs rätt ut. Tidigare forskning har också visat att barn och elever med DLD har särskilt svårt med inferentiell förståelse (t.ex. Norbury & Bishop, 2002; Botting and Adams, 2005).

Inferentiell förståelse är inte bara viktigt för förståelse och delaktighet i de tidiga förskoleåren och skolåren (t.ex. vid högläsning) utan också senare, när förståelse av muntligt och skriftligt skolspråk blir allt viktigare. Inferentiell förståelse behövs också i mer vardagliga situationer som t.ex. i konversationer och lek. Därför ville Dawes och kollegor (2018) utveckla ett behandlingsprogram för att öka just den inferentiella förståelsen av berättelser hos äldre förskolebarn med DLD.

behandlingsprinciper för att öka inferentiell förståelse av berättelser

Dawes och kollegor (2018) började sitt arbete med att gå igenom tidigare forskning och fann att följande principer har evidens om man vill utveckla inferentiell förståelse. Jag har sorterat om deras punkter i olika kategorier för att förhoppningsvis göra det ännu tydligare. För referenser till varje princip - se artikeln.

1. Ha Tydliga mål som också barnen vet om!

  • Ha ett tydligt fokus på inferentiell förståelse genom uttalade lärmål och diskussioner med barnen där målen görs explicita.

2. Använd dialogisk högläsning på ett medvetet sätt

  • Använd dialogisk högläsning med förberedda frågor som kräver både bokstavlig och inferentiell förståelse.

  • Använd många olika sorts öppna frågor under högläsningen som fångar alla tre typerna av inferentiell förståelse (se ovan).

  • Inkludera frågor och diskussioner som kräver mentalisering/Theory of Mind för att barnen  ska få träna på att förutsäga tankar, känslor och beteenden hos karaktärerna.

  • Använd “think-alouds” (där den vuxne tänker högt för att visa “hur”) för att göra förståelseprocessen explicit och visa en modell för barnen (t.ex. “Jag tror…” “Jag undrar…”).

  • Använd “scaffolding” eller medveten stöttning i olika steg för att barnen ska få lyckas svara på inferentiella frågor. Exempel är att omformulera frågan, ge ledtrådar för att komma igång, eller att använda meningsstarter.

  • Använd berättelser med tydlig berättelsestruktur, varierat ordförråd inklusive känsloord och inkludera diskussioner kring mer avancerat ordförråd (ämnesövergripande “skol”ord/Nivå 2).

  • Se till att den dialogiska högläsningen är engagerande genom att öka förekomsten av naturliga högläsningsbeteenden som t.ex. engagerat ansiktsuttryck, varierat röstläge och röststyrka och en bra balans mellan kommentarer och frågor.

3. Arbeta med återberättande och berättelsegrammatik

  • Samtidigt som du arbetar med med förståelse av berättelserna, arbeta också med återberättande för att barnen ska utveckla en välstrukturerad inre struktur för berättelser. Arbeta på textnivå (inte på ord/meningsnivå).

  • Fokusera på narrativ medvetenhet och lär ut delarna i en berättelse (“berättelsegrammatiken”) explicit, diskutera vad “en bra berättelse” innehåller och uppmuntra barnen att utvärdera sina egna och andras berättelser utifrån berättelsegrammatikens delar. (Hur man kan göra det har jag skrivit om bl.a. i inlägget Berättande som behandling.)

  • Använd visuellt stöd för berättelsegrammatikens delar så att barnen får en “berättelsekarta” som hjälper till att förstå, minnas och återskapa berättelsestrukturen.

  • Relatera berättelsen och händelser i berättelsen till barnens egna upplevelser och gör förutsägelser tillsammans.

Sammanfattningsvis så kan man alltså säga att bra metoder för att arbeta med inferentiell förståelse inkluderar arbete med både expressivt språk (återberättande) och förståelse parallellt, och att mycket explicit undervisning och stöttning behövs.

Dawes och kollegor (2018) använde sig av denna kunskap för att skapa sitt 8-veckors behandlingsprogram som de kallar för Inferential comprehension intervention eller ICI.

Sammanfattningsvis så kan man alltså säga att bra metoder för att arbeta med inferentiell förståelse inkluderar arbete med både expressivt språk (återberättande) och förståelse parallellt, och att mycket explicit undervisning och stöttning behövs!
Jag och E läser “The Gruffalo” som är en av böckerna som användes i ICI!

Jag och E läser “The Gruffalo” som är en av böckerna som användes i ICI!


Behandlingsprogrammet ICI

I programmet ICI så arbetade en logoped med elever i mindre grupper med samma bok i två veckor, och man arbetade med varje bok på samma sätt över fyra tillfällen om 30 minuter. Vid det första tillfället så läser man boken (högläsning som innehåller aktiviteterna beskrivna under dialogisk högläsning ovan), gör en “berättelsekarta” med berättelsegrammatikens delar med bildstöd tillsammans och återberättar en del av berättelsen utifrån kartan. Vid det andra tillfället så gör man samma sak, men återberättar hela berättelsen utifrån kartan. Tredje tillfället så gör man samma sak som under tillfälle två men lägger till en diskussion om karaktärernas känslor och relaterar detta till personliga erfarenheter. Det fjärde och sista tillfället så gör man samma sak som tillfälle två, men arbetar också med förutsägelser efter berättelsens slut.

Totalt är programmet alltså 8 veckor med  sexton 30-minuterstillfällen som genomförs i liten grupp. Hela behandlingsprogrammet ICI (Dawes et al., 2015) och materialen som användes för att utvärdera barnens bokstavliga och inferentiella förståelse kan laddas ned gratis här!

TACK kära forskarkollegor!!

Resultat av utvärderingen av ICI

37 barn i åldrarna 5-6 år med DLD deltog i utvärderingen av ICI. Alla barnen gick på en skola/center för barn med DLD i Australien och hade engelska som sitt primära språk. Forskarna slumpade vilka av barnen med DLD som skulle få öva på inferentiell förståelse och vilka som skulle gå ett lika intensivt program i fonologisk medvetenhet där samma logoped/forskare ledde båda programmen. De som undersökte på effekterna av ICI visste inte vilket behandlingsprogram barnen hade gått.

Barnens inferentiella förmåga mättes vid tre tillfällen - före, direkt efter programmet och åtta veckor senare. Vid alla tre tillfällen testades fonologisk medvetenhet, och förmågan att svara på 14 inferentiella frågor och 5 bokstavliga frågor efter att de lyssnat på en inspelad berättelse med bilder till. En och samma berättelse (Squirrel Story) gavs vid tre tillfällen, och ytterligare en annan berättelse med samma upplägg (Peter and the Cat) gavs direkt efter behandlingen för att tydligare kunna se generalisering.

Statistiska analyser visade att gruppen som gått ICI signifikant förbättrade sin inferentiella förståelse i Squirrel Story, medan gruppen som hade tränat fonologisk medvetenhet inte gjorde det. Denna effekt kvarstod också 8 veckor efter programmets avslut. Även resultaten på Peter and the Cat (generalisering) visade att gruppen som gått ICI klarade fler inferentiella frågor i genomsnitt.

Gruppen som gått ICI (behandlingsprogrammet) klarade fler inferentiella frågor än kontrollgruppen i genomsnitt.

Båda grupperna förbättrade sin förmåga att svara på de bokstavliga frågorna över tid - detta kan eventuellt vara en träningseffekt eftersom samma berättelse användes - men grupperna var också lika bra på att svara på de bokstavliga frågorna i Peter and the Cat-berättelsen som de inte sett förut.

Varför är detta intressant?

Inferentiell förståelse är viktigt både för vardagliga samtal och för skolspråket (som t.ex. läsförståelse). Vi vet också att många barn med DLD ofta har extra svårt med just detta. Därför är den här studien och detta behandlingsprogram så viktigt och så intressant eftersom den ger tydlig evidens för att det går att öka den inferentiella förståelsen hos barn med DLD!

Som jag skrev i början så blir jag alltid så glad när det kommer väldesignade behandlingsstudier där forskarna är generösa att dela med sig av sina material. Än mer positivt är det att tre av fyra böcker som används tillsammans med det skrivna materialet också finns svensk översätting (The Gruffalo “Gruffalon” och Monkey Puzzle (“Var är mamma?”) av Donaldson och Scheffler samt Giraffes Can’t Dance (“Giraffer kan väl inte dansa?”) av Andreae och Rees-Parker). (En ytterligare bonus är D&S är två av mina favoritbarnboksförfattare!). Så åtminstone för 12 tillfällen (sex veckor) så är det i princip bara att sätta igång 🙂.

Sjävklart kan materialets upplägg också användas som inspiration för att arbeta med andra berättelser, men man måste då se till att berättelserna innehåller berättelsegrammatikens delar, och fundera ut frågor, diskussioner och stöttning som passar just den berättelsen.

Studien är ytterligare en i raden som visar att gemensam dialogisk högläsning kan vara ett sätt att stärka språket hos barn med DLD (se t.ex. Storkel et al. 2017). Det som är viktigt att komma ihåg är att för att se någon effekt på förbättrad språklig förmåga hos barn med DLD med hjälp av bokläsning över en kort tid (två 30-minuters tillfällen i veckan i åtta veckor är inte särskilt mycket!) så behövs noggranna förberedelser - man måste ha tänkt igenom vilken sorts frågor, vilka och på vilka sätt man ska stötta barnen. Att “bara” läsa en bok med inlevelse hjälper en bit på väg (och är såklart väldigt viktigt också - föräldrar ska uppmuntras att läsa med och för sina barn så mycket de kan och efter förmåga!) men vill vi använda högläsning som en del av språklig behandling så blir kraven på noggranna förberedelser större. Detta gäller även t.ex. arbete med att utöka ordförrådet (se t.ex. Storkel et al. 2017).

Jag tycker också att forskningsgenomgången av Dawes och kollegor (2018) visar på flera viktiga behandlingsprinciper som kan vara bra att hålla i minnet även när man arbetar med andra delar av barns språk. Forskningen visar att språklig förståelse och språklig produktion är tätt sammanlänkade och att vi kan använda övningar för språkproduktion (återberättande/explicit stöd för att formulera svar på frågor) för att stötta och bygga kunskap och strategier för förståelse. Att arbeta direkt med det som ska förbättras (i detta fall förståelsen av hela berättelser) med visuellt stöd och stöttning med hjälp av t.ex. modellering är också en viktig take-home - ibland kan man tänka att det är “lättare” att börja träna på en “lägre” nivå (t.ex. meningsnivå eller med förenklade berättelser) - men forskning visar att det ofta är en bättre idé att arbeta med delarna i en helhet - i detta fall riktiga böcker och berättelser!

Berätta gärna för mig om ni provar att använda detta material - hade jag arbetat kliniskt med barn med DLD i senare förskolan, förskoleklass eller lågstadiet skulle jag vara grymt sugen! :)

/Anna Eva

ps. Jag har rensat i min prenumerationslista och raderat knappt 50 adresser som jag inte längre kan skicka till av oklar anledning. Om ni inte längre får e-postuppdateringar och vill ha det - skriv upp er igen (formulär finns på forskningsbloggens startsida).

Referenser

Botting, N. & Adams, C. (2005) Semantic and inferencing abilities in children with communication disorders. International Journal of Language and Communication Disorders 40, 49–66.

Dawes, E., Leitão, S., Claessen, M., & Kane, R. (2018). A randomized controlled trial of an oral inferential comprehension intervention for young children with developmental language disorder. Child Language Teaching and Therapy

Dawes, E., Leitão, S., & Claessen M. (2015). Oral inferential comprehension intervention. Unpublished manuscript. Available at: https://www.languageandliteracyinyoungpeople.com/apps-resources (accessed February 2019).

Kintsch W & Rawson K (2005) Comprehension. In: Snowling M and Hulme C. (Eds.) The science of reading: A handbook. Oxford: Blackwell, pp. 209–226.

Norbury, C.F. & Bishop, D. (2002). Inferential processing and story recall in children with communication problems: A comparison of specific language impairment, pragmatic language impairment and high-functioning autism. International Journal of Language and Communication Disorders. 37, 227–51.

Storkel, H. L., Voelmle, K., Fierro, V., Flake, K., Fleming, K. K., & Romine, R. S. (2017). Interactive book reading to accelerate word learning by kindergarten children with specific language impairment: Identifying an adequate intensity and variation in treatment response. Language, speech, and hearing services in schools48(1), 16-30.

van Kleeck, A. (2008). Providing preschool foundations for later reading comprehension: The importance of and ideas for targeting inferencing in storybook-sharing interventions. Psychology in Schools. 45, 627–43.