Idag är det den internationella världsbokdagen! Jag hoppas att ni alla firar den på olika sätt - på min yngstas förskola fick man ta med sig sin favoritbok och klä ut sig som en bok (om man ville) - väldigt fint!
Ni som följt språkforskningsbloggen ett tag vet att jag har skrivit väldigt mycket om läsning - inklusive läsutveckling, lässvårigheter, tidig läsundervisning, lässcreening och läsinterventioner. I dagens blogginlägg vill jag reflektera om två delar av läsning - utifrån aktuell forskning såklart - och idag är mitt fokus idag inte på språkliga förmågor, utan på läsförståelse och avkodningsförmåga.
Image by jcomp on freepik
Meningen med att läsa är inte läsförståelse
Detta är kanske en lite provocerande titel på dagens inlägg, men är ett citat av en av mina favorit-läsforskare Hugh Catts. I en artikel i American Educator (Catts, 2022) och ett mycket lyssningsvärt poddavsnitt i podden Melissa & Lori Love Literacy (Episode 118) så diskuterar Catts läsförståelse; hur komplext läsförståelse är, och hur vi måste sluta se läsförståelse som en enskild förmåga som går att mäta på samma sätt som till exempel fonologisk medvetenhet går att mäta.
Det är i podden som han vid ett tillfälle säger med eftertryck "The meaning of reading is not reading comprehension". Catts menar att meningen, syftet, med att läsa varierar - men det är aldrig ett syfte i sig att förstå - utom möjligtvis när man gör ett läsförståelsetest. Meningen med att läsa kan vara att njuta, förfäras, fantisera... (läsa för nöje). Meningen med att läsa kan också vara att lära sig något, att plocka isär någons argument, förstå regler för ett spel, eller att ta reda på en specifik fakta. Meningen med att läsa kan också vara att få alla rätt på ett prov/en tentamen (även om vi lärare hoppas att meningen ändå är att lära sig...) ... och så vidare. Att syftet med att läsa varierar mycket sätter fingret på en av de saker som är svåra med att mäta och utveckla elevers läsförståelse - för "läsförståelse" är inte EN förmåga. Det är en sammansatt och komplex förmåga som snarast kan beskrivas som thinking with a book in hand (även detta ett indirekt citat av Catts).
I sin artikel "Rethinking how to promote reading comprehension" , beskriver Catts hur svårt det är att förbättra elevers läsförståelse - i alla fall om man har interventioner som försöker förbättra EN förmåga, och om man sedan mäter den förmågan med standardiserade tester (Catts, 2022). En illustration av denna utmaning är en studie som belyser svårigheten med att mäta läsförståelse som Catts lyfter både i podden och i bloggen. Keenan och Meenan (2014) fann att olika elever identifierades med läsförståelsesvårigheter beroende på vilket standardiserat test man använde, och väldigt få elever fick svaga resultat på samtliga tester, och mindre än hälften fick svaga resultat på 2/4 tester. Denna studie sammanfattade jag redan in forskningsbloggens barndom - värt att läsa igen om ni är intresserade!
Hur bör vi se på läsförståelse?
En mer rättvisande och komplex modell av vad läsförståelse är har jag hört Hugh Catts själv föreläsa om ett par gånger - och han går också igenom den i sin artikel (2022). Modellen publicerades av RAND Reading study group för drygt 20 år sedan (2002) och omfattar tre grupper av faktorer som samspelar med varandra: läsaren, texten och aktiviteten. Läsaren innefattar de kognitiva resurser och kunskaper hen har som kan påverka läsförståelsen (t.ex. språkkunskaper, avkodningsförmåga, motivation och bakgrundskunskap). Texten innefattar sådant som genre, ämne och komplexitet - både innehåll och form. Slutligen så ingår också aktivitet - och det är här syftet eller uppgiften med att läsa kommer in (se ovan). Varje syfte kräver olika typer av kunskap och förmågor.
RAND (2002) menar att dessa tre grupper av faktorer också samspelar med t.ex. var läsningen äger rum, hur mycket stöd man får i läsningen och hur mycket vikt omgivningen lägger i läsning.
Modellen gör det alltså väldigt tydligt att läsförståelse inte är en enskild "sak" som lätt går att mäta!
“Modellen gör det alltså väldigt tydligt att läsförståelse inte är en enskild “sak” som lätt går att mäta!”
Vikten av kunskap!
Många forskare har i omgångar lyft komplexiteten av läsförståelse och också vikten av kunskap för läsförståelse, och även detta har jag skrivit om tidigare utifrån en artikel av Elleman och Compton (2017). Alltför ofta blir läsförståelsestrategier (som inte är oviktiga, absolut inte!) något som elever ska lära sig isolerat och ibland också skiljt från ämnena de lär sig saker om i skolan. Catts (2022) vill med sin artikel åter igen lyfta och betona vikten av kunskap för läsförståelse. Detta kan tyckas självklart - det är såklart lättare att förstå en text om ett ämne där man redan kan något. Men varför då?
Har man kunskap så har man en ram eller ett "schema" för att organisera inkommande information. Det blir också mycket lättare att läsa "mellan raderna" och dra slutsatser om sådant som inte står direkt i texten. Tidigare kunskap om något stöttar också vårt arbetsminne - eftersom det finns begränsningar i hur mycket ny information vi kan hålla i minnet, så behöver vi ha stöd av vår kunskap i vårt långtidsminne, så att belastningen på arbetsminne och korttidsminne inte blir så stort - då har vi också möjlighet att tänka medans vi läser, och tänka kritiskt medan vi läser!
Slutligen betonar Catts (2022) att kunskap och läsförståelse påverkar varandra ömsesidigt. Detta tycker jag är oerhört viktigt att komma ihåg. Med en grundkunskap om ett ämne, så kan en text om samma ämne också bygga mer kunskap!
Hur bör detta påverka undervisning för att främja läsföståelse?
Catts menar att det är många delar som behövs för att främja läsförståelse - och här ingår självklart de grundläggande delarna som handlar om avkodning och läsflyt, ordförråd och mer generella strategier. MEN han menar att byggandet av kunskap också måste få ett större fokus också med syfte att främja läsförståelse. Detta betyder inte bara "aktivera förkunskaper" (vilket är en vanlig läsförståelsestrategi). Sjävklart är det viktigt. Men om det inte finns några förkunskaper att aktivera?
Här beskriver Catts hur arbete med att bygga upp elevernas kunskaper i till exempel samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen - det som kallas för "content-rich curriculum" samtidigt som de också lär sig och övar på läsningen i sig. På det sättet så lär sig eleverna och bygger djup kunskap över tid. Här kan till exempel val av texter och böcker i svenskämnet i lågstadiet vara ett bra exempel: hänger de ihop och bygger kunskap över tid, eller är de mer fristående från varandra? Catts menar att vi också bör knyta samman läsaktiviteter och explicit kunskapsbyggande med arbete med ordförråd - ämnesövergripande och ämnesspecifika ord lärs bäst ut i naturliga sammanhang. Om man bygger kunskap inom ett område över tid så kommer också samma ord återkomma i flera olika meningsfulla sammanhang vilket främjar ordinlärning hos alla elever.
Jag rekommenderar alla att läsa Catts artikel för mer inspiration för undervisning (lättillgängligt skriven med många konkreta exempel).
Hur bör detta påverka hur vi bedömer läsförståelse?
Jag har redan nämnt studien av Keenan och Meenan (2014) och svårigheterna att säga något om en elevs läsförståelse baserat på ett test. Catts menar att vi kanske istället borde testa läsförståelse och kunskapsförståelse samtidigt - det vill säga - att testa hur eleverna förstår elever texter inom det område man just har arbetat med. Detta skulle kunna bli både mer likvärdigt (man testar det man arbetat med i skolan, inte vad man har med sig hemifrån etc) och med mer "konstruktiv länkning" - alltså att det som testas är bättre kopplat till det som undervisats. Även om man inte testar läsförståelse på detta sätt, så belyser Catts än en gång att man måste tolka svaga (och starka) resultat på standardiserade läsförståelsetester med stor försiktighet.
Image by storyset on freepik
Vikten av avkodning och hur det kan gå när en felaktig idé om hur barn lär sig läsa får fäste
Nu har jag skrivit en hel del i dagens inlägg om läsförståelse, hur komplext det är, och om vikten av att systematiskt bygga djup kunskap för att främja läsförståelse (och för att läsning i sin tur ska kunna bygga ytterligare kunskap!). Jag tror och hoppas att ni alla är med mig här - och detta är huvudfokus i dagens inlägg!
Men jag vill ändå nämna avkodning och tidig läsundervisning med syfte att alla elever ska knäcka koden, även i detta sammanhang.
För självklart spelar det ingen som HELST roll hur djup kunskap vi bygger hos eleven, om hen inte kan läsa texten korrekt och med flyt, det vill säga avkoda. Då kommer läsförståelsen falera ändå. Det är väldigt svårt att tänka kring/om en text om avkodningen tar all energi, och i värsta fall leder avkodningssvårigheter till felläsningar som gör att det man förstår inte ens är det som står.
Den senaste veckan har jag binge-lyssnat på podden "Sold a Story: How teaching Kids to Read Went So Wrong". Det är journalisten Emily Hanford som granskar fyra författare/forskare och ett förlag i en oerhört engagerande och snyggt gjord podd som liknar true crime mer än något annat. De första delarna publicerades 2022, men de sista och uppföljande delarna släpptes nu i april 2024, och det var då jag fick upp öronen för den.
Podden handlar om hur en helt felaktig idé om hur barn lär sig att läsa fick fäste, och har lett till att förfärande många personer i USA inte kan läsa. Alltför många barn har inte fått den explicita undervisning i ljudande läsning som är grunden för att lära in ortografiska mönster (ordbilder) och har istället uppmuntrats att gissa sig fram i texter baserat på andra ledtrådar istället för att läsa ut alla bokstäver. Detta är ett extremt ineffektivt sätt att lära in ordbilder på, och inte hur goda läsare lär sig att läsa. Men det fanns ingen illvilja hos de som skapade dessa metoder - och det byggde delvis på en vacker och tilltalande idé om att syftet med att läsa skulle komma först.
Jag rekommenderar verkligen er att lyssna. Den är helt i linje med det som jag har skrivit mycket om här på bloggen och i andra sammanhang (t.ex. i min och Linda Fälths rapport "Så löser vi läskrisen i skolan" (2023)): Alla barn måste få tidig, systematisk och explicit undervisning i phonics (ljudmetoden) för att alla elever ska ges möjlighet att utveckla en god avkodningsförmåga! Om man inte har det så kommer man inte kunna få en god läsförståelse, oavsett hur god kunskap och språkliga förmågor man har.
Glöm inte bort den IMPLICITA inlärningen!
På flera ställen i Hanfords podd dyker en annan av mina favoritläsforskare upp, Mark Seidenberg. I ett av de sista avsnitten så lyfter han något väldigt viktigt gällande explicit och strukturerad undervisning i ljudande läsning/phonics. Och det är att man inte behöver lära ut ALLA bokstavskombinationer och stavningsmönster explicit. När ett barn har förstått konceptet, och kan alla bokstäver (och deras ljud) och de vanligaste bokstavskombinationerna, så kan den implicita, omedvetna inlärningen ta vid. Det vill säga - när barnet då har börjat läsa korta meningar och texter så lärs ytterligare stavningsmönster in omedvetet - bara genom att stöta på dessa mönster flera gånger! Hur implicit inlärning hänger samman med avkodningsutveckling är särskilt viktigt att veta när man försöker lära barn att läsa på engelska, eftersom engelska har många stavningsmönster för samma ljud (fler än svenskan). Men detta är också viktigt för svenska. När barn har knäckt koden och har grunden är det läsning av texter som nästan magiskt och automatiskt gör att ordbilder sparas in och läsflyt utvecklas. Om texterna också hänger samman och är en del i att bygga kunskap så blir detta ännu bättre!
Vissa liknar denna inlärning med ett isberg - den explicita inlärningen (det vi ser) är toppen på isberget, och den implicita/omedvetna/osynliga inlärningen är allt det som sker under ytan, hela tiden när vi läser!
Image by freepik.
För de som har dyslexi är flera delar i processen att lära sig avkodning kämpig - det finns studier som visar att svårigheter kan ligga i att bearbeta språkljud, i sammankopplingen mellan bokstav och språkljud, och i att den implicita inlärningen inte fungerar lika väl som för personer utan dyslexi. Här blir mer, mer intensiv och mer individuell individuell explicit undervisning i avkodning väldigt viktig för att utveckla avkodningsförmågan vidare, tillsammans med möjligheter att kompensera för sina avkodningssvårigheter, t.ex. att lyssna till böcker för att bygga kunskap.
För er som är intresserade av hur barn lär sig läsa och varför undervisning som lär barn att ljuda är det som leder till bäst resultat rekommenderar jag följande blogginlägg som bygger på en fantastisk artikel av läsforskarna Castles, Rastle och Nation (2018): Slutet på läskrigen? Dessa forskare menar det! (del 1), (del 2), (del 3).
Varför är detta intressant?
Jag hoppas att jag hållt ert intresse, och att ni också tycker detta är lika intressant, spännande och viktigt som jag!
Gå nu och fira världsbokdagen! Till exempel kan ni börja lyssna på en spännande poddserie eller läsa en inspirerande artikel om läsförståelse - länkar finns i referenslistan längre ner!
På återläsande!
/Anna Eva
PS. En liten inblick i processen att skriva ett forskningsblogginlägg: Detta är tredje gången gillt i april: en spännande forskningsartikel lade jag mycket tid på, men när jag inte kunde få ett övertygande svar om deras statistiska analyser efter att ha mailat huvudförfattaren så fick jag tyvärr lägga den åt sidan. Ytterligare ett inlägg började jag skriva efter att jag föreläste för nätverk för speciallärare, språk-, skriv och läsutveckling vid Linköpings Universitet om språkstörning/DLD och språklig tillgänglighet för en vecka sedan (så roligt)! Men jag fick inte riktigt till det - det blev för komplext och inte heller särskilt tydligt. Och sen fick jag inspo och satt uppe alldeles för sent på kvällen och skrev detta inlägg!
Referenser
Castles, A., Rastle, K., & Nation, K. (2018). Ending the reading wars: Reading acquisition from novice to expert. Psychological Science in the Public Interest, 19(1), 5-51.
Catts, H. W. (2022). Rethinking How to Promote Reading Comprehension. American Educator, 45(4), 26.
Elleman, A. M., & Compton, D. L. (2017). Beyond comprehension strategy instruction: What's next?. Language, Speech, and Hearing Services in Schools, 48(2), 84-91.
Keenan, J. M., & Meenan, C. E. (2014). Test differences in diagnosing reading comprehension deficits. Journal of Learning Disabilities, 47(2), 125-135.
RAND Reading Study Group. (2002). Reading for understanding: Toward an R & D program in reading comprehension.Santa Monica, CA: RAND.
Poddar
Sold a Story. https://features.apmreports.org/sold-a-story/
Melissa & Lori Love Literacy. Ep. 118: Rethinking Reading Comprehension with Researcher Hugh Catts. https://literacypodcast.com/podcast