Hej!
Idag, den 10e februari 2025, är det precis 10 år sedan jag skrev det första inlägget i forskningsbloggen på språkforskning.se! Jag var då fortfarande doktorand vid New York University men var just då hemma i Sverige för att samla in data till min avhandling om språklig bearbetningsförmåga och språklig medvetenhet hos svenska skolbarn med språkstörning/DLD.
Bloggen är ett av de professionella beslut som jag är absolut nöjdast över - för jag har lärt mig så mycket av att läsa, sammanfatta och diskutera all denna forskning. Alla timmars läsande, tänkande och skrivande har dessutom öppnat många andra väldigt roliga och viktiga professionella dörrar!
Dagens text är forskningsbloggens 209e inlägg, och hoppas kunna fortsätta att tillgängliggöra forskning och sprida kunskap inom mitt område länge till – vilket också var mitt huvudmål redan från första början. På dessa tio år har bloggen haft nästan 900 000 unika besökare och 1,86 miljoner sidvisningar, allra mest från Sverige följt av de nordiska länderna, men också övriga världen. Jag är helt enkelt väldigt stolt och glad - och ett stort tack till dig för att just du läser forskningsbloggen!
Så här tyckte ChatGPT (DALL E) att en bild för att fira 10 års forskningsbloggande skulle se ut (jag lyckades inte få den att skriva “10 år” korrekt :D)
Forskningsbloggens teman + poddtips!
Underrubriken till min forskningsblogg är "Forskning, teori och praktik om språkstörning/DLD och relaterade funktionsnedsättningar". När jag tittar tillbaka på allt jag skrivit så är språkstörning/DLD eller språkliga svårigheter och språklig tillgänglighet från olika perspektiv det tema jag skrivit absolut mest om, följt av forskning om läs- och skrivförmåga, läs- och skrivundervisning och dyslexi. Detta eftersom språkstörning/DLD påverkar läs- och skrivförmågan, och språkstörning och dyslexi är funktionsnedsättningar som ofta (men inte alltid) förekommer tillsammans. Detta med läsning, läsundervisning och barn och ungas läsförmåga är ju också ett ämne som varit väldigt aktuellt i samhället och medierna de senaste åren, och något som jag brinner för, inte minst genom mitt engagemang i forskargruppen som arbetar med Stiftelsen LegiLexi som jag också är väldigt stolt över!
För dig som gillar att lyssna på poddar så blev jag intervjuad i Karolinska Institutets populärvetenskapliga podd Medicinvetarna i avsnitt #164 som släpptes förra veckan om läsförmåga, om tidig läsundervisning, om att lyssna istället för att läsa, och skillnaden mellan språkstörning och dyslexi - lyssna gärna!
Jag och poddvärden Andreas Andersson efter ett mycket trevligt samtal!
Språkstörning/DLD - ett aktivt forskningsområde!
Det har hänt väldigt mycket inom språkstörningsområdet på dessa tio år. Det första inlägget på bloggen skrevs före det viktiga konsensusarbetet om språkstörning/DLD publicerades (Bishop et al., 2016, 2017), och de senaste tio åren har vår kunskap om funktionsnedsättningen språkstörning ökat mycket genom alla viktiga organisationer som t.ex. RADLD, the DLD Project, DLDandMe internationellt, och t.ex. Talknuten, DHB Språkstörning och Unga med språkstörning i Sverige och självklart också genom den forskning som gjorts! Även om språkstörning/DLD fortfarande är en mer okänd funktionsnedsättning än t.ex. autism, ADHD och dyslexi, så har forskning, synlighet, och även medvetenheten och kunskapen om språkstörning/DLD ökat sedan 2015 då jag började blogga.
Att det kommer mycket ny forskning gör att både de som arbetar med att diagnosticera, planera och genomföra insatser för språkstörning/DLD och de andra som möter personer med DLD och deras anhöriga/nära nätverk i sitt arbete måste hålla sig uppdaterade. Mitt mål är att fortsätta bidra till detta, både genom forskningsbloggen och genom andra aktiviteter!
“...även om språkstörning/DLD fortfarande är en mer okänd funktionsnedsättning än t.ex. autism, ADHD och dyslexi, så har forskning, synlighet, och även medvetenheten och kunskapen om språkstörning/DLD ökat sedan 2015”
Stora och longitudinella studier behövs
Inom språkstörningsfältet är det relativt vanligt med mindre studier. De kan absolut vara viktiga, men vi behöver också större studier som följer många deltagare över tid. En sådan studie var "Iowa-studien" som jag skrev om i forskningsbloggens barndom i inlägget Hur barn från Iowa kan lära oss om ”vad som händer sen”. I den studien screenade forskare på University of Iowa över 7000 förskolebarn i de amerikanska delstaterna Iowa och Illinois, och en stor andel av dessa barn följdes mellan 1997 och 2004. Denna studie lärde oss bland annat om sambandet mellan språkstörning i förskoleåldern och senare läs- och skrivförmåga (Catts et al., 2002), och det var data från den studien som gav oss de första riktigt bra uppskattningen av hur vanligt språkstörning är (6-8%: Tomblin et al., 1997). Dessa siffror har senare har bekräftats och följts upp i senare longitudinella studier i England (Norbury et al., 2016: the SCALES study 2011-2020) och Australien (Calder et al., 2022: the Raine study 1989-, ). Dessa stora studier har potential att upptäcka mönster och samband som mindre studier inte kan!
Tidiga Varningsflaggor för DLD
I detta jubileumsinlägg tänker jag sammanfatta resultat från just the Raine Study, som är en stor prospektiv studie. Prospektiv betyder att man följer grupper av individer över tid (i detta fall från födelsen) med och utan riskfaktorer. The Raine Study samlade in data från 2730 gravida kvinnor och deras 2868 barn (födda 1989-1992) i den australiska delstaten Western Australia.
I den artikel som jag ska sammanfatta idag så ville Calder och kollegor (2024) undersöka om föräldrarapporterade tidiga "varningsflaggor" gällande tal- språk och kommunikation vid 1, 2 och 3 års ålder kan förutsäga vilka barn som sedan uppfyllde kriterier för språkstörning/DLD vid 10 års ålder, baserat på data från the Raine Study.
I studien vill man se vilka "varningsflaggor" gällande tal- språk och kommunikation vid 1, 2 och 3 års ålder som kan förutsäga vilka barn som sedan uppfyllde kriterier för språkstörning/DLD vid 10 års ålder.
Vad vet vi från tidigare forskning om "varningsflaggor" för språkstörning/DLD?
Calder och kollegor (2024) börjar sin artikel med att ge översikt över tidigare forskning som undersökt riskfaktorer och tidiga “varningsflaggor” för språkstörning/DLD. Miljöfaktorer som tycks öka risken för språkstörning/DLD inkluderar låg utbildningsnivå hos föräldrar (Reilly et al., 2018), socio-ekonomisk utsatthet (Christensen et al., 2014), en familjehistoria av tal- och språksvårigheter (Christensen et al., 2014; Reilly et al., 2018) och om mamman röker under graviditet (Armstrong et al., 2017; Calder et al., 2022). Forskarna betonar dock att dessa riskfaktorer (på gruppnivå) inte kan användas till att identifiera enskilda barn med eller i risk för språkstörning/DLD, utan då måste man undersöka barnets språk och kommunikation. Detta är dock komplext - en stor studie visade att av barn som är sena med språkutvecklingen vid 2 års ålder är drygt 70% är i kapp vid 4 års ålder, och av barn utan tydliga svårigheter vid 2 års ålder hade 6% svårigheter vid 4 år (Reilly et al., 2018).
En tidigare systematisk översikt av 37 studier visade att tidiga tecken på DLD var försenad användning av gester (t.ex. att vinka, peka), att ha ett litet ordförråd och att inte sätta ihop ord i tvåårsyttranden vid 30 månader (Sansavini et al., 2021). Samma översikt fann att språksvårigheter i familjen var en signifikant risk, medan socioekonomiska förutsättningar och språklig miljö endast hade ett svagt samband. Även det tidigare nämnda CATALISE-arbetet (Bishop et al., 2016) rapporterade konsensus kring "varningsflaggor" för språkstörning/DLD vilka jag fick i uppdrag att sammanfatta på svenska av Socialstyrelsen för några år sedan på Kunskapsguiden. Där anges följande varningsflaggor för barn 1-2 år: a) inget joller, b) ingen reaktion på tal/ljud, c) inga eller få försök att kommunicera. För barn upp till 3 år är varningsflaggor a) nedsatt språkförståelse; b) använder ej gester för att kommunicera; c) härmar inte andras kroppsrörelser; d) kombinerar inte två ord i ett yttrande vid två år (eller som mest två ord i ett yttrande vid 3-4 år); e) svag förståelse av enkla uppmaningar och e) svårigheter med delad uppmärksamhet och begränsningar i förmågan att svara på andras kommunikativa initiativ. Dessutom tar CATALISE upp kön (att vara pojke), att ha familjemedlemmar med språk eller läs- och skrivsvårigheter, att vara yngre syskon i en stor familj och att ha föräldrar med lägre utbildningsnivå som riskfaktorer för språkstörning/DLD.
Det som Calder och kollegor (2024) ville undersöka med hjälp av data från Raine-studien var om dessa tidiga varningsflaggor faktiskt har stöd i data som är insamlad på populationsnivå i en representativ grupp med barn som inte blivit särskilt utvalda pga riskfaktorer eller för att de har språkstörning/DLD.
Metod
Data från 1626 barn och föräldrar i Raine-studien analyserades. Av dessa barn hade 104 konstaterad språkstörning/DLD vid 10 år, med poäng på ett språkligt testbatteri (CELF-3) under 1.5 standardavvikelse under gruppens medel (≈ percentil 6,5) och över 2 standardavvikelser under medel (≈ percentil 2) på ett icke-verbalt intelligenstest.
Föräldrarapporrterade data från uppföljningar vid 1, 2 och 3 år som i så stor grad som möjligt motsvarade de "varnlingsflaggor" som CATALISE och tidigare forskningsstudier har betonat togs sedan fram, vilket landade i 11 punkter. Dessa punkter utgjorde en varningsflagga om föräldrarna hade svarat "nej":
Vid 1 års ålder fanns data på 1) om barnet log senast vid 6 veckors ålder, 2) om barnet jollrade senast vid 6 månader, 3, 4, 5) om barnet vid 12 månader sa sitt första ord; kunde följa en enkel uppmaning ; och peka på eller titta på ett objekt på uppmaning.
Vid två års ålder fanns data på 6, 7, 8) om barnet pratade förståeligt mer än 50% av tiden; kombinerade ord i tvåordsyttranden, och pratade i meningar.
Vid tre års ålder fanns data på 9, 10, 11) om barnet pratade förståeligt mer än 50% av tiden; pratade i meningar; och kombinerde meningar med varandra.
Om mamman (12) eller pappan (13) rapporterade en historia tal/svårigheter togs också med i datan.
Forskarna analyserade sedan datan både i proportion föräldrar som svarat nej på punkterna 1-11 ovan i gruppen barn med språkstörning/DLD och utan språkstörning/DLD, och om flera nej-svar ökade risken att barnet skulle ha en språkstörningsdiagnos vid 10 års ålder.
Resultat
Ingen enskild varningsflaggepunkt hade signifikant högre proportion "nej"-svar i gruppen föräldrar till barn med språkstörning/DLD
Den enda signifikanta skillnaden var att föräldrar till flickor med DLD oftare rapporterade att barnet jollrade vid 6 månader än föräldrar till flickor utan DLD (dvs. tvärt om vad forskarna förväntade sig). För de flesta frågor så var proportionen föräldrar som svarade "nej" ungefär lika mellan de två grupperna. Forskarna noterar också att vid 3 års ålder så var det färre än 5% av föräldrarna som svarade nej på någon varningsflaggepunkt. Detta menar de visar på den stora normala variationen i tidig språkutveckling.
Fler "nej"-svar var inte bra på att förutsäga språkstörning/DLD vid 10 års ålder
När forskarna byggde en statistisk modell för att se om antalet nej-svar kunde förutsäga en språkstörningsidagnos vid 10 års ålder så var modellen var inte signifikant.
Att vara pojke ökade inte risken att ha språkstörning/DLD
Eftersom vissa studier har visat på en något högre prevalens av pojkar med språkstörning jämfört med flickor, gjorde forskarna en analys även på detta, men fann inte att vara pojke ökade risken.
Varför är detta intressant?
För att sammanfatta resultaten - att föräldrar "flaggade" för tidiga svårigheter med tal/språk i den stora Raine-studien vid 1, 2 eller 3 års ålder verkar inte vara ett säkert tecken på att barnen vid 10 år skulle uppfylla kriterier för diagnosen språkstörning/DLD.
Vad ska vi dra för slutsatser av dessa resultat? Bör vi överge våra varningsflaggor?
Forskarna betonar en mycket viktig sak i början av sin diskussion. Det första är att deras diagnosticering av språkstörning/DLD vid 10 års ålder går strikt på standardiserade testresultat. Här betonar t.ex. CATALISE-arbetet (Bishop et al., 2016) att funktion i vardagen (t.ex. socialt, akademiskt) är en viktig del i diagnosticering. Dessutom krävdes relativt grava språkliga svårigheter på ett språkligt testbatteri (≈percentil 6,5 eller lägre) för att hamna i gruppen språkstörning/DLD i denna studie. Här är min fundering om resultaten skulle blivit annorlunda om gränsen för att fastställa diagnos hade varit något högre - säg percentil 10, vilket i klinik, i alla fall i Sverige troligtvis skulle leda till en språkstörningsdiagnos. Vid 10 års ålder kommer vissa barn med språkstörning ha kommit en bit i sina grundläggande språkliga förmågor, och behöver nödvändigtvis inte få superlåga testresultat, men språkförmågan är inte automatiserad på samma sätt som hos jämnåriga (se t.ex. detta inlägg). Då behöver man t.ex. titta på hur barnet klarar av att möta de skolspråkliga kraven, och skriftspråkens krav.
Samtidigt så är det ju lite knepigt att varningsflaggorna inte ens verkade stämma för de med mycket tydlig språkstörning/DLD och stora språkliga svårigheter, när forskarna använder data från Raine-studien. Hur kommer det sig?
Calder och kollegor (2024) diskuterar att detta kan ha att göra med att man i många tidigare studier frågat föräldrar till barn med språkstörning/DLD i efterhand hur barnens tidiga språkutveckling var, tillsammans med det faktum att tidig språkutveckling som sagt kan skilja sig väldigt åt. Föräldrar har troligtvis lättare att komma ihåg tidiga språkliga svårigheter när de är medvetna om att barnet har en språkstörningsidagnos. Studien av Reilly et al. (2018) som jag nämnde inledningsvis visade också att sen talstart inte är ett säkert tecken på DLD. Att ha familjemedlemmar med tal- eller språkstörning är heller inte en säker riskfaktor (vilket också Sansavini et al. 2021 noterade). Det betyder inte att DLD inte är ärflitgt (för det vet vi), utan att de svar vi får från föräldrar om ärftlighet inte är en helt tillförlitlig ledtråd.
Slutligen så vet vi också från större populationsstudier att ungefär lika många flickor som pojkar har språkstörning/DLD, men att pojkar oftare verkar remitteras för utredning och diagnosticering (e.g., Morgan et al., 2017). Calder et al. (2024) uppmanar oss att en gång för alla slå hål på den myten - språkstörning/DLD är lika vanligt hos pojkar och flickor!
När forskarna diskuterar vad de tycker att de som arbetar med språkstörning kliniskt ska ha med sig från denna studie så säger de följande (och jag håller helt med!):
"Varningsflaggor" ska fortfarande användas, men det är framförallt föräldraoro som ska tas på allvar (detta betonar även CATALISE: Bishop et al., 2017).
Föräldraoro bör alltså alltid kompletteras med språkliga tester som också prövar barnets språkliga förmåga, men också (viktigt!) funktion och kommunikation i vardagen.
Resultaten visar att språkstörning/DLD kan "flyga under radarn" upp i skolåldern - det kan alltså vara en dold funktionsnedsättning, även för de närmaste (dvs. föräldrarna), och flickor med DLD riskerar i än högre grad att inte upptäckas. Vi kan alltså INTE utesluta språkstörning bara för att vi i kliniken inte hittar några "tidiga" varningsflaggor.
Att språkstörning/DLD kan vara en dold funktionsnedsättning är något jag har skrivit ganska mycket om i bloggen under dessa 10 år, och det är en av anledningarna till att jag intresserade mig för denna funktionsnedsättning från början (se t.ex. här: Har språkstörning ökat? DLD awareness day 2019!, DLD inifrån - ett viktigt perspektiv och Språkstörning/DLD hörs inte alltid på pratet - vikten av rätt verktyg!)! Detta är SÅ viktigt för alla som arbetar med barn och unga att känna till!
Jag hoppas att ni orkade läsa ända hit, och att ni vill fortsätta lära er mer om språk, läs- och skrivförmåga, språkstörning/DLD och relaterade funktionsnedsättningar - bland annat genom att fortsätta läsa min forskningsblogg! Det blev tyvärr inget storslaget firande av 10-års-jublieumet (mer än detta långa inlägg :), och under våren har jag också tyvärr behövt tacka nej till eller ställa in nästan alla externa uppdrag på grund av förberedelser för mitt australienäventyr.
MEN… vill ni höra mig prata om språkstörning/DLD så finns det två möjligheter i mars: jag har äran att vara inbjuden talare vid symposiet “Talterapeuten i skolan” vid Åbo Universitet den 6e mars där jag ska prata om hur samarbete mellan logopeder och lärare kan leda till delaktighet och lärande före elever med språkstörning/DLD (det går att anmäla intresse för att delta digitalt!). Jag inleder också den digitala konferensen Språkstörning, språklig tillgänglighet och språkutvecklande arbetssätt den 13 mars, vilket jag är väldigt glad över - hoppas att se några av er vid något av dessa tillfällen!
Ta hand om er därute!
/Anna Eva
Referenser
Armstrong, R., Scott, J.G., Whitehouse, A.J., Copland, D.A., McMahon, K.L. & Arnott, W. (2017) Late talkers and later language outcomes: predicting the different language trajectories. International Journal of Speech–Language Pathology, 19(3), 237–250.
Bishop, D. V., Snowling, M. J., Thompson, P. A., & Greenhalgh, T. (2016). CATALISE: A multinational and multidisciplinary Delphi consensus study. Identifying language impairments in children. PLoS One, 11(7), e0158753.
Bishop, D. V., Snowling, M. J., Thompson, P. A., & Greenhalgh, T. (2017). Phase 2 of CATALISE: a multinational and multidisciplinary Delphi consensus study of problems with language development: Terminology. Journal of Child Psychology and Psychiatry.
Calder, S. D., Boyes, M., Brennan‐Jones, C. G., Whitehouse, A. J., Robinson, M., & Hill, E. (2024). Do parent‐reported early indicators predict later developmental language disorder? A Raine Study investigation. International Journal of Language & Communication Disorders, 59(1), 396-412.
Calder, S.D., Brennan-Jones, C.G., Robinson, M., Whitehouse, A. & Hill, E. (2022) The prevalence of and potential risk factors for developmental language disorder at 10 years in the Raine Study. Journal of Paediatrics and Child Health, 58(11), 2044–2050.
Catts, H. W., Fey, M. E., Tomblin, J. B., & Zhang, X. (2002). A longitudinal investigation of reading outcomes in children with language impairments. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 45, 1142-1157.
Christensen, D., Zubrick, S.R., Lawrence, D., Mitrou, F. & Taylor, C.L. (2014) Risk factors for low receptive vocabulary abilities in the preschool and early school years in the longitudinal study of Australian children. PLoS One, 9(7), e101476.
Fey, M. E., Catts, H. W., Proctor-Williams, K., Tomblin, J. B., & Zhang, X. (2004). Oral and written story composition skills of children with language impairment. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 47(6), 1301-1318.
Norbury, C. F., Gooch, D., Wray, C., Baird, G., Charman, T., Simonoff, E., ... & Pickles, A. (2016). The impact of nonverbal ability on prevalence and clinical presentation of language disorder: Evidence from a population study. Journal of child psychology and psychiatry, 57(11), 1247-1257.
Reilly, S., Cook, F., Bavin, E.L., Bretherton, L., Cahir, P., Eadie, P. & Wake, M. (2018) Cohort profile: The Early Language In Victoria Study (ELVS). International Journal of Epidemiology, 47(1), 11–20.
Rudolph, J.M. (2017). Case history risk factors for specific language impairment: a systematic review and meta-analysis. American Journal of Speech–Language Pathology, 26(3), 991–1010.
Sansavini, A., Favilla, M.E., Guasti, M.T., Marini, A., Millepiedi, S.,Di Martino, M.V. & Lorusso, M.L. (2021). Developmental language disorder: early predictors, age for the diagnosis, and diagnostic tools. A scoping review. Brain Sciences, 11(5), 654.
Tomblin, J. B., & Nippold, M. A. (Eds.). (2014). Understanding individual differences in language development across the school years. Psychology Press.
Tomblin, J. B., Records, N. L., Buckwalter, P., Zhang, X., Smith, E., & O'Brien, M. (1997). Prevalence of specific language impairment in kindergarten children. Journal of Speech, Language, and Hearing Research, 40(6), 1245-1260.